Igår sommarpratade Emma Wiklund. Ni vet, före detta supermodellen, numera egenföretagaren i hudvårdsbranschen. Hennes röda tråd var att man aldrig vet vad som väntar i livet. Och precis så är det ju. Man kan visionera och försöka styra, men plötsligt händer något man inte inte förutsett. Som man måste hantera då och där, utan förberedelse.
Hon bjöd på mycket igenkänning. Dels när det gäller entreprenörskap. Om risktagande och att pröva något nytt. Man kan ju be om en massa råd av kloker (och toker) och måla upp hur det ska bli, göra SWOT-analyser och förutse alla risker och hot, benchmarka, marknadsanalysera och konkurrensanalysera sin nya affärsidé. Men i slutänden är det ju som jag skrivit tidigare, bara att hoppa utan fallskärm som gäller. Att göra och genomföra, inte snacka. Och se vilka svårigheter som dyker upp, och det är ju dem man inte förutsatt som händer. Det är DÅ det gäller att stoppa händerna i leran och jobba. DÅ finns det ingen tid för reflektion eller millimeterrättvisa mellan kompanjoner eller livspartner, utan DÅ är det bara hårt arbete 24/7 som gäller. Fokuserad på målbilden och med sin starkt brinnande tro på det man vill skapa.
Jag vet att det också är på sin plats att förtydliga vad riskbenägehet innebär. Att vara riskbenägen är alltså inte samma sak som att vara impulsiv. Ibland vill trygghetsfolket sätta den etiketten på de riskbenägna. Men att ta en risk betyder tvärtom att man ofta är väldigt strategisk. Man går noga igenom sina options, väger konsekvenser mot varann, målar upp worst case senarios och så vidare. En risk innebär alltid att man gamblar med något, oftast kapital, men det kan ju likväl vara sin livsstil, sin status, en position eller liknande, beroende på vad vi pratar om. Men du vinner sällan stort, oavsett om det är kapital eller en ny livssituation, om du inte vågar riskera något av det du redan har. Vill du verkligen förändring så är det oftast värt det. Lite läskigt bara!
De allra flesta risktagarna har känt på någon gång hur det är att förlora. För det ligger i risktagandets natur. You win some, you lose some. Genom att fortsätta vara strategisk och få erfarenhet i risktagandet och analysera i efterhand vad man kunde gjort bättre, om det var värt risken, blir man också bättre på att surfa på magkänslan, att lita på sin intuition, att veta när man ska hoppa och inte. Men i början, måste man ju bara pröva. Fullt medveten om att det är en risk. Och sen ge järnet.
Emma beskriver sin röda tråd så bra, det oförutsedda, med en metafor från en Mumintroll-bok, där man kan glutta genom ett hål i boken till nästa sida, in i framtiden. Men attans sjutton att det bara går i sagornas värld, här i verkliga livet, vet vi ju aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Vi kan bara vara mer eller mindre rustade och beredda på att köra ner händerna i leran och jobba hårt för det vi tror på när vägen plötsligt viker av från det vi tänkt.
Sen pratade Emma hur kvinnor kan sänka varandra med vassa kommentarer inbäddade i ett stort leende och trevligt tonläge. DET intressanta fenomenet lär jag återkomma till. Ta en nummerlapp säger jag, ni får stå strax efter männen med härskarteknikerna!
Hon pratade om sorg och saknad och hur det är att förlora sin pappa, vilket jag också fick stark igenkänning på. Men det pratade jag ju om häromdagen. Får säkert skäl att återkomma till sorg och saknad, för det är en stark och närvarande känsla som jag vridit och vänt mycket på.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar