Australien Perth City

Australien låter ju i skandinaviska öron avgrundslångt borta. Men om vi pratar Western Australia så är det faktiskt samma tidszon som Singapore, dvs en timme från Thailand, och till Perth tar det under fem timmar att flyga. Så det går ju att likna vida att flyga till Malaga. Och även biljettpriserna är ungefär i samma jämförelse som en biljett till Malaga med Norwegian, så fem tofsar för tillgänglighet, tidszon och pris. Och Tiger Airways känns inte helt lågpris, de är riktigt bra och de tog även hand om vårt bagage och skickade det hela vägen till Perth från Krabi, trots att vi själva tog ett dygn i Singapore. Det är service á la Singapore. Gyllene tofsar i min bok.

Perth kallas för världens mest isolerade storstad. Det är över två hundra mil till närmaste stad med fler än 200.000 invånare. Perth har knappa två miljoner invånare, jämförbart med Stockholm. Själva city ligger ett par mil in från kusten vid Swan River, som i sin tur rinner ut i havet vid den gamla hamnstaden Fremantle. Längs kusten, West Coast High Way, ligger surfstränder och öar med pingviner, pälssälar, sjölejon, kängurus, pungråttor, som ett pärlband. I havet finns det gott om delfiner och hajar och ett myller av segelbåtar. Längre söderut hittar man vingårdar i Margret River och bra mycket längre norrut ligger det berömda Nigaloo Reef, dit valhajarna kommer i stim varje april. Alltså, det finns massor att göra i WA. I min smak rakt igenom. Till det kan läggas vinkokta musslor, perfekt grillad oxfilét, anklever, ostar och fantastiskt vin och lokala ölbryggerier.

Har du någonsin rest i Australien, så vet du. Den där centimetern på kartan lurar dig alltid. Alltid. Avstånden är så enorma. Landet är stort. Vägarna raka, men inte breda och snabba. Och nu tredje gången i Australien utan bil, är den största insikten: i Australien ska man köra bil. Och man ska bara ta sig an en centimeter. När man förflyttar sig två centimeter, ska man flyga inrikes. Vill man inte köra bil, så åk taxi! Jag skriver det här, så jag inte ska glömma det. Nu åker vi inte mer buss i Australien. Got the t-shirt, om man säger så. Och ja, taxikontot blev den oväntade kostnaden på resan, men va fan. Det var ju billigt att flyga hit.



Den klassiska citysiluetten av Perth. Obs, obs, det är de enda höga husen som finns.
Vi möttes av ett slitet, rörigt och trött Perth under restaurering.
Det pigga, übertrevliga Australien med driv, verkar inte finnas i Perth.
Så det blir bara två dammiga tofsar till Perth City. (Men vi är inte dem som fastnar på stenarna...)

Det tog oss lång tid att zig zaga oss genom ett par kvarter från busshållplatsen till Bell Tower, och INGEN kunde förklara hur vi skulle gå.
TUR att det syntes bra, Perths landmark för båttrafiken i Swan River.

Vi har i alla fall inga gnälliga barn när det gäller att åka lokalbuss och promenera i timmar i värme.
I väntan på färjan, studerar de kartan över Perth Zoo.

Check på sovande koala. Även check på känguru som tryckte i buske.

Check på mycket söta minipingviner. Dem har vi sett live på Nya Zealand, en bra mycket bättre upplevelse.




Ganska signifikant skylt för Perth Zoo. Om vi säger som så, det finns zoon och zoon. Vi har varit på flera djurparker i Australien och det har varit fantastiskt, med presentationer, gigantiska hägn, encounters, natruliga miljöer, entusiastisk, kompetent personal. But no. Not at this one.
Så det blir bara två trötta tofsar här också.
MEN barnen tyckte så klart att det var kul att se alla djuren, så inget gnäll från min sida. (Bara ett litet dovt morr...)
Djur ska naturligtvis helst ses i sin egen naturliga miljö. Det finns inget som slår det. Samtidigt finns det Sanctuarys och andra parker som erbjuder fantastiska möten och kunskapsfördjupning. Men visst, det är alltid ambivalent med djur i fångenskap.
Mina bästa djurparksupplevelser: Koala Sanctuary i Brisbane och Wild Life Habitat i Port Douglas.
Men det slår så klart inte bästa riktiga naturupplevelserna. De är många. Och det bästa jag vet. All time high?, top 3: 1) Heron Island på Barriärrevet, 2) Nya Zealands sydö,  3) Masai Mara, Kenya.
 

 

Högst upp på min lista är Galapagos. Och ja, AJ, vad ont det gör att se en över hundra år vacker jätteskölpadda från Galapagos bo i en hydda på Perth zoo. Galapagos känns på något sätt som en hägring. Men någon gång...

Orangutanger i Borneo är också högt upp på listan i min bok kombinerat med dykning på Sipadan.
Och det är ju inte långt härifrån, så detta skulle kunna ha uppnåts och det var på planeringsbordet.
MEN så blossade oroligheter som legat under ytan i Sabahprovinsen på Borneo upp för ett par veckor sedan, så Borneo får ligga kvar som ett framtidsprojekt att längta till. DET är ockås viktigt att ha. Hmm, min lista är så himla lång bara...
Den här stackaren bor i alla fall i Perth och är 60 år. 

Första dygnet är lite av en besvikelse och precis när vi funderar på hur vi kommer tillbaka till busshållplatsen för att ta lokalbussen tillbaka till det enormt trista hotellet i Scarborough börjar regnet falla. Vi tar det som ett tecken på att vi bör ta en taxi... kontot, kontot, förträng, förträng.
Men om vägen blir fel, eller inte som man tänkt sig, gäller det att snabbt hitta nya vägar. Här, precis som i livet!