Lagom tjock i mina bästa dar

Var det inte så Karlsson på taket sa? Jag tror det, och det är en ganska skön inställning.
Den här helgen hade jag önskat mig en utflykt med övernattning, men pga det ostadiga vädret valde vi ändå att stanna hemma även om vädret idag faktiskt varit fint hela dagen. Vilken lycka. På min födelsedag!

Jag väcktes med frukost på sängen av min underbara familj. Bodil hade bakat en honungschokladkaka, som jag fick till frukost med vispgrädde och kaffe. Vilken fantastisk start! Min presentdröm gick också i uppfyllelse, jag hade önskat mig en asien-katt och nu är han bara MIN!

Sedan packade vi strandväskan. Visst, ni är många som tror att vi lever strandliv här, men nej, nte riktigt, att åka till stranden är även för oss en grej. Eftersom det inte blev längre utflykt åkte vi till min favoritstrand Relaxed Bay, en upper class resort. Jag har fått lyxlunch med gaspacho, grillad oxfilet, brochetta med mosarella och ett glas rosévin (det var första rosén sedan i sommaren i Dalarna tror jag). Mmmm, avslutade lunchen med franskt kaffe och chokladmousse. Matlycka! Barnen valde också oxfilet men med pommes och lite pinnglass på det.

Jag har fått en jättefin pojuppvisning av Bodil. Doris har fixat koja i den gamla båten som vi legat i under dagen.

På vägen hem stannade vi och köpte lite mellis. Fyra grillade korvar, ett spätt med nyfritterade fiskbollar, två spätt med majs och jordnötsbröd med fiskbollar i. En mindre middag med andra ord. Purfärskt och supergott för 70 Bath, dvs ca 16 kr. Lunch på lyxresorten med vin och dessert kostade 1500 Bath, ca 300 kr för hela familjen. Även detta helt ok med tanke på svenska priser och den höga kvaliteten, men med en thailändares ögon en oöverkomlig summa. Vanliga dagar äter vi snarare lunch hela familjen för ca 400 Bath. Fast idag fanns det ju skäl till lyx!

Mysigt med eget bord på restaurangen!

Gaspacho i snapsglas, brochetta, oxfilét, mums!

Jobbig när syrran inte orkar sin glass...

En skön stund i skuggan.

Långt ifrån overall och galonisar.

Njuter av en ledig helg från pluggandet!

Kreativiteten flödar.

En hängmatta är alltid kul.

Detta är att poja, nästa steg är eld på pojorna!

Klappa inte hunden, säger jag förjäves hela tiden.

Nyfritterade fiskbollar är jättegott!

Lite mellis på terassen.

Vacker orm, men delar helst inte viloplats med honom.

Ok, har man inte varit i Asien hajjar man inte detta. But this cat is the shit!

Idag är det ovanligt klart och Phi Phi har sällan varit så tydligt. Oerhört skönt efter en veckas oväder.

Ja, just det, morgonen inleddes med lite orm-action! Det kom en ganska lång grön orm slingrande på stranden bara en meter ifrån där vi slagit läger. Viss uppståndelse uppstår. Ormen har ringlat vidare. Lite senare säger de i båten bredvid att det ligger en orm på deras båt och undrar om den är farlig. Ormen är lite mindre än den som först kom. Bara det vittnar om att det inte var en förvirrad ensam orm. Personalen säger att ormen är giftig men att de inte sett just den sorten där tidigare och ormkillarna tillkallas. Ormen ringlar vidare, men de väljer att bryta upp golvet på båten och se ut som de gör något. Men det var nog bara spel för galleriet. Liksom se lite handlingskraftig ut i fem minuter, så de kunde gå och vila igen. Vi hann i alla fall ta några fina kort.

En underbar födelsedag, och då är ändå kvällen kvar.

