Lucia i tropiken

Ja, det blev lucia här också, även om bildkvliteten är så där... hoppas filmen är bättre, ni ser mig filma i nedre vänstra hörnet (knivskarp skärpa på mig!).

Men ni ser nog vilket maffigt tåg och den vackra lucian högst upp. Det var faktiskt en magisk upplevelse att se luciatåget med levande ljus komma fram mellan kokospalmerna. Stora B är tärnan längst fram till höger i bild.

Sällan beger man sig till en matta på stranden efter luciatåget och lägger sig ner och dricker öl, men det gjorde vi den här gången. Det rekommenderas, men då ska det ju just vara sand och inte snö på marken. Nej, barnen drack inte öl, de åt glass i stora lass iklädda pepparkaksdräkter och lucianattlinnen!

Lussestress

Här är det bråda dagar så här i juletid! Haha, nej, inte direkt, men idag är det i alla fall luciafirande som på alla andra skolor i Sverige. Genrep nu på morgonen och ikväll dukas det upp middagsbuffé vid stranden och där ska luciatåget skrida fram i solnedgången. Det ser vi fram emot!

Jag fick ett stresspåslag inför detta då lucianattlinnet som min mamma så snällt skickat från Sverige i önskad storlek ändå var väldigt långt och att ha släp á la bröllopsklänning är inte så praktiskt i sanden... så vi skulle få det upplagt hos skräddaren, som inte hade koll på nollorna, så det skulle bli jättedyrt, så han fick inte jobbet, alltså skulle jag fixa det själv. Men jag var på dykskolan hela kvällen igår och pluggade fysiologi, så när jag hade landat hemma och fått i mig lite mat var kl 23 och då visar det sig att lussenattlinnet är hos grannen. Därav stresspåslaget. Men den snälla grannen kom kl 07.00 med inte bara ett lussenattlinne i rätt längd utan även med en nybakad limpa av det grövre slaget. Så lugnet är återfunnet och nu kan barnen titta på julkalendern via SVT play i lugn och ro!

Om ni vill ha mer julstämning från oss så missa inte stora Bs pepparkakor på hennes blogg www.bodilkohlanta.blogspot.com

Relaxed Bay igen!

Vi har haft en magisk dag på Relaxed Bay. Började med brunch hos den franska kocken, scrambled eggs, bacon, färskpressade juicer, rostat bröd, pannkakor, färsk frukt och gott kaffe!

Sen valde lilla D att sova i drygt en och en halv timma, lyx! Men jag förstår henne, att knoppa in efter den brunchen i vagnen i skuggan under bambutaket bakom myggnätet, ganska så najs!

Stora B övade sig på att snorkla och letade snäckor på stranden. Så jag kunde läsa flera sidor i min bok! Och vi låg på stranden för andra gången sedan vi kom hit. En relaxed day som slutade med glass och chokladmousse hos franska kocken och sedan fick vi skjuts ända hem till dörren av resortens chaufför! Lyx igen!

Sen har barnen ätit korv och potatismos och somnat som stockar och vi hämtade ljuvliga nudlar med skaldjur - två portioner för 100 bath (25 kr)! Det ska va' gött att leva annars kan de' kvetta!

Redigering

Alltså, ni får ursäkta, men det här bloggprogrammet lever sitt eget liv, det är i princip omöjligt att styra över var bilderna hamnar. Ni får hålla tillgodo och tänka att jag har högre krav än så här på lay out, men inte förmågan att styra över det här programmet. Har Bill G haft ett finger med i spelet månne? Brukar vara så när programmen tänker mer än en själv...

Dykpraktik

Nu börjar den goda sidan av min intensiva utbildning. Idag har jag nämligen fått dyka med gäster på dykbåten. Vi var till Ko Ha, härligt, enda stället jag känner mig lite familjär med än så länge. Sen min tid som skidguide lider jag fortfarande av den gången jag åkte fel. Jag har därför en liten skräck för att jag ska navigera fel under vattnet med gäster. Men bara den oron ska väl hålla mig alert nog får vi hoppas. Här presenterar jag bara ett litet urval av alla fina saker vi fick se! Det är fantastiska rev med mycket rikt fiskliv, så nu gäller det att plugga alla fiskar... Det andra dyket idag stratade med en magisk passage genom en tunnel som tog en från 9 till 18 meter. Väldigt härlig känsla! Nu är bilden från grottorna på Koh Haa, som är lite större än tunneln, men känslan av inramning är densamma.

1:a advent

Oj, oj, vi kom ju på att det är 1:a advent idag. P och lilla D tog en tuk tuk till Saladan för att leta efter lämpliga ljusstakar. Själv stannade jag hemma med stora B som åkt på feber.

Visst blev de fina. Vi firade med julsånger och vätskeersättning!

Paparazzi

Vi var på promenad igår och underbara P passade på att testa vårt nya objektiv. Det blir liksom lite paparazzi över det hela, tycker jag ser ut som vilken kändis som helst i Hollywood, som vill vara i fred på resorten, eller hur?

Resorten som för övrig är den där min mamma K ska bo om ett par veckor när hon kommer hit. Det ser vi fram emot!

Kompisar

Vi tycker alla i hela familjen att det är jättekul med nya kompisar. Umgås är det man gör mest här och vi har träffat många nya trevliga människor.

Här är lilla D med egentligen sin enda kompis här. Alla som känner lilla D vet att hon är lite energisk, för att vara mild, så det tar lite tid för nya kompisar att våga vara med henne, men nu så, efter 4 veckor börjar det lätta!

Stora B däremot har hur mycket kompisar som helst, idag var de fem tjejer som åt middag ihop på en reagge-restaurang på Long Beach. Skön stämning, sköna tjejer! Här är dock en bild som är tagen utan för stora B:s klassrum, eller ska man säga klassbungalow, för det är just vad det är!

Idag har jag varit med mina unga coola kompisar på dykskolan hela dagen och gjort två prov, godkänt på båda, samt pluggat fysik, inte min starka sida, men jag ska nog tugga mig igenom det också, krafter upp och krafer ner, molmassor hit och densitet dit. Lite flashback från Högsätra 1986... (då föddes ju jag, säger Mickis...)

Vill också passa på att säga att vi inte märker något av oroligheterna i Bangkok här, mer än att några lyckliga familjer fått förlänga sina vistelser här. Vi hoppas dock att det slutar vara oroligt så att min mamma K kan komma hit utan problem om två veckor! Det ser vi mycket fram emot!

Nedgrottad i dykteori

Nu har jag börjat min Dive Master-utbildning. Stenhårt schema, mycket plugg, långa dagar, timmar i poolen (jag som hittills inte gjort ett pooldyk under hela min utbildning), prov och slit. Jag sög några veckor på karamellen, förstod att det skulle bli tufft. När jag väl bestämde mig har det gått i en rasande takt, har pluggat i princip all vaken tid. T o m en timme i natt mellan 04.00 och 05.00... Det är inte nådigt. Jag körde övningar i poolen igår till ögonen var sprängröda och jag frös som en hund och min instruktör skickade hem mig att plugga vidare. Idag har jag i alla fall klarat av det första av 8 teoriprov! Imorgon har vi pluggdag och nya prov på fredag. Kul att lära känna lite nytt folk. En helt annan kategori än de som bor i vårt villaområde. Back to my old life... Jag älskar mixen!

Back in business

Åkte på första magköret i fredags natt. 30 timmar däckad med kräkningar och feber och ont i kroppen. Men nu är jag på benen igen och har klarat av två timmars yoga!
Här kommer en härlig bild från vårt kök, fullt av ungar, precis som det ska vara! De mest lyckade kvällarna är när barnen får tidig middag och sedan får ägna sig åt pyssel eller spel. Då kan vi hämta take away och sitta på terrassen och ha det gott i lugn och ro i timmar när de minsta somnat. Alla är nöjda! Maten är god, ölen är kall och lekleran billig!

Havregrynsgröt

Förutom visum klarade vi av lite shopping. Även om det inte var mycket till affärer i Krabi, så var det bättre än på Lanta. Bl.a. hittade jag havregryn så stora B har med stort leende ätit gröt både till kvällsmat och frukost. Här är en bild från morgonens frukostbestyr i vårt kök!

Galen trafik

Igår var vi till Krabi för att förlänga våra visum. Stora B fick stanna hemma hos våra grannar. Många här lever i svenskbubblan till 100% och chartrar privat bil för att resa, men det finns jättebra och billiga transporter om man vill känna lite mer på det riktiga livet här, vilket vi inte är rädda för. Sagt och gjort tog vi en minibuss tillsammans med alla thailändare in till Krabi, vi blev hämtade vid dörren och lämnade där vi önskade, punktligt, så det var toppenservice. Visst. lite trångt var det i minibussen, men vi hade aldrig fått samma upplevelse i en privat bil. Nu fick vi på Lanta se thaikvarteren och personalbostäder och i Krabi fick vi en bra överblick. Resan tog 2,5 timmar dit och 3 timmar hem. För att komma till Lanta måste man åka två bilfärjor och det är det läskigaste på hela resan tycker jag. Det finns noll säkerhet och alla tränger sig, ramperna är smala och hala och utan sidoskydd och när vi åkte hem var det mörkt ute. Hua, men vi överlevde även denna gång, jag måste ta till yogisk djupandning för att inte panika. Dykning, ormar, maneter och annat farligt är inte i paritet med hur farligt det är på vägarna här. Vill man riskminimera ska man hålla sig ifrån trafíken. Av den anledningen har vi också valt att inte hyra moppe eller tuk tuk som många gör här. Många svenskar anammar den thailändska stilen och kör utan hjälm, i bara shorts, med ungarna i klasar på moppen och kör alldeles för fort. Helt galet. Och olyckor händer varje dag. Man vill vara hel och kunna pussa på sina barn!
Nåväl, hur det gick med visumen? Jättebra, det mesta här går väldigt lätt och smidigt, så även denna myndighet. Lite pappersarbete och 4000 bath gav oss 30 extra dagar, så nu måste vi ur landet först den 28 januari. Vi funderar på olika alternativa resor. Just nu väger Singapore tyngst, men det kanske ändrar sig. Vi har en viss längtan efter civilisation, inte så stark, men lite lockande är det.

