Fuck you.

DÄR fick sportjournalisterna ett favoritcitat av Håkan Dahlby. Vår silvermedaljör i double trap.

Vad var det som fick honom att säga det? Vi såg hur han samlade ihop sig under kepsen. Konsoliderade ett helt knippe med känslor som han burit på. Länge. Hörde alla olyckskorparna kraxa i bakhuvudet. Jantelagsanhängarna som snackat skit. Som delvis varit en motivationskälla. Och så exploderar han kort. Fuck you! Så jäkla skön kille! Lysande nöjd. Målet uppnått - check! Vi behöver såna som honom!

Kolla minen. Älskar den minen.
Och älskar känslan som skapar den där minen.
Lysande nöjd.

Sen har vi blott 16-åriga Gabby Douglas från USA, som igår tog guld i gymnastikens mångkamp. Det finaste man kan vinna i gymnastiken. Cool tjej. Nerver av stål men med ett leende som ser ut att mynna ur hjärtat. Jag är djupt imponerad. Och jag blir glad i hjärtat av att tycka mig kunna tolka att gymnastiken går åt rätt håll när det gäller relationen gymnast-tränare-press, när det gäller skador, när det gäller bedömning som främjar säkrare gymnastik. Det ser i alla fall ut så. Hoppas det stämmer.

Tror inte det ligger för Douglas att säga Fuck you.
Här drar hon iväg en slängkyss.

Och just nu i skrivande stund. Tessan Alshammar levererar. Love her. En av FÅ med rätt inställning och fattar vad som krävs, rakt igenom. I Sverige alltså.

Den sanna förebilden. DIVA i svanken. Cooling!

Dagens låt tillägnas mina gymnaster som slet som hårdast vid min sida under sååå många år. Många fuck you sa vi. Många strålande nöjda leenden skördade vi. Hoppas ni såg Enrico igår när han coachade Vanessa Ferrari.

Den här mannen, Enrico Casella, Italiens landslagstränare sedan snart 20 år tillbaka, har betytt obeskrivligt mycket för mig. Han har utvecklat mig som coach, och ledare, men framför allt som människa. Vi samarbetade under många, långa somrar på 90-talet. Han förflyttade mitt tänk utanför boxen. Tänka stort. Inte följa mallen. Inte ta åt sig av kritik. Ställa krav. Visa kärlek. Vara passionerad, dedikerad. Sätta höga mål. Lära sig av misstag. Resa sig, igen och igen. Tro på sig själv och sina gymnaster. Zlatan-blicken. Allt är möjligt. Tack, tack, tack. Och italienska lärde jag mig av bara farten! Grazie mille!

Dagens låt var vår tävlingslåt i hopp under vår storhetstid. Introt sätter fortfarande igång en positiv kemisk reaktion i min kropp. Puss på er mina fina! Tack för alla fina minnen, fantastiska upplevelser och stora känslor.
(Bästa placering? JNM-silver i Danmark 1996.)

Bon Jovi – Livin' On A Prayer