En femmas dilemma

Att gå i femman. Verkar vara ganska tufft. I veckan hade jag möte med Stora B:s alla lärare och gick igenom allt som hon nu ska hinna göra på fem månader.

Europas alla länder, medeltiden, Gustav Vasa, världsreligionerna, regering, riksdag, kommuner och landsting och politiska partier, ordklasser, skiljetecken, förkortningar, skriva sagor, faktatexter, hålla föredrag, nyhetsbevakning, artiklar, referat, engelsk grammatik, Harry Potter på engelska, it-kunskap, en ny matematikbok (så ny att den får skickas). Människokroppen, fysiologi, astrologi, labbrapporter. Miljö. Två veckor kommer ägnas åt drillning i gamla nationella prov - osäkert om dessa kan bifogas... vad säger regelverket?

Här kommer ett litet, litet utdrag ur den långa kravspecen från bildläraren: Samtal och analys av reklam- och massmediabilder, dito av konstbilder och parafras av konstbild i olika tekniker. Analys av arkitektur, arbete med hus som uttryck. Sen lämnar jag teknikerna i lera, film, blyerts, kol, kroki och färglära därhän. Förstår att hon kommer ligga efter. I bild.

Specen från musikläraren är lika ambitiös, men där kan vi nog matcha. Jag blir tagen av allt de ska trycka in i de små redan överhettade hjärnorna, fast det här är ju bara kul: grundackord på gitarr, grunderna i keyboard, dur, moll, notvärden, hur man bygger upp en låt, vers, refräng och coda. Skapa musik i och behärska programmen GarageBand eller Cubase. Även kul kan bli övermäktigt när det blir för mycket.

Den här femman ska få lite balans i livet genom att ta dykcert (fysiologi, idrott och hälsa), ta jonglering med poijer till en ny nivå, med eld (äntligen!), träna thaiboxning (idrott), skänka mat till munkarna, höra böneutrop från minareten (världsreligionerna), se hur barn på barnhem i Thailand har det (SO). Utforska Bails filosofiska kvarter i Ubud (geografi och filosofi) och simma med delfiner och förhoppningsvis valhaj (biologi). Fingers crossed.
Bättra på thailändskan, prata engelska (språk), få nya vänner (EQ), förstå sig på sopsortering och lära sig vikten av att vi måste värna om världshaven (miljö). Och hur man dissar restauranger som serverar hajfenssoppa!

Det är väl inte för inte som eleverna i "Vi i femman" imponerar på oss. Att det nya programmet "Kan du slå en femteklassare", visar hur mycket man har top of mind i just femman. Herregud, inser ni hur lite man minns från femman... (Det mesta är ju glömt redan i sexan, så det gäller att ha de där programmen just i femman.) Inser ni hur de nu lägger in en extra växel och börjar dra ifrån? Inser ni att det finns en fara i att lägga press på femmorna, och redan nu skapa en grundstress och prestationskrav. Den viktigaste rollen som förälder känner jag är att ge femman perspektiv på livet, balans i själen och tycka de är fantastiska. Inser ni en femmas dilemma?

Vad minns du själv från året du gick i femman?

Jag gick i Skärsätra skola på Lidingö, hade en sträng och traditionell lärarinna från Kalmar, som sjöng opera och inte gav utrymme för några "fasoner". Jag fick inte sjunga med resten av klassen. För hon ansåg inte att jag höll ton. Långt ifrån GarageBand på Macen... Jag fick rita när de andra sjöng. Och läsa dikter i luciatåget, inte sjunga så att jag förstörde! Minns att hon högläste Narnia-böckerna, jag kan fortfarande minnas vilka bilder det skapade i huvudet och vilken magisk stämning det blev i klassrummet, där vi satt vid våra bänkar, en och en. Och att vi fick skriva diktamen med bläck i skrivstil. Vi drillades i multiplikationstabellerna, jag tränade som en galning och var snabb som fan. Jag hade syslöjd och sydde en seglarsäck, som vi idag har ärtpåsar i på gymnastikskolan. Fantastiskt.

Jag började med gymnastik när jag var 11 år och gick i femman. Det blev mitt liv. Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att det nästan inte är möjligt idag. Men med det i minnet, tar vi, när vi kan, emot nya 11-åringar på gymnastikskolan. Jag red, tävlade i hastighetsåkning på skridskor, dansade klassisk balett och började mitt friluftsliv och äventyrsbana med spökvandring på Sörmlandsleden med fritidsgården. Kåsan och fantastiska minnen har jag kvar.

Nu packar jag ner kilon med skolböcker och känner mig trygg och förvissad om att den här femman kommer ha check på allt när april lider mot sitt slut. Hon ska ju gå i den bästa skolan. Lilla Svenska skolan på Koh Lanta. (Stort OBS, båda skolorna på Lanta är exceptionellt bra!) Vi ser fram emot morgonsamling i salhan varje måndag, hissa thailändska flaggan och sjunga Thailands nationalsång.

Och en hälsning till lärarna i Torsviks skola. Don´t you worry bout a thing.

En extra varm hälsning till syslöjdsläraren som inte hunnit lämna in sin spec. Syslöjd på Lilla Svenska skolan.