Äntligen!

Så var man äntligen under ytan! Idag har jag gjort två härliga långa dyk. Det första på 25,5 meter i 53 minuter. Ett litet missöde bara, vi navigerade lite tokigt och hamnade helt fel... låg på ytan i 20 min innan en trevlig fiskebåt undrade om vi inte ville ha lift - ingen hade saknat oss på dykbåten... så det var tur att vi mådde så bra som vi gjorde där på ytan. Det var 30 grader i vattnet, så det gick ingen vidare nöd på oss, mer än att det kändes lite ensamt att ligga och guppa ute på havet och inte vara saknad. För första gången fick jag använda visselpipan, men det var först två båtar som inte hörde oss. Nyttig övning blev det i alla fall. Efter god mat och en liter vätskersättning var det dags igen och då fick vi ett jättefint dyk på 20 meter i 55 minuter, vi såg ett stim lejonfiskar, gifiga skorpionfiskar, muräna, svartvit bandorm (7 gånger giftigare än kobra, men inte aggressiv), många många boxfish, trumpetfisk och smått & gott som clownfisk, papegojfisk m.m. Klarade mig från den arga triggerfishen som attakerade Peter häromdagen, han gav sig på ett annat gäng fick jag höra väl tillbaka på båten. Vi avslutade dyket med att simma in i en stor grotta som var sammanbunden med ytterligare en grotta så vi tog oss ut på ett annat ställe, det är en mäktig upplevelse att titta ut mot ingångshålet när man är inne i grottan, det blir en fjärde dimension att se ljuset komma in och grottväggarna rama in havet under ytan. Coolt!

Till råga på allt fick jag dyka med Albert från Barcelona så jag har till min stora lycka fått prata spanska hela dagen!

Relaxed Bay

Wow, idag hittade vi till en strand av vår smak! Hade vi inte haft barn, hade vi valt att bo där, men det är lite för öde för barnen. Det var som att komma till paradiset, väldigt lite folk, vi kunde disponera en egen del av stranden, kokospalmer över allt, inga solstolar, bara några hängmattor här och där och några strandbord som kan kunde ligga på, ett par ombyggda båtar som man kunde ligga och relaxa i. Vi hittade en restaurang och krachade in på deras frukostbuffé i sista sekunden, det var inte helt fel med äggröra, nypressad apelsinjuice, pannkakor med honung och frukt i mängder! Vi ägnade dagen åt att gräva i sanden, bada i havet och bara ta det lugnt, stora B tog en massage medan vi softade i skuggan när lilla D sov lunch.

Stora B:s stora dag

Eftersom stora B har gått i förskoleklass hemma på sin gamla förskola istället för att börja "riktiga" skolan var detta den största och mest spännande skoldagen i hennes liv. Kläderna hade hon lagt fram på kvällen, ryggsäcken var packad och hon ville iväg till skolan alldeles för tidigt. Det var inte utan att det pirrade lite i min mage också. Hand i hand med P och med alldeles för stor ryggsäck stegade hon iväg på den dammiga vägen. Väl framme satt lärarna ute och hade planeringsmöte, så vi höll oss vid entrén men hann även gå över till 7eleven och handla innan det var dags för samling. Varje måndag samlas alla barn och alla föräldrar som vill i shalan för att välkomna nya barn, prata om veckan som kommer och hissa den thailändska flaggan och barnen sjunger den thailändska nationalsången!! Jättefint!

Den här veckan är det en speciell högtid på onsdag, då ska hela skolan ha samarbetsdag och vika båtar, som senare på kvällen ska skickad iväg på havet i en ceremoni, det blir intressant att deltaga i.

Idag stod tema Thailand och musik på förskoleklassens schema. Ska bli jättekul att höra hur det har varit när vi hämtar.

Det var ca 50 barn uppskattningsvis på samlingen, allt från förskola till högstadium, varje klass har en egen bungalow som klassrum. Stora B:s förskoleklass är nästan full, 11 av 12 barn har kommit. Annars är det några klasser som fortfarande är 1-2 och 3-4, när det kommer fler barn blir det rena klasser med 12 i varje. Totalt är det ca 140 barn inskrivna på skolan som har 10 svenska lärare och en svensk rektor som heter Helena.

Less ice - more milk

Det tog en dag, så var det min tur att se en orm! På vår egen tomt!! En liten svarting, såg typ ut som en huggorm. Men nu har barnen tomtförbud, de får hålla sig på altanen. Bara det att lilla D kastar ner alla leksaker på gräsmattan och i buskarna.... hua för att hämta!

Lilla D har guppat i poolen på eftermiddagen och tryckt i sig världens största bananmilkshake till mellis, inte illa. Tog mig tre servitörer för att de förstå instruktionen - less ice, more milk - men det gick till slut och drinken uppskattades av lilla D. Nu har hon precis petat i sig potatismos och tonfisk med ärtor, det är ungefär den nivån vår matlagning ligger på här hemma. Till övriga i familjen är det thaimat på eller från restaurang som gäller. Men när en supergod rätt kostar 60-80 bath, dvs 13-17 kr ungefär, så vem behöver laga mat? Mat på lokal restaurang är billigt (på turistrestaurangerna på stranden kostar det tre gånger så mycket)! Det som är dyrt här är: hygienartiklar, mjölk, vin, blöjor, all västerländsk importerad mat, så om man inte äter thai blir det dyrt.

Nu har vi lärt oss ett par ord till på thai: gai=kyckling, goong=räkor, kai=ägg, kao=ris, nam=vatten. Så det går framåt. Snart kan vi beställa på thai i alla fall. Så länge de inte svarar... Vi lär oss säkert mer när stora B börjar skolan och läser thai! Det hade underlättat när jag skulle förklara hur lilla D ville ha sin bananshake. Vi tackar i alla fall alltid på thai och det är väldigt uppskattat "kap kuhn kaa"!

Idag blev det en slappardag, det har regnat ett par gånger, vi har sovit middag, barnen har lekt med kompisar, sprungit mellan husen, badat i poolen, livet har varit lätt, vi har hämtat vår favoriträtt "pad thai goong" till lunch, snart ska vi träffa två andra familjer och gå och äta på en ny restaurang som vi inte provat, man måste ju vidga sina vyer!

Apotek och fiskkakor

Mitt halsont blev bara värre varpå jag övervägde läkarbesök eller apoteksbesök. Jag valde det senare eftersom jag brukar ha halsinfektioner och visste vad jag behövde. Jodå, det var bara att välja o vraka bland olika antibiotikapreparat - inga fördyrande tester, välj dos och spektrum själv. Tur att Fass ligger på nätet... Så nu har jag börjat kurera mig och känner faktiskt redan att det har vänt. På det lokala apoteket verkar man kunna köpa det mesta på bulk, bara att välja hur många kartor man ska ha. Dock har vi ett ganska gediget apotek med oss själva från Sverige - åtminstone till barnen.
Gårdagskvällen tillbringades hos grannarna, jättetrevligt, hämtmat från stamstället, men kul när någon annan köper mat åt en, vi provade flera nya rätter, gott som vanligt och stora B upptäckte att hon gillade fiskkakor, som lyxiga fluffiga fiskpinnar ungefär. Mums!

Ormar och ont i halsen

Jaha, då vet man att de verkligen finns. Jag slapp se den själv, jag hade i så fall varit ett vrak just nu. Idag ligger jag i halsfluss eller liknande, så P gick för att hämta lunch till oss på vår stammisrestaurang. På toaletten som jag har besökt med stora B flera gånger, ringlar en 2 meter lång, tjock, svart orm! Åhhh vad glad jag är att jag slapp se, jag hade dött! Efter ormdramat kom P med en Pad Thai, vår nya favoriträtt, lite som Thailands nationalrätt, det är en tunn omelett och i den är det nudlar med grönsaker, kött, bläckfisk eller räkor, jordnötskross och så har man över chilivinäger, väldigt gott, det åt P, själv tog jag en curry och kokosnöts kyklinggryta med potatis, "not so hot" men för mig är den very hot... tänkte att det var bra mot bacillerna.
Nu har jag sovit och ska nog pallra mig till ett apotek och se om det finns någon mirakelmedicin mot ont i halsen. Det finns det säkert.

