Negativ energi. Är bland det värsta jag vet. Jag värjer mig. Jag gör ALLT som står i min makt för att inte hamna där. Men ibland. Ibland är det oundvikligt. Ibland blir elementen för många. För många negativa energibollar i luften, så man inte hinner hantera dem. Då kommer de över en.
Jag tänker INTE rabbla dem alla (bara några). Det är ju att befästa dem. Då blir de lite mer sanning. Men ofta är det väl så, som med all annan olycka, att det är många simultana negativa händelser i samverkan, som behövs för att vi ska rubbas. I alla fall jag.
Just nu är stressnivån generellt hög, vilket gör att jag helt klart är sämre rustad. Sämre rustad att hantera att någon drar en nyckel längs hela sidan på bilen. Försäkringsbolag, självrisk, verkstad, hyrbil, dyrt, morr. Sämre rustad för en axel som hoppar ur led. Arg på mig själv, arg på övningsvalet, smärta som eskalerar, begränsningar, rehab, morr. Sämre rustad för människors avundsjuka, bitterhet och dömande. Tappar lite hopp. Snyft. Till och med sämre rustad att hantera hall-kriget på morgonen. När någon väljer att gå in med leriga skor ända till köket på det nystädade golvet. M O R R. Dividering om vart enda klädesplagg som ska på vid minusgrader. Bråk, fast jag verkligen inte vill. Snyft igen. Men så den värsta... HUR kan man tillverka bilar för svenskt klimat UTAN att installera kupévärmare? Jag menar, det finns lagar om både det ena och det andra. Det borde vara lag med kupévärmare. Om något. Morr igen. Dubbelmorr för att skrapa rutor, köra i imma och FRYSA.
Väl rustad hanterar jag en negativ händelse lätt. Knappt så jag berörs eller reflekterar över att det är en negativ händelse. Tar den på volley. Borstar av den och låter den flyga vidare. Ser vägarna, inte hindren. Men när de liksom hopar sig, hinner jag inte med. Vad gör man då? Antingen kan jag ju titta på alla sakerna och försöka simultanhantera dem. Borsta, borsta, flyga, flyga. Upp på vägen igen. Det är så klart så vi gör. Försöker hantera, försöker beta av, kliver vidare. Men hamnar i bakvattnet.
Eller det man egentligen behöver göra är att få ner den generella stressnivån, flaxet i bröstet, så att man står på stadigare grund. Bättre rustad. Backa tillbaka. Skala av. Återhämta. Fast ibland GÅR det ju inte. Inte just nu. Eller?
Men vet du. Det känns lite bättre nu. Tack för att du lyssnade.
Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning
tisdag 13 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar