Måste man snudda vid döden?

Det där har jag funderat på. Måste man snudda vid döden - för att uppskatta livet? Fullt ut alltså. Älska och leva och ta vara på varje dag. Jag hoppas inte det. Fast visst är det många som inte vaknar upp och vågar förändring förrän de har stått där - öga mot öga med döden. Det är som om vi liksom inte fattar att vi faktiskt kommer dö. Att de runt omkring oss också kommer dö. Det är ju inte om, utan ett stort frågande när? Och svaret är ju det som är läskigt. Vi vet inte. En dag är livet slut. Vi förutsätter någonstans att vi, och givetvis alla i vår närhet, kommer leva till de är 96, och tänk på allt vi ska hinna med som pigga pensionärer! Då, när vi ska förverkliga alla drömmar som vi har i våra skokartonger i garderoben. Golf och Inkaleden, Galapagos och långseglingar, jorden-runt-resor och hus i Spanien.

Heron Island, Australien, sköldpadda på väg tillbaka efter äggläggning. Magiskt!

Men ibland knackar döden på, mitt i livet, och sparkar oss i baken. Någon i vår närhet drabbas av det ofattbara. Eller någon i familjen blir allvarligt sjuk. Döden flåsar oss i nacken. Kanske vänder den i dörren. När vi kommit ur den värsta chocken, lovar vi oss, NU ska vi älska livet ännu mer, NU uppskattar vi verkligen det vi har, det är NU och inte sen, som vi ska vara tillsammans och göra allt det där vi mest av allt vill. Som vi pratat och fantiserat om. Och det verkar faktiskt vara så. Många som jag känner, som levt nära döden, är fantastiskt bra på att uppskatta livet och ta tillvara på varje dag. Det bubblar av liv och lusten till allt som livet har att erbjuda. Varje dag. Till och med när döden står bredvid.

Med lilla D en dag efter dagis. När vi bor på Lanta...

Jag växte upp i en familj som förlorade ett barn. Min bror. Kanske gjorde det mina föräldrar duktiga på att  ta tillvara på livet. Tur var det ju att pappa fyllde sitt liv med så mycket upplevelser och tid tillsammans. För han hade också sett fram emot pensionen, men det knappa år som han fick som pensionär var han dödssjuk.

Är mitt behov och min drivkraft att uppfylla mina drömmar sprunget ur en rädsla för döden? En stress att inte hinna med allt som livet har att erbjuda? Så känner jag inte. En medvetenhet snarare. Det finns ett litet korn som skaver i bakhuvudet och påminner mig om att - du har bara ett liv - du vet inte hur långt det blir - fyll det med det du mår bra av. Lyssna inåt. Följ ditt hjärta. Vill du något riktigt mycket - go for it! Vilka minnen vill du skapa tillsammans med dina barn? Som de ska bära med sig under sina liv.

Med stora B i franska Alperna.

Sen måste jag ju erkänna, jag tycker livet är som en gigantisk godisbutik. Det finns så otroligt mycket roligt att göra, att skapa, bygga och genomföra, magiskt att uppleva, kärlek att känna. Jag älskar att jobba med mina företag, jag älskar att jobba med unga vuxna (eller vad ska man kalla dem, den fina generationen efter oss, de flesta av mina fantastiska medarbetare är runt 20 år yngre än jag och de bara fyller mig med energi och livslust), jag älskar storslagna naturupplevelser och har en lång lista i bakhuvudet på platser jag vill besöka. Jag kan längta ihjäl mig efter känslan av att bryta vattenytan, singla långsamt ner mot 20 meter och att känna tyngdlöshet i 30-gradigt vatten. Eller adrenalinkicken som sätter in precis när du gör insteget på en orörd offpistlöpa med nysnö. Och känslan av att dela det är oslagbar. Dela med P, med barnen, med bästa vännerna, med gäster som säger att det var deras bästa upplevelse i livet, med barn vars ögon glittrar efter en lyckad volt, med medarbetare som älskar det de gör och presterar bättre än de trodde var möjligt.

Just idag har jag längtat väldigt mycket efter valhaj och funderat på
vart jag bäst ser dem nästa gång. Den där med blåa fenor är faktiskt jag!

Längtar ihjäl mig. Ge mig komprimerad luft och tyngdlöshet!

Isklättring med P på Franz Josef glaciären, Nya Zeeland.

På jobbet!

Framför allt: fortsätt inte med sådant som du INTE vill. Du kan inte lura dig själv och dina innersta tankar. Gå för guds skull inte runt och var missnöjd med din situation, år efter år. Det finns inget som är värt den gnagande oro och känsla av självbedrägeri som gräver sig djupt in i din själ när du gör våld på dig själv. Vill du något annat, så samla mod och hoppa! Vänta inte på att döden kommer och knackar på. Var sann mot dig själv. NU!

Idag får ni Lalehs fantastiska men sorgliga låt Some Die Young.

Laleh – Some Die Young

Havskajak i Spanien, halvvägs till Frankrike med mitt äventyrsgäng SKVÄK.
Love you girls!