Kram

Kunskapstörst

Båda säsongerna vi har tillbringat i Thailand har barnen en kunskapstörst som inte går att jämfära med hemma. Tydligast är det på stora B, antagligen för att hon är äldre och jag har lättare att mäta hennes kunskaper. Men vad beror det här på och vilka parametrar kan man kopiera och ta med sig hem för att hon ska ha samma motivation hemma. Eller har hon det och jag bara inte märker det?

Egentligen tror jag att det är flera detaljer på olika parametrar som gör det lyckade resultatet. Först det generella miljöombytet. En brytning från alla vanor, relationer, mönster och måsten. En nystart. Allt blir tydligare. Även för en åttaåring.

Liten klass, 8-10 elever, arbetsro, engagerad lärare, tydligt och tight individuell arbetsplan för varje vecka och detta ger det som ibland saknas hemma - verklig effektiv studietid i klassrummet. Det låter ju galet, men jag tror verkligen att det är en av de största bristerna i våra grundskolor i Sverige. Det är för lite effektiv arbetstid. Mycket tid går till att få ro i klassen, till att prata om vad man ska göra, vart man ska gå, vad man ska ha med sig. Här är det åtta elever, alla har sitt planeing, klassrummet är litet, alla vill ha ro, bara att öppna lådan och börja jobba.

Ork. Är en annan viktig faktor. Hemma går B på fritids till klockan fem de flesta dagar. Det är ganska intensivt. Kanske ska det tränas gymnastik på det och klockan är åtta innan vi hinner landa i soffan hemma och prata om dagen. Kanske hinner vi inte ens det, en snabb middag, dusch och så i säng. Några ord på sängkanten och lite snack i bilen på vägen till dit vi nu ska. Här och nu finns oceaner av tid. Vi hämtar klockan två. På fredagar redan klockan tolv. Vi softar på en strand eller vid vår pool. Ofta åker vi även hem för att jag ska jobba lite grann, barnen pysslar. ELLER sätter sig helt frivilligt med lite skolarbete som lockar. Nästan varje kväll kommer stora B och kryper upp i soffan bredvid mig med matteboken eller en bok i engelska. Hon sätter entusiastiskt upp nya mål för sig själv och resonerar runt det hon jobbat med i skolan under dagen. Positiva spiralen är ju att jag vet precis vad hon håller på att lära sig, kan på så sätt vara mer engagerad, hon blir entusiastisk, vi har tid och så blir allt så där häääärligt. Skämt å sido, så känns det fantastiskt att se henne girigt gapa efter mer kunskap varje dag. B går i en jättebra skola hemma, som jobbar efter individuella planer, men även där går för mycket tid åt till att skapa ro i klassen och annat runtomkring.

Jag önskar helst att man kunde vända på hur det är i skolan hemma. Ska det vara så svårt att skapa arbetsro? Det får inte vara stökigt i skolan. Alla tendenser till stök måste tas tag i med kraft utan dröjsmål. I den traditionella skolan ska alla i en årskurs jobba med samma bok, på samma nivå och ha samma läxor. Det dessa två parametrar är de största anledningarna till att vi INTE har B på en traditionell skola hemma. Barn behvöer utmaningar på sin egen nivå, oavsett om de ligger före eller efter snittet. Bara genom att känna sig trygg och utmanad i sitt lärande kan barn känna äkta motivation. Det magiska är att motivationen kommer av sig själv när förutsättningarna är rätt.

Annat typ av lärande än böcker är givetvis stimulerande. Igår besökte B:s klass ett buddisttempel. Jag hade äran att få följa med. Det var en spännande upplevelse och barnen fick ställa alla sina frågor till munken. Tempelbesöket hade förberetts med en halvdags teori om buddismen. Så barnen berättade ivrigt på vägen dit om hur man skulle uppföra sig i templet och varför. Jag lärde mig också massor. Både av munken och barnen.

Munken berätar om sitt liv som munk. Observera den obligatoriska kungabilden i bakgrunden. Kungen i cowboyhatt!

Bodil tyckte att det var spännande, men lite svårt att förstå allt munken sa.

