På gymnasiet gick jag i en sk. friidrottsklass. Det betydde bland annat att några i klassen var löpare från runt om i landet och tränade på Bosön varje dag. Andra var hockeyspelare, fotbollsspelare och killarna var i majoritet. Även OM jag hade varit bra på att springa, hade jag legat sist i spåret. Men nu var jag ju inte det...
Nuförtiden när jag är på träningläger med mina gymnaster har jag i alla fall tagit steget att jag faktiskt springer med dem. Men då pratar vi 1,5 km, som uppvärmning. DET klarar jag. Men lite där går min gräns. Tror jag.
Dels blir jag stum i knäna och benen innan jag blir svettig. Dels tycker jag bara att det är tungt. Efter typ ingen tid alls. Jag vill att det ska vara lätt. Jag vill känna flow. Jag vill komma in i andra andningen. Jag kan lätt träna intervall på spinningcykeln i 60 min. Jag är asbra på att simma. Men jag KAN INTE springa. Tänk, kunde jag det, kunde jag ju köra ett triathlon. Det vore nåt.
Jag bor ju för sjutton gubbar precis vid löparnas paradis. Jag har 50 meter till Lidingöloppsstarten. 200 meter till alla löpspår inklusive elljusspår. Enorma möjligheter. Outnyttjade. Så den stora frågan är. Kan jag lära mig springa? Vad tror du?
Har hört talas om boken Born to Run, att jag skulle hajja om jag läste den. Jag gillar ju att läsa. Men jag har till och med ett motstånd att skaffa mig boken...
Inspire me please!
Bruce Springsteen
Inlägg
Låter inte som att löpningen är det största motståndet. Snarare att acceptera att göra något som du själv tänker att du "inte är bra på". Acceptans för dina medelmåttiga sidor - kan det vara något!?
SvaraRaderaDu menar att jag skulle ha medelmåttiga sidor ;-) Aldrig tänkt på. Kan det vara så? Nej, jag vill alltså vara bra på att springa. Lätt och fort, med flow. Fast jag kan gärna lägga ner lite tid och effort på att bli det. Men jag kommer inte försöka om jag inte tror på att jag kan komma dit jag vill. Lite så tänker jag. Haha!
SvaraRaderaKlart du kan, gäller bara att starta på ett bra sätt (tror jag). Jag satt igång att springa då jag började min viktresa och jag har heller aldrig tyckt att det var speciellt kul. Har spelat fotboll på hög nivå, men kan fortfarande drömma mardrömmar om de intervall träningar vi hade. När jag började springa följde jag ett program som jag hittade i tidningen "I form" (tror jag det var) och sprang helt och hållet efter det. Funkade för mig! Men det är fortfarande inte så att jag känner vinden i håret och springer med lätta steg, men jag tar mig runt 5 km på under 25 minuter. Vilket är bra för mig!
SvaraRaderaDu kanske får fundera på om det verkligen är en dröm du har, eller om du är påverkad av löptrenden? Alla måste ju inte gilla att springa? Men om du vill är det självklart att du kan! Och du kommer hitta flowet, utvecklingen och glädjen, om du hittar dina nycklar! Vad skulle driva dig? Vill du kunna springa längre eller snabbare, eller både och (som jag :-))? Mål, positiva påtryckningar, är viktiga - men det där vet du ju allt om!! :-) Anmäl dig till ett lopp! Men börja kanske inte med lidingöloppet.. Utmanande men inte omöjligt. För mig var det avgörande att anmäla mig till lidingöloppets 15km. Jag tänkte att 1 mil kan jag springa på ren vilja, men 5 km till - oj oj, utmaning. Utan att det kändes helt omöjligt, vilket 30km hade gjort. Efter att jag genomfört det var jag såå nöjd och plötsligt kändes halvmaran som en självklar nästa utmaning! Och träningen kom av sig själv.
SvaraRaderaJag kan tipsa om löpgruppen Runday! På måndagar arrangerar fyra otroligt entusiasmerande tjejer gratis löpträning för alla nivåer. Kolla www.runday.se De har också en blogg/FB-sida. Med små medel gör de stor skillnad för din utveckling av löpsteg, mentala tänk mm mm.
Ett triathlon är också en utmaning för mig, jag var såå nära förra året - var t o m anmäld till Sthlm triathlon - men skadade foten innan. (För att jag trodde att jag kunde springa 5km barfota på tå, vilket var lite för mycket..) Ärligt så var jag såå rädd för simningen. Hade tagit lektioner i crawl, men inte fått till det och jag tänkte - inte fan kan jag brösta mig runt! Men det var det ju massor med folk som gjorde.. Så nångång ska jag genomföra det!
Hör och häpna, men jag är inte så mycket för just lopp. Inget sug efter klassikern. Jag går mer igång på känslan, upplevelsen, utmaningen. Fast ett sånt där litet motions-triathlon lockar ändå... fast 400 m simning är ju lite klent...
SvaraRaderaGällande löpningen, så är det just att jag skulle vilja kunna NJUTA av att springa, att det känns lika härligt som att t.ex. köra spinning, eller t.o.m crosstraining. Att svetten rinner, pulsen hamrar, men energin bara fylls på inifrån, när man pressar sig lite till. Jag vill tycka att det är roligt, härligt, jag vill känna flow. Inte att det är stumt, gör ont och är en kamp.
Men om någon utmanar mig på ett triathlon (motions-klassen) nästa sommar så är jag på. För känslans och utmaningens skull. Jag ska väl fasan kunna lära mig springa 5 km?
Jag ska bara föda barn först så tar vi det sen! Ps.simningen är 750m i motionsklassen, 850 om man kör Lidingös.
RaderaKollar förbundets hemsida. Det verkar som 750 m är sprint-klassen. 400 m är motion. Behöver nog börja med motion, för självförtroendets skull. :-)
SvaraRadera