När inget blir som man tänkt

Väntade i solen igår med en frozen strawberry-någonting (inget socker!) på att P skulle komma tillbaka från dykning och på luciatåget. Det som brukar vara så magiskt och maffigt här bland palmerna. Dessutom fyllde en vän till familjen 14 år, så vi hade bokat långbord med luciabuffé och födelsedagstårta. En familjefest!

Ni ser mina nya snygga byxor, va? Jättenöjd. Assnygga. Här. (Londonhatt!)

Men nu var det dags att ta fram kompetensen i ACT, Acceptance Committment Therapy. IGEN. En sak har jag lärt mig. Att inte bli djupt besviken (som jag tidigare hade en touch av...) när förväntingar och leverans inte korrelerar. Ingen mening att slå på den negativa kranen. Jag menar vad gör det om bordet inte verkar reserverat och förberett trots alla mina doubble check och begäran om confirmation ("hur många sa du att ni var?"), eller att buffén inte existerar och maten vi beställer istället kommer in sporadiskt till oss i sällskapet under en timmes tid, vi missar luciatåget eftersom jag och P får in vår mat precis när de ska börja sjunga och man ska tydligen ställa sig någon helt annanstans för att se det. De undrar om vi vill ha in tårtan? ("Nej, alla har ju inte fått varmrätt än...") FÖDELSEDAGSTÅRTAN, som förvandlats till en  platt kladdkaka presenterad med värmljus ("vi hittade inte tårtljusen").

Men som sagt fokus måste läggas på dykdebriefing, födelsedag, lucia i värmen, exotiskt, härligt och frozen strawberry-någonting, å ju mer vi är tillsammans, tillsammans... Å tänk, att någon bakat en kladdkaka åt oss (en ganska dyr)!

Det här är Thailand, Koh Lanta. Det GÅR INTE att få riktigt bra effektiv service. (Bra service och sinne för detaljer är något jag skattar högt.) Existerar inte. Oavsett management. Men det är inte heller USPen, alltså Unique Selling Point. Här är det helt andra USPar som regerar. Om några veckor till. Då behöver jag inte ens trycka tillbaka det där. Det där som pockar på uppmärksamhet, som gör att jag måste ta fram varje verktyg i ACT som finns. Om några veckor, då har jag anpassat mig fullt ut. Igen. Hoppas jag. Måste yoga. Snarast!

Idag var i alla fall barnen på yoga. De har inte alls samma behov av ACT.