Bodils klass (två sjuka idag) och hennes läare Mats.

Nu har i alla fall telningarna hoppat på tuken och åkt till skolan!

Har du träffat Sasha?

När vi var i Singapore hittade vi en fantastisk liten barnbokhandel där vi köpte på oss en bunt med engelska enkla barnböcker. Bland annat fick vi lära känna Sasha. Det är en hel serie enkla pedagogiska barnböcker på enkel engelska om en flicka som heter Sasha, som gör utflykter och resor. Våra barn älskar dem och nu vill de ha fler. Därför har jag tagit reda på var man kan köpa dessa och andra pedagogiska barnböcker från Sunbearpublishing och vill bara dela med mig. De kan skeppas vart som helst i världen.

Hajar inte grejen med Avundsjuka

Jag har sent i livet, för några år sedan, insett en av mina brister. Jag hajar inte grejen med Avundsjuka. Skönt för dig, kanske du tänker! Och ja, det tror jag, i det stora hela. Jag har förmodligen mina underbara föräldrar att tacka för att jag inte har behövt bekanta mig med den känslan i någorn större utsträckning, genom uppfostran och vägledning, och att jag till största delen växte upp som ensambarn. Men det har skapat vissa problem har jag förstått i efterhand, det får vissa konsekvenser. Avundsjuka är en känsla som sätter igång stora krafter och det är, i alla fall i Sverige, en känsla som alltför många har nära till. Varför är det så? Jag har bott långa perioder utomlands och arbetat i många länder, och min iakttagelse är att det inte alls är lika närvarande i övriga världen.

Eftersom jag inte har så stor erfarenhet av känslan, så har jag också svårt att sätta mig in i hur andra känner vid avundsjuka, och förstår inte mekanismerna som den sätter igång. Därför har jag svårt att möta reaktioner därav på ett bra sätt. Det är en brist. Det blir också till en brist i min egen barnuppfostran. Just nu är det mycket avundsjuka mellan barnen och jag kan inte sätta mig in i hur viktigt det är med millimeterrättvisa. Är det något som irriterar mig så är det människors fokus på millimeterrättvisa, det finns inte mycket drivkraft i det.

Jag försöker tänka insättningar på självkänslekontot, som beteendevetaren och min vän, Petra har lärt mig. Men shit, måste man göra exakt lika många insättningar på bådas konton? Måste jag ha bokföring på det? Det verkar ju som barnen har exakt koll på mina insättningar och själv försöker jag helt enkelt sätta in så mycket jag kan, när jag kommer åt. För man måste ju göra en del uttag också, (säga ifrån på skarpen), så det gäller att man boostat med insättningar. Det är svårt det där. Tur att jag har en man med syskonerfarenhet!

Hur kommer det sig att vi i Sverige har lagt oss till med frasen "Åhhh, nu blir jag avis!", när någon berättar något kul den har varit med om? Det är så klart inte (alltid) ett uttryck för faktisk avundsjuka, men det säger rätt mycket om vår kultur och hur accepterat det är att vältra sig i avundsjuka. Tänk om man istället sa "Åhhh vad jag blir inspirerad, vad kul!". Det tycker jag förvisso att många gör, men kunde önska att fler började bejaka och lyfta varandra och slita sig loss från avis-kulturen, kanske väljer jag omedvetet vänner efter det? (Intressant tanke, men ett annat ilägg.) För jag är "blessed" som har så många fina vänner och jag fortsätter leva oförstående inför känslan Avudsjuka.

Definition hämtad från Wikipedia: Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.


Tänk så här istället!

"Anti-jantelagen" (hänger inramad på B:s skola)
§1 Du ska tro att du är enastående!
§2 Du är värd långt mer än du tror!
§3 Du kan lära dig allt!
§4 Du är bättre än många andra!
§5 Du vet mycket mer än många andra!
§6 Du har mycket att vara stolt över!
§7 Du duger till allt!
§8 Du skall le och skratta!
§9 Du har någon som bryr sig om dig!
§10 Du har kunskaper att lära ut!