Fantastiska barn

Här på Koh Lanta kretsar allt runt barnen. Det är i princip bara barnfamiljer här och alla ska stanna länge. Att få guppa med sin 18 månaders bebis i poolen och att se sin 6-åring bara ha roligt med kompisar och att hela tiden få vara med, och samtidigt träffa alla dessa trevliga föräldrar. Utan måsten, utan att laga mat, utan att behöva städa, utan att ha en massa måsten, är egentligen ofattbart. Klockan tre tycker vi att dagen har varit såååå lång, vi hinner med så mycket mer, men ändå inte. Datorn som varit min bästa kompis i många år, får inte samma uppmärksamhet. Jo, jag erkänner, liiiite stressande är det att inte hinna sitta framför datorn timmar i sträck, men jag har ändå coolat ner mig 80 % redan tror jag. Vilken känsla, den går inte att förklara.

Imorgon bitti är det två timmars ashtanga yoga igen - vem har tid med det tre gånger i veckan hemma? Ja, ni hajjar, I won´t rubb it in...

Tre dagar på Lanta

Nu har vi varit här i tre dagar. Det känns helt fantastiskt. Varmt på dagen, romantiska solnedgångar i den ljumma kvällen. Vi har redan träffat flera jättetrevliga familjer som vi träffar varje dag. Stora B har träffat flera klasskompisar och leker, badar och har kul. Jag har varit på yoga idag och börjat mitt "nya liv". Imorgon ska jag träffa min dykinstruktör och lägga mitt program för den kommande månaden eller två, det ska bli jättespännande. Lilla D har inte riktigt hitta rytmen än, vilket gör att våra kvällar inte är så rofyllda... än...
Maten på rätt restauranger är väldigt billig, billigare än att försöka laga själv. Men det är väldigt skönt att kunna ta hem mat eller göra ngt lätt, vi har en härlig terass med sköna soffor att sitta och slappa i med något gott och en kall Singha. Man behöver ett litet ordförråd på thai, så det är bara att börja lära sig! Thailändarnas engelska är mycket bristfällig och ibland kanske lite selektiv. Sawadee kaa = hej (kaa om du är tjej), Kap kuhn kaa = tack, så det kommer man en liten bit på. Har försökt lära mig hej då, men det fastnar inte riktigt, men lovar att återkomma! Skriv kommentarer, det är roligt om man får höra ifrån er! Kram M

Resan till Koh Lanta

Herre min je, ska man vara smart o resa billigt får man kanske räkna med strul. Det började redan på Arlanda med att lilla D:s biljett inte fanns hon flygbolaget som var uppgjort, så efter många o långa samtal fick vi en handskriven biljett till henne, vilket skulle vålla problem framåt. Sen blev flyget till Berlin försenat så vi missade planet till München, det betydde att vi både i Berlin och München fick strida för att komma med första nästa plan och få med packingen. Väl i Bangkok hade vi alldeles för lite tid för att hinna med planet till Krabi - Check in closed - mötte oss med röda bokstäver. Shit! Men jag har ju jobbat som reseledare så jag stegade förbi first class-kön med orubbat självförtroende och viftade med våra budgetbiljetter. Då var det 20 min till planet skulle gå. 15 minuter senare får vi efter långt dividerande loss tre bording pass, varpå Peter och Bodil går igenom security och springer till planet. De kan inte förstå sig på lilla D:s biljett och till slut vill de att vi köper en ny. Ok säger jag samtidigt som jag inser att Peter sitter på planet med plånboken... Vi betalar i Krabi - promise! Tiden har nu passerat avgång. Men tillslut säger de ok och sånt rally med barnvagn har jag aldrig deltagit i tidigare och hoppas jag slipper i framtiden. Helt genomsvettig och med hjärtat bokstavligen i halsgropen kom vi till planet och jag eftersvettades hela resan... I Krabi möttes vi INTE av vår förbokade transfer. Men men, till slut kom vi fram, lagom för att se solnedgången i Andaman Sea, och resan var därmed glömd.

Sista kvällen

Allt är näästan packat. När jag ska packa ner sista vinterskorna upptäcker jag att Doris har en känga i stl 21 och en i stl 22.... praktiskt! Och stackarn på dagis som har fått trycka ner sin lilla fot i en 21:a, som är för liten! Konsult har anlitats för att lösa fallet.
För första gången sedan vi köpte huset har vi en bil i garaget. Det ser jättekonstigt ut!
Annars har lilla D piggat på sig lite efter de senaste dagarnas hosta men stora B är på vippan att bli sjuk, men nu förtränger vi allt sådant och proppar handbagaget fullt med näsdroppar och alvedon.

Kvällens stora skräck var att vi inte höll på att få tag i en taxi till i morgon bitti. Efter några samtal med flera mindre trevliga receptionister fick vi tag i Metro Taxi, som hör och häpna har låga fasta priser till Arlanda och kunde skaka fram en stor bil med barnstol och de har nu hamnat på "glada listan" där alla företag som är serviceminded hamnar, de är få idag!! Så skriv upp Metro Taxi på er lista 08-14 00 00!

Nej, nu ska jag nog dammsuga lite till och putsa på nån hylla.

Våga öppna din dörr!

För precis ett år sedan hade vi en av våra bästa semestrar någonsin, och det öppnade en dörr. När vi bara tittade på varandra och alla barnen (8 stycken just den semestern) och njöt av värmen, poolen, utsikten, morgonyogan, de härliga middagarna och samtalen så slog det oss att vi måste nog dra för att finna ro. Bilden är från huset vi hyrde för ett år sedan, nu har vi hyrt ett nytt. Ingen fantastisk utsikt som då, ingen privat pool och inte alls så ranchigt isolerat. Men med andra fördelar och den största - på andra sidan jordklotet! Nu drar vi om ett drygt dygn och det vi pratat så mycket om är på väg att bli verklighet. Vi har inte trott på det in i det sista, vi har nästan ägnat en heltid åt alla förberedelser för att göra det möjligt. Vi har mött mycket motstånd och avundsjuka men det finns också fanstastiska människor som har gläds med oss. De psykologiska bieffekterna i omgivningen är så vansinnigt intressanta och kryper så vansinnigt djupt under skinnet på en. Motivationen för att dra ökar, några flyttkartonger står fortfarande halvtomma och några få saker återstår att trycka ner i lådorna.

Jag önskar däremot alla här hemma en fantastisk vinter med mycket vit krispig snö, fina isar och sköna skidspår och var goda mot varann. Säg ja om du kan. Öppna din dörr, så kanske du blir varm i hjärtat.

Namaste

Long time no see

Ja, jag vet, jag har inte skrivit på flera veckor. Här har det gått i 180 och antingen har det inte hänt något intressant eller så har det varit så kontroversiellt och upprörande att det inte varit lämpligt att skriva om här. Men snart byter vi miljö, snart byter vi jantelag mot buddism och 200 kvm mot 80, och höstrusk mot tropisk hetta. Mycket av det vi ägde är 1) sålt på Blocket 2) lämnat till Röda Korset 3) slängt. Vilken befrielse bara det, feng shui!
Namaste, nu måste jag slagga!

Man tappar inte bort en 10 årig kille på fjället

Hur KAN man tappa bort en 10 årig kille på fjället? Det är faktiskt helt ofattbart. Sebastian 10 år är på klassresa med 26 klasskompisar och 4 lärare. När de packar ihop för att åka hem kommer någon på att de saknar en unge. Det visar sig dessutom att det gått ett antal timmar redan då, sedan Sebastian försvann. Alltså förutom att lärarna saknar grundläggande rutiner för att överhuvudtaget få vara ansvariga för att lämna klassrummet med barn så säger det en hel del annat. Jag undrar varför ingen kompis saknade Sebastian? Hur kommer det sig att ingen vuxen känner sig huvudansvarig och åtminstone när de går på färjan som tar dem över det iskalla vattnet vill passa på att räkna in barnen. Jag undrar hur engagerad man är som lärare över huvudtaget om man inte går runt och funderar på om alla barn har det bra och hur de fungerar i gruppen. Och har man dessutom en pojke som inte har ett naturligt kompisgäng, vilket han uppenbarligen inte verkar ha haft, så håller man lite extra koll på den killen. Skäms på de fyra vuxna och för det fallerande ansvaret och engagemanget som allt oftare lyser igenom. Men vilken tur att det var en klok och kille som varit ute i naturen förr och som haft en engagerad morfar som lärt honom ett och annat. 1-0 till den äldre genrationen!

Jag som trodde jag var i nån slags hyfsad form...

Jag är totalt ledbruten. Trodde jag var hyfsat i form, lutat mig tillbaka och trott att passen jag ledde i våras givit mig någon slags basnivå när det gäller fysiken... Men det verkar som sommaren varit alldeles för soft och jag har uppenbarligen jobbat för mycket vid datorn och för lite i gymnastiksalen även förra terminen. Efter en normal kursstartsvecka med tre gymnastikgrupper, en km i bassängen och en powerwalk med styrketräning är jag fullkomligen ledbruten, kan inte hålla emot i benmusklerna när jag sätter mig i soffan ens, varje steg i trappan är sorgligt smärtsamma och jag liksom ramlar ner för trappstegen. Jag ältar om det var de där utfallstegen på powerwalken eller möjligen fällknivarna med mina gymnaster och vägrar inse att jag helt enkelt förfallit under sommaren och bakat alldeles för många rulltårtor med stora B och på min höjd fått mjölksyra när jag vispat chokladmousse... Så idag har vi spelat spel stora B och jag - inte bakat äppelkaka! Och vi har haft lika kul och midre kladdigt! Och imorgon blir det en kilometer i bassängen igen. Jag ska ju simma med valhaj snart så då måste man palla lång tid i vattnet och vem sjutton vill ha träningsvärk då, när man ska upp för stegen på dykbåten? Då ska det liksom gå så där lätt och snyggt och utan påverkan på andningen. Eller hur? Stora B har har också en dröm deklarerade hon idag - att snorkla på ett rev utan land i sikte - det är en skön målsättning för en snart 6 åring (och inte alls påverkad av sina föräldrar? men inte desto sämre för det). We're on our way!

Min dröm - en valhaj

Man får inte soffa till sig. Det är helt förbjudet, men om man nu ändå väljer att göra det får man fasiken inte klaga. Det finns inget som irriterar mig mer än tanter i min egen ålder som präktigt målmedvetet strävat efter svensson-livet som sedan inte gör annat än att klaga över sin situation. Jag säger inte att det är något fel på svensson-livet utan på att klaga. Livet är inte så himla lätt alltid, det gäller nog alla. Vi hjälper varandra när vi har det tungt. Men någonstans måste man själv sätta upp ett mål och en riktning. Det har jag o underbara P gjort, vi ska fasiken se en valhaj - öga mot öga - det är vårt nya mål. Och i soffan träffar man få vajhajar! Vad vill du?

Min man är besatt

Min man är besatt. Vi hade besök på landet i somras av en familj som hade lagt över sin favoritmusik på iPod och dockade in den på en anläggning som var bärbar och laddningsbar.
Det behövdes inte mer. P var som besatt. Jakten på den perfekta ljudanläggningen började. Den är ännu inte inhandlad men researchen har tagit många konsulttimmar. Vårt matbord har varit belamrat av CD-skivor i 9 dagar nu. Högar och åter högar. Ingen slipper undan, Helene Sjöholm, Jimmy Hendrix, Per Gessle, Nicke Lilltroll och Televiken. Alla ska med! Han droppar stolt siffror som "Nu har vi fått in 4 GB", han är förskjunken i lurarna och hör inte oss andra i familjen. Fantastiskt fokus! Jag har aldrig hållit i en iPod, men jag börjar faktiskt bli ganska intresserad och inte minst imponerad av att man kan lägga alla dessa högar med CD-skivor på en sån liten manick. Jaha, jag hör det själv jag är värsta tanten! Fy, hur gick det till?

OS osar illa

Hemma i stan igen. Skönt men allt är kaos. Hela baksidan var täckt av nedfallna plommon i vilka getingarna och fåglarna hade party. Rabatterna är som en djungel och tvättstugan är fylld till taket, bredbandet krånglar och lilla D har pillat bort tangenterna på datorn i ett obevakat ögonblick. Och Ara har kastat bronsmedaljen OCH blivit av med den. Alshammar har försökt trycka i sig i en tre nummer för liten baddräkt och därmed missat finalen, i en sport som sänker världsrekorden i var och varannat lopp och jag tror vi har satt 14 nya svenska rekord på under OS. Världsrekordet i 100 m slås lekande lätt och avstannande. Vi tar två silver i cykel, en gren där många ur eliten inte ens kommit till Peking pga bättre dopingkontroller. Och Veronica Wagner - vår bästa kvinnliga gymnast i modern tid - fick inte åka till OS. Något är väldigt mysko med det här OS:et och dessvärre luktar det väldigt illa.

Längtan efter staden

När sommaren börjar fattar man inte varför man inte bor på landet året om, det är ju så skööönt! När halva sommaren har gått får jag regelrätt ångest över att det snart är slut. Jag vill ju bo här i torpet, tvätta mig i sjön och grilla varje kväll. Men som tur är kommer dragningen till staden tillbaka efter så där sex veckor och ett sjudande liv på jobbdatorn. Man längtar efter en riktig dusch, efter att ungarna går på dagis och har kvällsrutiner, efter att slippa gå ut i regnet när man ska kissa. Så det ska bli skönt att städa ur husen och packa ner för att återvända till civilisationen och jag längtar faktiskt till kontoret! Och så tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är anställd utan har förmånen att själv bestämma när och var jag ska jobba.

