När vi sorterar saker i fack, analyserar, klassificerar, sätter etiketter på folk. När vi värderar om saker, skeenden, människors agerande är rätt eller fel, bra eller dåligt, då är vi igång och dömer.
Vi tar det positiva först. Jag har kapitaliserat hårt på min förmåga att döma och modet att uttala det och driva förändring. Och då menar jag i mina yrkesroller. Jag har kristallklara bilder av visionen i huvudet, oavsett om det gäller perfekt utförda volter inför en tävling eller varumärkesarbetet på ett företag. Ju mer komplext och fler komponenter, desto roligare tycker jag utmaningen är. Jag har extremt höga krav. Jag har ett falköga som ser varje detalj som sticker ut och jag har förmågan och uthålligheten att se till att det blir rätt. Jag har kallats både "varumärkespolis" och "gestapo". Jag är superbra på att "hitta fel" och "korrigera" dem. Detta har gjort att jag har uppnått fantastiska resultat. Tack vare mitt detaljöga. Förmågan att döma.
Då tar vi det jobbiga, det negativa. Om man låter hjärnan härja fritt i sitt dömande, när man har en sån väl utvecklad förmåga, blir man dels inte särskilt poppis av omgivningen och dels blir det ett himla chatter i den inre dialogen. Det tar energi och distanserar dig från kärnan. You know, stop the mind chatting. Det här insåg jag i början av min resa i min personliga utveckling och jag har målmedvetet tagit steg för steg i att förändra den här instinkten hos mig själv.
Eftersom min hjärna vill analysera per automatik, så har jag bestämt mig för att låta den göra det, till en viss gräns, men bara genom att leta positiva sidor. Låta det som jag tidigare upplevde som negativa sidor hos folk passera över axeln, som tankarna på yogan. Att avhålla mig från att berätta för folk (mina egna barn t.ex.) när jag tycker något är fel, utan bara försöka föregå med gott exempel själv (ok, det lyckas inte alltid, men ambitionen finns och jag märker när jag faller i fällan). Vi har bl.a. en uttalad pedagogik på gymnastikskolan, att INTE påpeka felen, utan bara fokusera på rätt teknik. Så självklart egentligen, men svårare än man tror. Och när någon utför något på ett helt annat sätt än jag skulle valt själv, funderar jag på om jag kanske kan lära mig något nytt av det.
FAST, som entreprenör i mina egna företag, har jag fortfarande kristallklara bilder av visionen, och visst lyssnar jag bättre på andra nu än förr, men jag vet vart vi är på väg och jag vet hur jag vill ha det. Att se det positiva, betyder inte på något sätt att jag har blivit mindre skarp i min vision och genomdrivandet av densamma.
Ibland har man lusten att ventilera andra människors mindre goda sidor, de som irriterar oss, med andra. Det är en otrevlig vana. Man behöver inte ventilera det i tid och otid med omgivningen. Man kan observera och låta det passera. Känner man personen väl, och det är en sida som personen skulle tjäna på att förändra, kan man kanske hjälpa den att hålla upp spegeln. Men det hjälper knappast att ventilera det med någon annan. Och när någon annan försöker göra det med dig, kan du ju alltid balansera upp det med att påtala en bra sida hos den här personen, eller en förklaring till varför personen kanske inte agerade jättebra vid just det här tillfället. Inte spinna vidare på det negativa.
Just nu när jag skriver det här, undrar jag. Är den dömande egenskapen mer vanligt förekommande hos kvinnor? Och är inte just det otyglade dömandet ett svar på fenomenet kvinnors sänkande av varandra? (ref. till inlägget, Det finns en särskild plats i helvetet...) Skitsnacket. Förtalet. Ivern att sätta etiketter på varandra och hämningsfritt också uttala detsamma? Hua!
Summan av detta är att jag är medveten om den här sidan hos mig själv och att jag har jobbat på att ändra den, och tycker jag har kommit långt. Och jobbar ödmjukt vidare. Noterar när jag faller i fällan. Därav känner jag att det är svårt i ett personlighetstest att svara att jag är dömande, "judjmental", jag vill inte sortera in mig själv i det facket. Inte döma mig själv.
En låt på det? En favorit att yoga till, perfekt att låta tankarna flyga över axel till. Lyssna och boosta dig med positiv energi. Den är både på sanskrit och engelska. Budskapet är att "Everyone of us shine like diamonds in the sun". Och så är det.
Girish – Diamonds In The Sun
Inlägg
För egen del försöker jag undvika att döma andra människor och deras handlingar (rätt, fel, bra, dåligt...) Istället "dömer" jag i relation till mina egna behov.
SvaraRaderaEtt exempel: Istället för "Det är helt jävla förkastligt att låta ungarna hoppa på en studsmatta utan nät" försöker jag tänka "jag blir upprörd när jag ser att barn hoppar på studsmattor utan nät eftersom säkerhet är väldigt viktigt för mig".
(Fast det visste du ju redan att det är så jag tänker... ;-))
Jag tänker att dömandet är ett sätt att skapa trygghet och tydlighet i livet (hållpunkter och referensramar). De är förstås ett vackert behov (precis som alla andra!). Det är när vi låter det behovet ta sig uttryck i att vi nedvärderar andra som det kanske blir mindre vackert?