Får du chansen, åk till Bali!

Rubriken är mitt favoritcitat ur en av mina favoritfilmer. Men ungefär där har mitt intresse för Bali stannat. Och kanske just därför har jag inte haft Bali på agendan. Men nu, inspirerad av Eat Pray Love och Bob Hansson (bra kombo), så har Bali raskat på sig i min lista på Platser-jag-vill-besöka-innan-jag-dör (helst med god marinal, haha). Jag har insett att Bail är stort och har många sidor och det går utmärkt att välja bort Får-du-chansen-åk-till-Bali-Bali och hyra ett hus och uppleva Kultur-stad-mystik-dyk-meditations-Bali. Mmmm, låter som ett härligt bakgrundsprojekt att filosofera runt. Alla som varit på Bail uppmanas här med maila mig sina bästa Bali-upplevelser! Tycker det är svårt att surfa sig till bra genuin info, hittar bara snygga resorts och tillrättalagd kultur on display. Men jag vet att det finns ett annat Bali.

Läser du inte redan Bob Hansson, så prova. What a man, what a mind! Har du inte läst Eat Pray Love, så rekommenderar jag den. Har du läst den och avfärdar den som chicklit, så är det också en intressant reflektion, fråga dig vad som fick dig att göra det? Resan som skildras är gjord och upplevd av författaren, inte uppdiktad. Platserna, människorna finns, upplevelserna är äkta. För mig var det väldigt givande, inspirerande, bekräftande och en viss igenkänning. Däremot ska du inte se filmen och tro att du vet vad boken handlar om, för det som boken egentligen handlar om kommer inte fram i filmen (surprise - not). Den var däremot kul att se i efterhand för att se miljöskildringarna i bilder!

Passande symbolik :-)

Mindfulness i vardagen

Jag har alltid planer. Nya idéer. Fantastiska projekt. Som jag tänker på. Det har stundtals gjort mig överhettad i hjärnkontoret. Jag har fått med mig många saker från mina longstays på Lanta. Men kanske är mindfulness i vardagen den som påverkat mig i grunden allra mest. Jag har fortfarande planer, nya idéer och ett brinnande engagemang. Men istället för att låta hjärnan snurra på dessa oavbrutet, har jag blivit mycket bättre på att uppskatta det jag har, ser och upplever just nu. På väg hem från min morgon-taxi-runda (lämnat barnen i skolan och P på dykcentret), så kände jag mig så glad för att jag hade övervunnit min rädlsla att köra tuktuk, så jag kunde sitta där och fara fram på den knackiga vägen denna behagliga morgon, jag väjde för en hund, såg en överkörd höna och hejade på nyvunna vänner längs vägen. Jag parkerade tuktuken utanför vår granne Din och vandrade upp för vägen mot vårt hus. Väg och väg, det är grus på berg, ganska brant och med ett par skarpa svängar. Men den här morgonen doftde blommorna härligt, lagom molningt och behaglig temperatur, några tuppar gal i kapp i sina burar hos vår andra granne som föder upp tuppar. Det prasslar av hönor och kycklingar i buskarna. Hibiskusen har ännu inte öppnat sig för dagen, thai-orren hoar i regnskogen, fåglarna kvittrar i kör och fjärilarna, som är gigantiska, flyger mellan de blommande träden och buskarna. Shit vad det är härligt! Och jag känner mig inte på besök, jag känner mig som en del av detta. Vilken lycka!

NU ska jag sätta tänderna i lite projekt och fantastiska idéer!

Strandhäng

12 lediga dagar på raken börjar lida mot sitt slut och skolan tar vid imorgon. Vi har mest hängt på Funky Fish och Somewhere Else på vår strand, Long Beach. Otroligt sköna, lata dagar, med god mat, bad, strandlek, spel, sagor och glass. Barnen har dessutom konsumerat massage var och varannan dag och vi har njutit av en halvtimmes lugn och ro, skön utsikt och vuxenprat.

