Hur fan tänkte jag då?

Tio år. My god. Det är tio år sedan jag födde barn första gången! Ni vet, då när jag precis hade startat egen varumärkesbyrå. Som jag släpade den bebisen till kontoret! Första halvåret hade vi kontor på Drottninggatan. Men sedan när Stora B var nyfödd flyttade vi till tjusigt kontor på Grevgatan på Östermalm. Galet svårt att parkera. Starkt minne av hur jag släpade insatsen till den där stora Emmaljungavagnen uppför trapporna i det där tjusiga sekelskiftshuset. Och hur jag fick försvara mitt val att jobba. I mammagruppen på BVC (som jag sen la ner), bland vänner. Snark. Men DÅ. Då tog det på min energi. Fast annars var det lätt. Hon sov många timmar per dygn, amningen funkade och jag hade fullt fokus på att bygga företag. Kundmöten, presentationer, offerter, föreläsningar, callcenter för att boka våra möten, personalfrågor. Jag minns bara gasen. Babybjörn var en bra uppfinning vill jag minnas.

Mitt i detta var min pappa dödssjuk. Jag försökte spendera så mycket tid jag kunde hos honom. Nu tio år senare kan jag fundera på vilka minnen som fastnar när man är i sorg och vilka man omsorgsfullt lägger i sammetsask och placerar någon annanstans. För att överleva. Jag är ganska bra på att minnas det bästa. Att inte fastna i det mörka. Visst, det har sitt skrymsle där det boar in, och absolut, jag är nära mina känslor och sjunker i bottenlös sorg. Men när jag nått botten flyter jag till ytan och kravlar upp i närmsta livbåt. Är det inte ofta så att alla starka känslor kommer i koncentrat i livet. Kärlek och djupaste sorg, vägval och krav på fullt fokus. Då gäller det att hoppa på rätt båt och dra ut kursen. Väja för grynnorna och försöka få vind i seglen igen och inte befinna sig på båten som sjunker till botten. Eller bara ankra vid en positiv boj lugnt och stilla och välja rätt saker som seglar förbi. Lita på att det kommer en bättre tid. För just då känns det ju som om man ska gå under.

När jag tittar i backspegeln vet jag faktiskt inte hur jag klarade det. Men det gjorde jag. Och inte anade jag då att jag ett år senare även skulle ha begravt min pappa och startat Lidingö Gymnastikskola. Hur fan tänkte jag då? Vad gick jag på?

Ok, andra kvinnor hade dragit sin förlossningsberättelse nu. Short version. Igångsättning 14.00, värkar, vanka, akupunktur, andas lustgas. Bebis 09.30. Typ.

Resultatet blev i alla fall strålande. Stora B. Stor kärlek. Idag 10 år. Mäktigt.

Nyvaken i födelsedagshjälm!
Älskar dig över allt annat!

Kolatårta. (Nej, inte till mig.)

Lilla D gick upp tidigt och stekte bacon till sin storasyster på födelsedagen.

2002. Christina Aguilera sjunger I am beautiful, no matter what they say. Words can't bring me down. Hit of the year.

Christina Aguilera – Beautiful