Förlåt! Jag älskar dig!

Käraste,

Jag vill bara skriva en rad och uttrycka min ödmjukaste kärlek till dig. Och du, FÖRLÅT! Verkligen, förlåt, för att jag har baktalat dig och hånat dig, sagt att jag hatar dig. 

Vi började en sån fin relation i slutet av 90-talet när du hjälpte mig komma i form på allvar efter mina korsbandsoperationer och en tröstlös rehab som jag aldrig såg något slut på. Vi sågs ofta, du peppade mig och fick mig att må så bra. Sen kom det annat emellan. Ridning, step up, barnafödande, dykning och yoga. 

Sen plötsligt köpte jag ett gym 2008. Där stod du, röd och fin, förväntansfull över att träffas igen och trodde det skulle bli ett kärt återseende. Jag tyckte inte du passade in. Du kändes mal placé. Jag ville byta ut dig mot yogamattor och rökelse. Förlåt för att jag la ut dig på Blocket och t o m sålde dig en gång i tiden. Jag vet inte vad som föll mig in. Jag gissar att jag försökte hålla mig till mitt koncept och bygga varumärke utan att tänka på att jag sårade dig.

Gymet, som blev en yogastudio, var en kort kärleksaffär. Förälskelsens skimmer övergick alltför fort och våra vägar skiljdes snabbt. Jag hade inte en tanke på dig då. Sen lämnade jag landet.

Mycket vatten har flutit under broarna och allra mest har jag faktiskt yogat, dykt och styrketränat. Men förra året så sa min kropp ifrån igen efter lång sjukdom. Kändes som jag inte kunde göra någonting. Då viskade du i mitt öra. "Jag kan hjälpa dig igen. Minns du sist, när du nästan hade tappat hoppet? Minns du hur kul vi hade?" Och så började vi ses igen. Först någon gång varannan vecka, sen varje fredag och plötsligt alla tillfällen vi kom åt. Tack fina du för att du tog emot mig med öppna armar och hjälpte mig igen. Det förtjänade jag inte. Nu älskar jag dig allt djupare. 

Som jag har längtat efter dig i sommar. Veckorna kändes så långa. Men vet du, jag gjorde illa mig i foten i somras. Hade av ledbanden. Men det är bättre nu. Och jag känner full tillit till dig. Du kommer hjälpa mig igen. 

Idag var dagen jag sett fram emot så mycket. Äntligen skulle vi ses igen! En kort förmiddagsdate. Och det var precis så där underbart som jag hade föreställt mig. Klick klick, spinningskorna i pedalernas fästen. Pulsklockan på plats. Call me maybe på högsta. Let's go spinning. Piiip... piiip... what? Jaha, det var bara dykdatorn på armen som slog på dive mode av svetten!

Förlåt! Jag kommer inte lämna dig igen!
LOVAR!

Carly Rae Jepsen – Call Me Maybe