Magic moments of Rottnest Island

Rottnest Island utanför Fremantle kan liknas vid Australiens Gotland. Sanddyner, stugor, skolklasser, cyklar och picknick. Helt crazy åker vi dit utan att ha något boende. Bagagekillarna skakar på huvudet, vi kommer inte få någonstans att bo, och de kan inte checka vårt bagage eftersom det ska i så fall taggas och köras med släpkärra direkt till den hyrda stugan. Som vi inte har. Helt crazy, som sagt. Haha, det kändes inte som en livsavgörande risk. Och känslan av frihet och gamla resemönster från förr väger betydligt tyngre.

Vi beger oss ner i hamnen i gryningen och käkar en frukost på ett ännu inte öppnat kafé.
Dessvärre många mysiga foton försvunna med min mobil.
Men jag är tacksam att jag knäppte lite med systemkameran också!

 

I väntan på färjan. Vi tackar oss själva över det kloka beslutet att bara resa med två ryggsäckar. Det känns som en förutsättning när man reser obokat.

 

Jag gillar när Australien lever upp till sin egen klyscha.
När aussies ser ut som aussies gör på film och är lika übertrevliga.
Men väskorna, de fick vi bära själva, när vi nu var så crazy att inte ha boende bokat.

Det är lite Norge över Australien. Snabbt, vackert, enkelt, effektivt, jättetrevligt, kompetent. Och DYRT.
Den lilla snabbgående färjan gjorde sällsakp på taxikontot.

Men det får man snabbt förtränga. När Australien levererar.

Och döm vår lycka när vi faktiskt får hyra ett av dessa små hus på stranden.
Två sovrum, kök, inhägnad fram- och baksida, fullt utrustat, t o m med egen BBQ.
Man ska inte vara rädd för att ta lite risker. Riktigt ofta går det riktigt bra.
Alla närmare bilder på huset fanns tyvärr i min mobil.
Några hann jag dock lägga ut på Instagram, för den som vill se. (miaeh)

 

Sådana här platser kan ju inte vara annat än magic moments.
Vi slår oss ner med vår nyinhandlade Chill Bag och tar fram picknicken.
Hjärtat slår ett extra slag. Vacker natur, picknick med ost och mörk choklad.

 

 

På Rottnest Island tar man sig runt med cykel. Eller så köper man ett daypass på bussen, som går i en enkelriktad 45-minutersslinga runt ön.

Vi studerar snorkelkartan. Jag och Stora B ger oss ut.
Sikten är fantastiskt och fiskarna många, men vattnet kallt jämfört med våra thailändska hemmavatten, bara 24 grader. Under ytan ligger skyltar som både informerar om vad vi ser och visar oss hur vi ska simma vidare. Kul grej. Typiskt aussie!
 

Vi packar ihop både chill bag och snorkelutrustning och drar vidare med bussen runt ön och ser vackra vikar och båtar, fyrer och fantastiska saltsjöar.
Allt i min mobil...
MEN inte en råtta så långt ögat kunde nå. Det var ju det som var grejen med det här Rott-Nest-placet.
Det skulle krylla av pungråttor. (Lite dovt morrande igen.)
 

Men som om den här råttan hade hört vårt dova morrande, kom han ensam skuttande till vårt hus och raka vägen fram till barnen. Det blev ett litet magic moment.

Sen såg vi dem precis överallt. Quokkas heter de. Ganska söta och helt orädda och nyfikna. En riktig kids hit!
Egentligen är det inte alls råttor. Men 1696 kom holländarna till ön och misstog dessa pungdjur för råttor, och gav ön dess namn Rottnest, som de fått dras med sedan dess.

 

Medan Stora B pluggar matte med P (jo, det är ju faktiskt vanlig skolvecka), går jag och Lilla D på upptäcksfärd.
Vi ser roliga pelikaner och så småning om hittar en lekpark och Lilla D går i spinn. Fast det är ju klart bättre än iPad i alla fall.



Vi går i spinn på olika saker. Och det gäller ju att man får utlopp för det man går i spinn på. Det är då man mår bra. Själv har jag spanat in en katamaran. Kanske inte den snyggaste, men den verkar tillgänglig.
Och visp så får drömmen om lite luft i seglen, den där verklighetstouchen som gör att jag tänder till. Och då kan inget stoppa min projekthjärna.
Här ska seglas. Som jag har längtat!

Även om man inte alltid kan få hela kakan av en dröm, så är små tuggor icke att förkasta. Utan ta chansen när den kommer. Man kan alltid dela upp livet i mindre projekt. Ibland håller man i rodret och styr så tydligt mellan grynnorna. Ibland hänger man lite mer på en boj och ser allt segla förbi, men då kan man välja att suga åt sig de positiva sakerna, ta chanserna och möjligheterna, som seglar förbi. Och vips, var så säker, tids nog så blåser vinden åt rätt håll igen och du seglar vidare. Gäller bara att lita på det, när man hänger där vid bojen. Och välja rätt grejor! Som gör dig glad.