Före dagen simlektion i poolen!

Vårt stam-häng just nu, mycket bra häng för stora o små.

Kristallklart vatten och mys med pappa!

Ungen som snart utvecklar gälar...

Kommer ibland upp med lugnande besked.

Många eremitkräftor att ta hand om och bygga bon till!

Min utsikt under dagen idag.

Singapore

Nu är vi tillbaka till Lanta efter fem nätter i metropolen Singapore. Men den här gången visade sig Singapore från sin mer naturnära sida. Visst blev det lite shopping på Orchid Road, men annars har vi provat på hur det är att leva i Singapore. Bott i Condo på 20e våningen hos familjen Nordenström, Bodil har varit på studiebesök en hel dag i internationella skolan, iförd uniform och allt! Vi har varit på Mustafas galna varuhus i Little India, varit på getmjölksfarm, indiska plantage inkl restaurang, middag på ryttarklubben. Det har varit jättespännande och trevligt att se Singapore från en annan vinkel. Ett besök på Singapore Zoo, som ligger i fantastiskt vackra och naturliga omgivningar med regnskogsträd vid en sjö, blev det också. Slutligen klämde vi in ett besök på Marina Bay Sands, skrytbygget som inbegriper en skypark vilandes på tre skyskrapor, 200 meter ovanför marken. Galet! Ok, sista attraktionen blev IKEAs foodstore, där vi bunkrade med tunnbröd, hällekaka, hjortronsylt, Ahlgrens bilar och salta sillar.

Lägesrapport från tropikerna

Det låter som värsta eländet, men det är det verkligen inte här, vi har det toppen i tropiken! Man blir dock medveten om sin sårbarhet när det är svårt att få tag i en läkare. I lördags öppnade i alla fall Dr Salarin portarna efter att ha haft stängt i flera dagar. Behovet var så klart uppdämt och när vi kom 20 min efter hon hade öppnat var det smockfullt med folk och 1,5 h väntetid. En del var så sjuka att Dr Salarin bara stack ut huvudet ur luckan och sa "Go to hospital, go to hospital!".

Vi var många som konstaterade att det finns en lucka i marknaden för en svensk allmänläkarmottagning på den här ön, så om det är någon som känner sig manad, så kan jag faktiskt tänka mig att investera i den affärsidén. 90% av Dr Salarins patienter är svenska och behovet är stort. Du skulle kunna jobba 9-14 mån-fre och sedan ha det gött med familjen.

Dr Salarin är i alla fall jättebra när hon väl är på plats! Jag fick effektiva droppar till mina ögon, så det har vänt. Gud så skönt säger jag, har aldrig haft en sån hemsk känsla i ögonen tidigare. Det var troligen en allergisk inflammatrisk åkomma. Jag tror jag har fått det från att åka tuk tuk på de dammiga vägarna. Borde ha motorcykelglasögon! Men det har jag inte sett till här. Har skaffat nya större och mer täckande solglasögon för att skydda ögonen framöver mot både sol, vind och damm.

Bodils hemska utslag spred sig över hela kroppen och hon såg verkligen ut som hon hade mässlingen när vi klev in hos Salarin. Hon sa på en gång att det var typiskt för allergi mot penicillin och satte in en kortisonkur. Nu på måndagsmorgonen tycker jag att Bodil var lite bättre, så det verkar vända även för henne. Ingen sol dock på hela veckan för henne. Det är svårt i Thailand. Men hon hoppade i en långärmad tröja och långkjol och åkte iväg till skolan i morse.

