När jag ser den här bilden på Astrid Lindgren i programhäftet, tänker jag att det är ju det där som är hela nyckeln. Sluta aldrig klättra i träd! Om det nu är klättra i träd som gör dig glad. Som gör att du känner livet i dig.
Kanske fanns det något du älskade att göra när du var yngre. Åka snowboard, spela i band, måla, sjunga i kör, dyka, rida, flyga segelflygplan eller klättra i träd. Sluta inte göra det du en gång älskade. Eller har du redan slutat? Var det någon som sa till dig att du är vuxen nu? Du kan inte hålla på med det där! Sa du det själv? Hanns det inte med? Menar du att du prioriterade du bort det? Hur känns det nu i så fall? Det är ju din arena. Där är du dig själv. Där mår du bäst. Där är du en stjärna. Där älskar du bäst. Där träffar du dem som uppskattar och älskar dig. När du är du.
Och lite handlar det ju om det. Att träffa dem som uppskattar dig när du är du. När du är passionerad. Vi lever i ett nätverkssamhälle, där du är ditt eget varumärke. Genom att göra det du gillar allra bäst skapar du också förutsättningar att träffa de personer som kan komma att betyda mest för dig i livet och chanser till nya idéer, kreativa lösningar och möjlighet att vara passionerad. Du fyller på med positiv energi samtidigt som du träffar likasinnade. Ibland pratar man ju om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Och det är lite av detta som skapar dessa rätta tillfällen tror jag.
Så. Sluta inte göra det du älskar. Sluta inte klättra i träd! Sluta inte att känna livet i dig. Astrid blev väldigt framgångsrik på att våga vara den hon var. Innerst inne.
 |
| För övrigt så imponerade Ronja och Mattisborgen mest på mig. Vilken liveshow, med mullrande rövarkör, hästar, helvetesgap och forsande vattenfall. |
 |
| Och jag uppskattar sådana här meddelanden på innertaket under ett skjul i Körsbärsdalen. |
Dagens låt fick jag fundera ett tag på. Men jag tror att Aerosmith får sparka oss i baken.
Inlägg
Mitt i prick. Tænker på det Mattias sa nær vi var och hælsade på i Viken =)
SvaraRadera