Blue Monday

Igår eftermiddag var det dags. Dags att landa på yogamattan under ledning, efter lång tid av egen yoga i sommar. I och för sig har det varit bra med egen yoga. Men med mental och fysisk guidning kommer man djupare. Yoga för mig är inte i huvudsak fysisk träning, även om jag får det på köpet. Det är på yogamattan jag jobbar med mig själv. Med kärnan. I sin renaste form. Kompassnålen ställer in sig och svaren ligger där inne och skvalpar.

Idag hade vi gott om tid. Tre och en halv timme. Jag åkte berg och dalbana. Holy Moses vad tankarna flyger när man är tyst och fokuserad under en så lång tid. Det var mycket som fick flyga över axeln. Hahaha, tänker på alla som varit på retreat och hållit tyst i en vecka eller två... men jag är inte där än. På en sån här workshop får man ändå en aning om vilken process man går in i. Efter tre och en halv timme, är jag nästan läskigt tillbaka. Dörren till själen står vidöppen. Nästan så mitt inre säger, stäng till dörren lite, det är lite jobbigt att vara så där mottaglig när du ska bada i Peter LeMarc. I know. Men det känns ok. Blue Monday. Måndag, yes, yes, yes!

När kompasslålen får spelet i vardagen, andningen åker upp och tankarna skenar. Ge dig själv fem minuter. Kom igen, fem minuter, det har du. Lägg dig på på golvet och blunda. Fokusera på en djup och lugn andning. Plocka inte upp en enda tanke som fladdrar förbi, bara låt dem passera som små moln.

Jag ger dig en låt. En låt som jag har fått av min yogalärare Ann. Den var med på gårdagens workshop också. Ok, den är sex minuter, så kör sex minuter då, det fixar du! Jag LOVAR, du kommer känna dig mer samlad, fokuserad, tillfreds.

Kärlek.
Michelle Featherstone – I'm There Too