Fast det är något visst att glida över bron. Lidingöbron. Jag älskar ju den här ön. När jag åker över bron efter lång bortavaro är den dominerande tanken att det är så VACKERT. Havet, båtarna, öarna, lummigheten, småstadskänslan, hästarna. Vackert så det värker i bröstet. Hemma. Men fan Lidingö, kom igen, sänk garden, lätta på fasaden, chocka mig. Det är höst nu, nytt oskrivet blad, ta chansen.
Har inte sett varken en Porsche Cayenne eller en Merca med måsvinge på två månader. Men nu är vi ju, ja just det, back in reality. Och visst gillar jag ändå den här mixen. Jag gillar framför allt att han som äger bilen varken är klädd i röda byxor eller har backslick, utan kommer ut i slitna shorts och hoppar in i bilen med en varmkorv som dryper av ketchup. Puh, skönt! Det finns hopp!
Nu hoppar jag in i Toyotan och kör till kontoret. I know it's söndag. Men det var ju just det. Back to life, back to reality. Nu är det plattan i mattan som företagare som gäller.
Mauros kanske inte största hit, men om Lidingö, är tänkvärd. Lyssna!
Mauro Scocco – Lidingövägen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar