Igår såg jag musikalen Jesus Christ Superstar. Med Ola Salo som Jesus. Föreställningens största behållning, var dock Judas, som spelas av Patrik Martinsson (på knä nedan). Själva essensen i musikalen handlar ju om att bli förrådd. Förråd av någon man öppnat sig totalt för. Av den man trodde man kunde lita på med sitt liv.
Att blotta sin själ och leva utan fasad. Hur fan gör man det? Vågar man det? Har vi alla en fasad? I olika skepnad i våra olika roller? Ibland kanske man har en fasad så cementerad att man faktiskt har tappat bort sig själv. Vem är jag egentligen? Vem var jag innan jag började spela den här rollen? Rollen som hustru och mamma i det fina huset? Vi ser ju så vansinnigt lyckade ut. Vi har det ju så BRA! Vi kör Porsche Cayenne. Vi åker på schysta semestrar. Vi har ett galet trevligt umgänge, eller hur älskling?
Vi spelar rollerna SÅ bra! Så bra att vi fortsätter spela rollerna innanför väggarna. Spelar så vi nästan tror oss själva. Men bara nästan. För någonstans där inne, VET man när man inte är sann mot sig själv. Det ligger och skaver. Har vi inte alla ett behov av att nå ända fram, hela vägen in? Vad händer när vi undertrycker det behovet?
Kanske spelar vi rollerna också för att vi är rädda. Livrädda att bli förrådda. Om vi blottade vår själ. För vad är det värt?
Vad får vi tillbaka när vi lägger ner spelet? Och låter någon komma nära. Riktigt nära. När vi vågar sätta ord på våra innersta tankar och drömmar, inför någon, utan rädsla för hur det landar. Utan förbehåll eller filter. När vi har modet att öppna den innersta dörren till själen och lämna nyckeln ifrån oss. I någon annans förvar. Är inte det själva meningen? Är inte det någon slags Nirvana? Styrkan i känslan i det man upplever där och då, när man vågar, är så mycket coolare, när man vågar låta dörren stå öppen. Men fallet när man blir förrådd...
Sårbart. Eller hur? Fast kanske är det först då som alla vägar ligger fria. Alla pusselbitar faller på plats. Och den där äkta lyckan blir nåbar. För om vi inte vågar låta dörren stå öppen, tror jag att vi missar så mycket. Missar möjligheten att bli den bästa versionen av oss själva.
Dagens låt är given. Först originalversion, sen den svenska översättningen, Göta Lejon-versionen.
Stor kärlek!
Cast Of Jesus Christ Superstar – I Don't Know How To Love Him - UK 1996 / Musical "Jesus Christ Superstar"
Åsa Fång – Hur visar jag min kärlek? (I Don’t Know How To Love Him)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar