Jag som trodde jag var i nån slags hyfsad form...

Jag är totalt ledbruten. Trodde jag var hyfsat i form, lutat mig tillbaka och trott att passen jag ledde i våras givit mig någon slags basnivå när det gäller fysiken... Men det verkar som sommaren varit alldeles för soft och jag har uppenbarligen jobbat för mycket vid datorn och för lite i gymnastiksalen även förra terminen. Efter en normal kursstartsvecka med tre gymnastikgrupper, en km i bassängen och en powerwalk med styrketräning är jag fullkomligen ledbruten, kan inte hålla emot i benmusklerna när jag sätter mig i soffan ens, varje steg i trappan är sorgligt smärtsamma och jag liksom ramlar ner för trappstegen. Jag ältar om det var de där utfallstegen på powerwalken eller möjligen fällknivarna med mina gymnaster och vägrar inse att jag helt enkelt förfallit under sommaren och bakat alldeles för många rulltårtor med stora B och på min höjd fått mjölksyra när jag vispat chokladmousse... Så idag har vi spelat spel stora B och jag - inte bakat äppelkaka! Och vi har haft lika kul och midre kladdigt! Och imorgon blir det en kilometer i bassängen igen. Jag ska ju simma med valhaj snart så då måste man palla lång tid i vattnet och vem sjutton vill ha träningsvärk då, när man ska upp för stegen på dykbåten? Då ska det liksom gå så där lätt och snyggt och utan påverkan på andningen. Eller hur? Stora B har har också en dröm deklarerade hon idag - att snorkla på ett rev utan land i sikte - det är en skön målsättning för en snart 6 åring (och inte alls påverkad av sina föräldrar? men inte desto sämre för det). We're on our way!