Med ett stänk av mjölksyra

Helgen spenderades på bröllopsfest i Finnhamn i Stockholms skärgård. Förutom bröllopsmiddag med tal som sig bör och dans till solen gick upp, så hann vi med roddtävling, klippklättring, fridykning och handstandstävling. Fast varken nattens drinkar eller klippklättringen känns värst i kroppen idag. För det gör tävlingen i 90 grader. Ni vet, att sitta mot en vägg med benen i 90 grader. Jag satt i drygt fyra minuter, till benen skälvde, och jag kan berätta för er att det gör fruktansvärt ont idag.

Så undrar ni så klart vilken klänning jag valde. Jag förstår, ni kan inte hålla er av spänning... (Not!) Men för den som undrar så hade jag den rosa till middagen och den röda till dansen. Varför välja en när man gillar båda?

Så här snygga var vi alltså innan middagen.
På mjölksyrestänkande ben.
Observera de exceptionellt tjusiga skorna från Sweet Caroline.
Klänningen sydde min mamma 1968. Viss coolhetsfaktor ger det.

Som ni förstår är det ett äventyrligt brudpar. De hade också seglat till Finnhamn i sin båt. Båten som de älskar så mycket. Så när en av kvällens uppgifter var att skriva ner i en bok, hur man trodde att brudparets liv skulle se ut om fem år, var det många möjliga scenarior som dök upp i huvudet. Så många roliga saker att fylla livet med. Det kommer förhoppningsvis vara underhållande läsning om fem år för brudparet. Fast det enda som spelar någon roll är ju vad de själva skriver ner i sin bok. Gör du det? Har du en bok där du skriver ner dina drömmar och planer? För det är ju faktiskt så att man behöver våga sätta sina drömmar på pränt. Det första steget i att förverkliga dem.

Det bästa med hösten tycker jag är att jag varje höst, varje år, har ett nytt oskrivet blad i boken framför mig. Som ett öppet hav utan båtar. Det gäller så klart egentligen i varje nytt andetag, fast på hösten är det så påtagligt och tydligt. Nystart. Möjligheterna är oändliga. Det finns så mycket att välja på. Jag tror också att det är viktigt att även välja om det man är nöjd med i livet. Aktivt välja det igen. Inte bara springa på i samma spår utan reflektion.

Mitt problem är snarare att jag vill för mycket. Behöver en riktning både i femårsperspektivet och i terminsperspektivet. Ibland dominerar det ena perspektivet och ibland det andra.

Hösten är som ett öppet hav utan båtar.
Vilken seglats är det som gäller den här terminen?
Villen kurs ska man dra ut?
Vågar man ge sig ut fast det blåser?
Vilka grynnor är farligast?
Vad hägrar i horisonten?
Vad är jag beredd att offra för att nå dit?

Kanske behöver man båda perspektiven för att känna det totala lugnet? Just nu känner jag att jag är helt fokuserad på termins- och ettårsperspektivet. Tunnelseende. Totalfokus. Känns som jag har kursen klar för mig fram till sommaren 2013.

Jag ställer mig själv några frågor att få ner i boken.
Vad är de viktigaste punktera att utveckla i mina bolag den här terminen?
Vad är det jag själv längtar efter och behöver uppfylla för att må bra det här året?
Vad behöver jag lära mig och bli bättre på den här terminen?
Vad finns det för nya saker som jag kan bidra med för att göra skillnad under det här året?
Vilka människor vill jag omge mig med för att nära min själ?
Vilka steg ska jag ta för att leva närmare kärnan?

Klipporna i skärgården har en magnetisk dragningskraft för mig.
Så mjuka och lena i all sin hårdhet. Så varma av solen.
Så stabila, så historiska, så vackra, så inbjudande.
Jag la mig ner på en klippa idag efter att ha blickat ut över det
öppna havet. Lät tankarna passera. Och landa. Kände vinden leka med
håret som glidit ut flätan och smekte mig i ansiktet.
Mer skärgård, tack!

Dagens låt är given. Brudparets val. Sammanfaller väl med mig själv. Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav. Det är mina drömmar vävda av.

Ted Gärdestad – Sol, vind och vatten