Va fan e en guru?

Gurusarna. Vad är en guru? Egentligen. En ställföreträdande Gud? En pragmatisk Jesus? En andlig ledare?

När jag funderade över den frilansande andligheten, dvs att andlighet inte behöver hänga ihop med religion, utan den som bara är din. Då var jag ju också inne på att man kanske behöver något slags koncept att hålla sig till i alla fall. Trots allt. För att komma igång med andligheten.

Det är ju så att de allra flesta av oss är followers. I större eller mindre utsträckning. Vi har ett behov av att någon drar upp visionerna och visar oss vägen. Vi tycker det är tryggt att följa någon vi tror på, någon som säger hur vi ska göra. Det är ju därför religionerna funkar så bra. Det är ju därför visionära ledare når sådan framgång. Många followers kopplar till och med av sitt kritiska tänkande och vilar så till den milda grad i att följa någon annan att de nästan slutar att tänka själva. Det är därför många hemska saker sker i världen...

I andra poolen har vi dem som driver själva, går sin egen väg och sällan följer någon. Men även dessa tycker att det är skönt att följa ibland. Även om man kan vara jävligt kräsen... I andra sammanhang har jag inget överhängande behov av att följa. Fast just när det gäller andligheten och ledarskapsutveckling är jag ödmjuk och tar tacksamt emot mer visdom. Fullt medveten om att jag har många djup att utforska och sidor att slipa på. Och tycker det är galet spännande att få nya pusslebitar. Hit med dem!

När det gäller vår strävan att finna kärnan, få flow i livet, följa vårt hjärta och finna lyckan, så är det ju så, att den enda som sitter på svaren, det är du. MEN på vägen kan det ändå vara bra med en smula ledning. Känslan av att bolla med någon. Lite bekräftelse. Några visioner. En fingervisning om hur vi kan göra våra vägval. Så känner jag.

Jag är inte fanatisk anhängare av någon, snarare typ lite hang around runt flera. Mina gurusar, som jag ofta upplever sitter på pilarna, är Paulo Coelho, Robin Sharma och Deepak Chopra. I fallande ordning. Mitt hang around sträcker sig till att jag läst en bok av dem var och läser lite bloggar och citat. Basta. Ingen fanatiker. Fast jag erkänner villigt att Aleph av Coelho och Munken som sålde sin Ferrari av Sharma är två av de mest insiktsgivande böcker jag har läst. Det fick många pusselbitar på plats.

Så visst var det lockande när jag såg att Robin Sharma skulle slita sig från New York för ett tag och hålla seminarium i Stockholm i september. Nu är jag ju inte typen som går och drar på mina beslut, så efter lite research och övervägande, så anmälde jag mig idag. Han är ju dessutom polare med Richard Brandson, som jag gillar skarpt. Det sänkte tröskeln. Ett ledarskapsseminarium med titeln Lead Without Title. Många fantastiska saker utlovas (naturligtvis!), bland annat detta: Hur du lär dig nya och praktiska sätt att locka fram ditt bästa jag, att leda från var du än befinner dig och bli en vital del i att forma både din egen och andras framtid. Det låter ju väldigt handy. Eller hur? Vi får väl se. I'll keep you posted.

En guru my style. Eller va då guru?
En klok och driven ledare som är bra på att paketera visdom.
Robin Sharma

Jag skriver i alla fall under på den här:
....Commit to excellence. Become massively innovative and wear your passion on your sleave. They might call you different or wierd or even crazy. But please remember, every great leader (or visionary or brave thinkier) was initially laughed at. Now they are revered.

I see crystal visions... Me too!

Fleetwood Mac – Dreams