Dygnet har ju bara 24 timmar. Hur skapar man då mer tid? Och HUR ska man kunna klämma in allt man önskar och vill? Det är jättelätt att hitta ursäkter. "Jamen, så här är det." "Jag har ett betydelsefullt jobb som måste ta så här mycket tid." "Småbarnsåren är så här, det är bara att acceptera, det blir bättre sen." Men det DÄR är ljug! Eller ljug... Det är en bortförklaring. Kanske har man sagt det och befäst det så många gånger att det blivit en "sanning".
Jo, det är förstås så att det rent tekniskt finns 24 timmar. Och visst har vi massor av viktiga "måsten". Men en av nycklarna till mer tid är ju hur vi mår och vilken ork vi har under dessa 24 timmar för att kunna få ut mest av dem och hur vi lyckas njuta av dem där och då. Inte enbart jaga framtid, tänka på nästa semester och härda ut och klara av vardagen. Nu när semestern lider mot sitt slut, kanske de här frågorna pockar på uppmärksamhet.
Var kan vi då köpa oss mer tid? Jag menar, hit med den webbutiken, så plockar jag fram VISA-kortet! Så kände jag förut. Nu har jag hittat ett par nycklar att sätta på knippan.
Energi. Minns ni resonemanget om plus- och minuskontot? Så energitjuvarna känner vi och övar oss på att hantera. Ytterligare en positiv effekt av att ha ett fullt pluskonto är faktiskt att vi får mer tid. Jo, det är sant! När dina batterier är laddade, när du inte har dina tankar på saker som suger negativ energi, när du äter rätt och slipper dippar, som tar din energi (bokstavligt), när du tränar regelbundet, då minskar din trötthet, t o m ditt sömnbehov. Du FÅR ett par timmar varje dygn och de timmar du är vaken är du piggare och har större förmåga att göra goda prioriteringar. Den positiva spiralen är igång.
Låter ju enkelt. Eller?
Jag vet dock alltför väl att det där med prioriteringar är en akilleshäl. Trösklarna kan vara höga. Det är så lätt att känna att allt det där som fyller på energi är någon slags lyx. Något man UNNAR sig. Känner man så är det här den första omprogrammeringen måste ske. In med ny mjukvara 2.0. Träning, vänner, närhet, drömplanering etc etc är INTE något vi unnar oss. Det är livsviktiga behov som du och jag behöver för att må bra, för att kunna ge och älska och vara passionerade i det vi tar oss för, för att njuta av nuet, för att ha fullt på det positiva kontot. Det är vårt viktigaste "måste". Och vår belöning är mer tid.
Jag är så trög! Att jag inte har fattat det här så mycket tidigare. Shit, vad mycket tid jag hade haft, då när jag behövde den. Alltså, missförstå mig rätt, jag har alltid haft ett enormt driv, haft hundra bollar i luften. Späckat schema, fullt engagemang. Men jag missade ju att ladda batterierna. Att fylla på pluskontot. Jag hade inte behövt snudda vi den berömda väggen för drygt 10 år sedan.
Egentligen har jag väl fattat allt det här rent tekniskt för typ sex år sedan, men ÄNDÅ inte haft mina prioriteringar rätt. Ehh, hur svårt kan det vara? Det har alltså tagit mig drygt fem år av full insikt att även lyckas i praktiken. Att erövra nyckel efter nyckel. Som i någon slags livets Fångarna på fortet har jag försökt klura ut vad varje cell går ut på för att erövra nästa nyckel. Fler celler återstår och djupare in kan man gå. Plötsligt när man klurar i en cell, och börjar bli ganska bra på den, så ser man, långt där inne finns det en dörr till. Coolt.
Umgänge. Att samspela med andra. Så utvecklas vi. Stort behov. Den här sommaren har varit en ynnest med många givande vänner. Lycka. Att dela, en av livets viktigaste nycklar. För mig. Det fyller på med energi och det är vårt skyddsnät. |
Egentid, meditation, kontakt med kärnan, andlighet. När vi lyckas glänta på den dörren. Då väller energin in. Det är INTE hokus pokus. Det är en sån galet cool upptäckt. Fetaste nyckeln. |
Idag får ni lyrik på hög nivå. Jocke Berg igen. Brett tolkningsbar. Vi är äldre nu, ge oss en chans. Kanske en chans att göra nya livsval. Stockholm ligger öde och världen håller andan. Hösten är här med andra ord, ett vitt, oskrivet blad. En möjlighet att utforska nya celler. Vi kan lära av varann. Så sant, så sant. Vilken färg har själen egentligen? Jaaa du... Snurra min jord igen. Here we go again. Bring it on.
Kent – Pärlor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar