Galen trafik

Igår var vi till Krabi för att förlänga våra visum. Stora B fick stanna hemma hos våra grannar. Många här lever i svenskbubblan till 100% och chartrar privat bil för att resa, men det finns jättebra och billiga transporter om man vill känna lite mer på det riktiga livet här, vilket vi inte är rädda för. Sagt och gjort tog vi en minibuss tillsammans med alla thailändare in till Krabi, vi blev hämtade vid dörren och lämnade där vi önskade, punktligt, så det var toppenservice. Visst. lite trångt var det i minibussen, men vi hade aldrig fått samma upplevelse i en privat bil. Nu fick vi på Lanta se thaikvarteren och personalbostäder och i Krabi fick vi en bra överblick. Resan tog 2,5 timmar dit och 3 timmar hem. För att komma till Lanta måste man åka två bilfärjor och det är det läskigaste på hela resan tycker jag. Det finns noll säkerhet och alla tränger sig, ramperna är smala och hala och utan sidoskydd och när vi åkte hem var det mörkt ute. Hua, men vi överlevde även denna gång, jag måste ta till yogisk djupandning för att inte panika. Dykning, ormar, maneter och annat farligt är inte i paritet med hur farligt det är på vägarna här. Vill man riskminimera ska man hålla sig ifrån trafíken. Av den anledningen har vi också valt att inte hyra moppe eller tuk tuk som många gör här. Många svenskar anammar den thailändska stilen och kör utan hjälm, i bara shorts, med ungarna i klasar på moppen och kör alldeles för fort. Helt galet. Och olyckor händer varje dag. Man vill vara hel och kunna pussa på sina barn!
Nåväl, hur det gick med visumen? Jättebra, det mesta här går väldigt lätt och smidigt, så även denna myndighet. Lite pappersarbete och 4000 bath gav oss 30 extra dagar, så nu måste vi ur landet först den 28 januari. Vi funderar på olika alternativa resor. Just nu väger Singapore tyngst, men det kanske ändrar sig. Vi har en viss längtan efter civilisation, inte så stark, men lite lockande är det.