tisdag 2 oktober 2012

Tack hen!

Som oftast när det händer något oväntat. Till och med när det är något som inte är helt positivt. Så utvecklar det sig till något bra. Så känner jag. Ibland sitter det långt inne och tar tid innan man ser vad meningen med prövningen var. Det kan ta månader och år innan du förstår (för att citera huspoeten). I andra fall, blir det direktutdelning.

Ta det här med hen som blev provocerad av och anmälde mitt inlägg till exempel. Nej, det var ingen stor prövning, men ett bra exempel. Det blev ju bara en massa positiva ringar på vattnet. Som en stor kärleksboost. Åt alla håll. Tack! Och flera hundra nya läsare som på något mystiskt sätt hittade hit när det hettade till. Välkomna!

Jag saknar en enzym eller nåt. Alltså, jag har så enormt långt till vissa reaktioner. Till exempel, jag hajjar verkligen inte grejen med Avundsjuka. Här har jag skrivit om det förr.  Jag tycker att Jantelagen är det dummaste påhittet som finns. Jag VET ju så klart att det finns ett stort gäng anhängare som viftar med fanan. Små låtsaspoliser och åsiktsmaskiner och energitjuvar. Men jag har liksom valt bort dem. De som tycker att vi inte ska tro att vi är nåt. Men vet ni, anhängarna, ni har fel. Vi är något. Allihopa. Ja, ni också, fast ni viftar med fanan. Ibland blandar ni ihop begreppen bara. Att känna "att man är värd något" med "avsaknad av ödmjukhet" t.ex. Det hänger inte ihop som ni tror. De som har god självkänsla har ofta även stor empati och ödmjukhet. Men ni blir så irriterade på dem som har god självkänsla att ni inte kan skilja på begreppen. Irriterande, eller hur?

När någon försöker trycka ner dig handlar det egentligen bara om den andra personen. Hen som försöker. För har man låg självkänsla kan man trampa lite på någon annan, för att FÖR STUNDEN känna en liten kick. Just när man trycker till känner man sig nöjd. DÄR satt den! För en sekund känner man sig lite bättre. Men det är också en begreppsförvirring. Där satt den, vänder sig till en klump i bröstet och irritationen växer. Livet handlar inte om att vara "bättre" än någon annan. Livet handlar om att leva det liv man själv vill, att känna att man inte gör våld på sig själv, att följa sitt hjärta. Att vara den bästa versionen av sig själv. Och en av de mest fascinerande känslorna är när du möter personer som lockar fram de bästa sidorna hos dig själv. Ni vet, i mötet uppstår ibland något magiskt, den du har framför dig skalar av dina filter, vässar dina sinnen, och du lär känna nya sidor hos dig själv, bättre sidor. Det är ju såna du ska ha omkring dig. Det är såna du ska leva med.

Känner du livet i dig när du står på huvudet? Men GÖR det då! Ofta.

Spela den här låten ofta för dina barn!

Moa Lignell – Whatever They Do


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar