En hudlös sensommardag

Jag skrev ju i min bok att jag ska omge mig med människor som fyller på mitt pluskonto med positiv energi. Människor utan fasad. Steg som för mig närmare kärnan. Jag har också lovat mig själv att sätta upp roliga, givande upplevelser på agendan. För att känna livet i mig.

Lunch med Ann på The Ecoist på Sibyllegatan.
Här hittar du hälsosam och ljuvligt god mat.

Igår åt jag lunch med Ann, en av våra yogalärare, och faktiskt den som fick mig att börja yoga från allra första början. Våra vägar har korsats i alla möjliga sammanhang under snart 20 år. Från början som gymnastiktränare, sedan har vi haft många och stora varumärkesprojekt ihop, Ann är nämligen även copyrighter i både svenska och engelska, innan hon en dag, då när jag var nära väggen, läste av mig och introducerade mig till yogans värld. Det förändrade mitt liv. Ann är en person med en nästintill magisk förmåga att se och läsa av andra människor, hon håller upp spegeln utan att döma. Hon är en guide i att släppa prestigen och hitta sig själv, en inspiratör som tillför energi på pluskontot. Ett möte med Ann, oavsett om det är över en lunch eller i yogasalen, berör alltid. Samtal nära kärnan. 

Är du nyfiken på att yoga med Ann?
På söndag håller vi en workshop på Lidingö och nästa vecka startar
vi flera yogakurser med Ann hos oss. Både för nybörjare och mer
erfarna yogis. Maila om du vill vara med!

På kvällen parkerar jag återigen bilen på Östermalm och går de vackra kvarteren fram i kvällssolen. På väg till Dramaten. I kväll spelas Fanny och Alexander. Fyra timmar tillsammans med Sveriges skådespelarelit. Bästa platserna. Love it!

En stund på Dramatens balkong i solen innan föreställningen är ett
måste som man inte bör glömma att ha marginal till en kväll som denna.

Jag är så glad att jag fick dela den här underbara kvällen tillsammans
med min fina kusin Josefin. Fortsatta samtal nära kärnan.

Det ÄR härligt med guld och vackra salonger. 

Fanny och Alexander, denna mustiga, svulstiga, mörka historia, fyller
Dramatens stora scen. Behöver Dramatens stora scen och nyttjar hela
dess potential. Teater när det är som bäst!

Jonas Karlsson (han spelar Gustav, den roll som Jarl Kulle hade i filmen) håller ett tal mot slutet. Han är så briljant, plötsligt håller hela salongen andan. Känslan av att han släpper manus, att han inte spelar sin roll längre, han talar ur hjärtat, helt naket. Jag tror var och en i salongen får känslan av att han talar till just en själv. Han håller en lång monolog om hur mycket han uppskattar "den lilla världen", att stanna upp och älska där man är. Den goda maten, sina barn, sin sysselsätting, de djupa samtalen, naturen. Att älska och vara älskad. Varsevarande. Shit pommes frites, tårarna rinner på Jonas, vi kommer på att vi slutade andas för tio minuter sedan och salongen drar ett kollektivt andetag ner i lungspetsarna. Sen kommer de stående ovationerna. 

Livet är inte alltid lätt. Då kan det vara en tröst att imorgon blir idag igår, som Jan Malmsjö sjunger i dagens låt. Jan Malmsjö, som medvetet lyckades få ensemblen helt ur balans i går kväll, han jobbade hårt för att få dem att brista i skratt, och lyckades. 

Vilken dag, jag känner mig hudlös. Mitt hjärta är vidöppet.

Jan Malmsjö – Idag - Igår (Cycles)

Ps. Om du tycker det verkar som jag bara käkar luncher och går på roliga evenemang och vältrar mig i djupa samtal, så kan jag berätta att det inte ger hela bilden. Jag har faktiskt lyckats jobba på kontoret riktigt många timmar, haft ledarmöten, hämtat och lämnat på förskolan, varit på utvecklingssamtal i skolan OCH tränat sex gymnastikgrupper den här veckan... det är TUR att dygnet har så många timmar när livet bjuder på så mycket! Ds.