Hur man bakar kaka väääldigt lååångsamt

Regnet fortsätter ösa ner och tro det eller ej, vi har fortfarande blöt tvätt i sovrummet. Men vad gör det när OS är ingång? Värre är att sysselsätta två barn på ungefär 30 övermöblerade kvadratmetrar som undervåningen mäter. Lilla D är helt galen och klättrar på allt, hon har redan slagit upp ett jack vid ögat den här veckan. Men HUR barnsäkrar man ett torp från 1700-talet? Nej, just det. Då återstår att inte släppa henne med blicken och HUR bra går det. Nej, just det. Och då går det som det går lite då och då och så känner man sig som en usel förälder. Stora B som är en riktig skogsmulle börjar också klättra på väggarna om det går mer än 60 minuter inomhus. Knepet är att hausa ett bakverk som skall bakas, man drar ut på aktiviteten så länge det går, tittar i alla kok- och bakböcker som finns och låter urvalsprocessen ta sin tid, kanske en halv dag, eller en hel kväll. Sen gör man tillsammans en lista på ingredienser som man behöver, helst saknas det någon så en aktivitet blir att åka till affären och inhandla denna. Efter det övar man på att läsa receptet, det tar tid med en snart 6 åring. Sen ställer man fram alla saker och gör kakan, det går ju ofta oförskämt fort, så man behöver hitta på side kicks. Idag gjorde vi det till ett äventyr att ta på regnkläder och gå till de skogshallonbuskar som var mest otillgängliga och plocka lite hallon till chokladtårtan - riktigt mysigt faktiskt. Efter att ha övat mig på att låta Stora B göra allt själv från att knäcka ägg till att bre ut cholkladmousse på bottnarna (jag har svårt för kladd) så fick hon duka och öva sig på att sätta på kaffe (det är inte så dumt att ha barn som vet hur man kokar kaffe!). Ja, sen tog det som ni förstår 5 minuter att fika och så var Stora B uttråkad igen. Så ikväll måste vi läsa vår favoritbok "Sju sorters kakor" igen!

OS utan TV

Här i obygden har vi så klart inte tillgång till något TV-kabelnät eller likande. Vi förlitar oss helt enkelt på en antenn. Men eftersom vi verkligen är långt ute i skogen betyder det en hel del meck för att få den perfekta bilden och inte minst den perfekta mottagningen, som inte verkar gå att uppnå. För ett par dagar sedan försvann SVT, men vad gjorde det när American Idol och Sommar med Ernst går på 4:an, så vi har inte haft någon panik över det. Men idag kom P på att nu börjar ju faktiskt OS som visas på just SVT och paniken började så smått sprida sig. Iväg till Staden för rådgivning i TV-affären. Ny antenn löd rådet (så klart, en mycket större och dyrare). Ny, stor, dyr, jätteful antenn monteras på timmerfasaden från 1700-talet under absolut fokusering (P är okontaktbar vid såndana viktiga uppdrag). Ingen skillnad. Fortfarande bara TV4. Telefonrådgivning med Experten. Så där, efter lite mer meck och en halvt livsfarlig stöt har vi nu SVT. Men ingen TV4.

Ångbastu på torpet

Som sagt vi tillbringar sommaren utan rinnande vatten, vilket i förlängningen betyder ingen dusch, ingen diskmaskin, ingen tvättmaskin. Det sista är det största problemet med två barn! Så därför begav vi oss iväg för att tvätta idag, 4 mil närmare bestämt till närmsta skidanläggning (åja mountinbikeanläggning är det kanske på sommaren). Tre fullproppade maskiner på kortprogrammet resulterade i en blå IKEA-kasse full med ren men drypande våt tvätt. Regnet öser ner ute, så vi har hela sovrummet fullt med blöt tvätt och fläktelementet på för att det ska hända något, vilket resulterade i att vi har 27 grader och 95% luftfuktighet på övervåningen. Ja. lite av en ångbastu helt enkelt. Men det är nog bra för både det ena och det andra, barnen sover gott som i koma hela natten och kanske får man snyggare hy på kuppen! Hoppas går ju.

Semesterjobb

Då var bloggen lite påbörjad! Dags för ett litet inglägg och en liten summering av sommaren. Ja, som den galna entreprenör jag är har jag pendlat mellan ungarna, datorn och solen hela semestern. I nämnd ordning tror jag, även om min man nog skulle hävda att datorn kom på första plats. Semestern som förövrigt har tillbringats i sommartorpet utan rinnande vatten men med bredband. Solen har slutat skina och tvätthögen pockar på uppmärksamhet, så i morgon har vi bokat en tvättstuga och en bastu en bit härifrån.

Premiär

Jaha, nu har man gått och skaffat sig en blogg. Hur kul som helst. Jag tänker skriva om mitt liv som mamma, entreprenör och allt annat som dyker upp. Vi får väl se vad det blir. Nu måste jag bara lista ut hur allt funkar när man ska skapa en sån här sida!