Be the change

Att vara offer eller ledare. Ni vet som Robin Sharma pratar om.

Det är så LÄTT att falla in i offerrollen. Att tycka att alla andra är knäppa. Att klaga och gnälla och skylla på annat och andra. Skylla på tiden, mörkret, mannen, grannen och jobbet. Det är lite skönt för stunden när man klagar. Särskilt skönt är det när man får medhåll. När man får gotta sig lite. Kanske har man faktiskt fastnat i ett mönster. Som man inte ens gillar själv. Det har blivit en jargong. Att inte ta ansvar.

Det fina i kråksången är att det faktiskt är LIKA LÄTT att välja att vara på andra sidan. Att vara en ledare. Jo, lite ovant kanske om man fastnat i jargonen. Men det går att byta lag. Välja att se vägarna istället för hindren. Välja att se varför någon beter sig illa (för att den antagligen mår dåligt, av ett helt annat skäl än att du står framför) och välja att inte ta åt sig. Men framför allt vara den som inte bidrar till att gotta sig i det negativa. Välja att vara den som tycker att höstluften är frisk och mörkret är mysigt. I know, stor utmaning för mig! (Dit kan jag sträcka mig, men HUR ska jag motivera mig att tycka att skrapa rutor är ok?) Skämt å sido, det gör så enormt stor skillnad om man väljer att inte gå in i meningslösa konflikter, väljer att inte förstärka någons mindre goda sidor, väljer att inte sugas med när någon annan klagar. Att vara den som bidrar till positiv förändring.

Du behöver inte vara Robin Sharma eller Mahatma Gandhi. Du behöver inte ta ansvar för världen. Vi kan alla bidra i det lilla. Tillsammans blir det stort. Det bästa är att man mår så himla bra själv när man väljer att vara en ledare istället för ett offer. Axlarna lättar, hjärtat fylls och alla runtomkring blir så mycket snyggare och snällare och vi tar ett steg närmare flow i livet.

När jag faller in i offerrollen går min saftblandare igång. Varningssignalen ljuder i huvudet. NEJ, skärp till dig! Sluta klaga! Jag önskar att jag inte fick den där kicken, som jag faktiskt fortfarande får ibland, när jag känner aversion mot kylan och mörkret. Eller vad det nu kan vara som trycker på fel knappar i mitt inre. Och som gör att jag får en lust att dela det med andra. Stop it!

Morgonens fundering är hur jag ska lyckas få in gullungarna i ledarlaget. Få dem att sluta skylla på mössan, bussen, fröken och den dumma mamman. Gissar att det är att envist stå stadigt där själv. Men fasan vad svårt det är.

Är du med på en utmaning? Låt oss köra en klagofri vecka! Inget gnäll. Välj ledarlaget. Be the change. I stort och smått.

Den här shyssta låten delade min yogalärare på Facebook alldeles nyss. Det gav mig styrka att stå fast i ledarlaget i morse när jag var den dumma mamman. Tack! Så nu får ni den av mig med hopp om att ni antar utmaningen.