Nakenmiddag, anyone?

Satt på kontoret i början av hösten och funderade på vad jag ville. Egentligen. Vad jag behöver för att nära min själ. Kom fram till att jag behöver skapa möten. Jag behöver utvecklas. Jag har ett behov just nu av att lyssna. Och dela. Mina sinnen är vässade. Min själ står redo att ta emot. Som ett läskpapper i väntan på fukten. I väntan på såna som sommarpratarna och deras likar. De som vågar ge. De som står nakna inför sig själva och har modet att dela. Jag gjorde en lista.

Har du sett TV-progmmen med Sommarpratarna? Där de träffas över en middag. Fem sommarpratare som inte känner varann. De språkar någon timme om det, som de valt att dela med sig av i sitt sommarprogram. Samtalen blir djupa. Deltagarna blir ofta helt tagna själva av mötet. Euforin och tacksamheten över att få har varit med lyser igenom rutan.

Egentligen är det ju så lätt. Varför är det fult (är det?) att öppna sig? Varför har vi lärt oss att hålla så hårt på garden? Varför ställer vi bara frågor som, "Vad jobbar du med då?", "Hur gamla är dina barn?" och "Var bor du någonstans?" och "Ska ni åka någonstans över jul?" när vi träffar nya människor på en middag. Varför vågar ingen fråga: "Vad längtar du efter?", "Vad tycker du har varit din svåraste utmaning hittills?", "Trivs du med det du gör?".  Och vågar lyssna på svaret. Nej, så kan man ju inte säga, det är som att gå in på minerat område. Alltför personligt och påträngande. Fel sida om comfort zone. Svaret kan ju dessutom landa i mina händer som en het potatis, hur ska jag hantera det?

Kanske skulle man fixa "Sommarpratsmiddagar", små intima middagar, där man liksom är beredd på att hänga av sig fasaden i hallen? Fast man inte känner varann. Rakt på kärnan. Naket. Skulle det funka tror du? Jag menar, innerst inne. Det är ju det här så många vill åt. Men det är "big no no" att ställa djupa frågor eller vara öppen. Fasaden är helig. En nakenmiddag, helt enkelt.

Betar av min lista på intressanta människor, seminarier, kurser, konserter och andra sammanhang där jag vill vara med och har bokat. Arenor, där jag tror jag min själ kan få sig ett uns av fukt. Ni vet, ibland blir man förundrad när man träffar nya själar. Jag älskar att bli förundrad. Då känner jag att livet är på riktigt. Men det är sällan någon drar av mig ett filter och river min fasad. Alltför sällan någon vässar mina sinnen. Men det händer. Och när det händer. Är det värt allt. Men ingen nakenmiddag. Än.

Dinner, utan fasad. Anyone?

I morgon bitti. Företagarfrukost på Millesgården. Professionellt fasdmingel. Jag käkar pålägg och dricker kaffe. Men många, många, intressanta själar. Kan leda till luncher bakom fasaderna.

Lisa, hon är faktiskt genialisk, poetisk, naken och en sån som jag skulle vilja ha med på Nakenmiddagen. Och du? Vill du vara med?

Lisa Ekdahl – Med Kroppen Mot Jorden - New Version