Nu har hela familjen Lorentzi landat ordentligt på Lanta och vi har det jättemysigt ihop! Igår var jag och Henrik ute och dök två vackra dyk på Koh Haa. Funkade för övrigt jättebra med ögonen, hade masken på från båt till båt och den var välpreppad, så jag behövde inte få vatten i ögonen. På kvällen begav vi oss till Bajen (premiär för oss) och tittade på Melodifestivalen! Förutom att barnen inte var ett dugg intresserade utan sprang omkring som galningar (och slutligen bröt Doris ihop) och att det var så hög volym att man inte kunde prata, så var det kul att se. Doris blev tröstlös när hon insåg att hennes mat var utburen när hon sprungit omkring, så då tog vi och gick hem och la oss i en solstol och tittade på stjärnorna istället. Det var mysigt! Sen somnade hon på ett kick när hon kröp ner i sängen med sin nya direktimporterade napp!

Idag är jag helt solo. Barnen i skolan, de blev t o m hämtade, Peter stack tidigt i morse ut på dykbåten. Så jag ska nog ligga på soffan och jobba lite. Bara kaffe först!

Där fick jag!

Jag får helt enkelt äta upp mitt förra inlägg. Här har det för ovanlighetens skull inte gått att få tag i en doktor på två dagar. Imorgon lördag väntas dr Salarin komma till sin privatklinik. Jag har en ihållande och mycket irriterande ögoninflammation. Jag har fått jättebra stöd på apoteket, men de antibiotikadroppar och den antihistamin jag fått där har inte hjälpt nämnvärt. Snyyyft. Det är lite synd om mig nu.

Dessvärre är det även synd om Bodil som har kraftiga utslag på hela kroppen, troligen en reaktion på penicillinet i kombination med sol. Det kom i tisdags kväll och har långsamt blivit sämre. Först prickar på ryggen, som spred sig till armar, ben, bål, ansikte, händer, nu flyter det ihop som nässelutslag, rött och upphöjt, men kliar som tur är inte. Hon får antihistamin, men skulle också behöva visa upp sig för en doktor. Så jag antar att vi bänkar oss hos dr Salarin imorgon kl 10!

I övrigt har vi det bra. Vi har haft fullt upp med trevliga besök här. Först har Mia, Håkan, Ludde och Theo varit här i åtta dagar, det blev trevligt häng och mycket snack! Jättemysigt! Mia och jag hann med en underbar dykdag. Äntligen fick vi dyka chimneyn på Koh Haa och titta på sjöhästen simma med sköldpadda på Secret Garden.

Nu har Emma, Henrik, Nora, Ellen och Fanny hittat hit och det är superkul! Barnen leker jättefint och igår kom alla till skolan när det arrangerades insamling till förmån för Children of the Forrest. Barnen på skolan hade hittat på massor av aktiviteter, den ena mer påhittig än den andra. Vad sägs om levande enarmad bandit? Tre barn sitter i varsitt bås, på given signal håller de upp en av sina grönsaker  och vips ser man om man har fått jackpot eller inte. Haha! Balansera mynt på frukt i vatten var en annan, om myntet låg kvar i 10 sek fick man ta alla mynt på botten. Kasta en stor tejpbobin på en duk full med godi och därefter få allt godiset i ringen, var en populär aktivitet. Bodil stod för undervisning i att knyta thaiarmband och Doris ansvarade för fiskdamm! Själv stod jag i fikaserveringen. Ska bli kul att se hur mycket pengar vi drog in till de statslösa burmesiska barnen som bor på ett barnhem här. Barnhemmet heter Children of the Forrest och vår skola, Lanta Sanuk School, har samlat in pengar och skänkt saker och upplevelser till dem under många år!

Nu ska jag vila ögonen!

Thai-medicin

Barnen hyllar medicinen i Thaliand. Jag förstår dem. Sen måste man ju undra vad baksidan egentligen är. Här är barnmedicinen god, det innebär att det är lätt att ge sina barn medicin. Inga protester. Inga kväljningar, inga kräkningar. Som det kan vara hemma. T o m penicillin som har en svår smak att dölja lyckas man göra god. Om det nu inte finns någon baksida, varför har man då inte god medicin till barn i Sverige? Någon? De här kloka frågeställningarn har jag diskuterat med Bodil idag, som nu även hon nu känner sig pigg och feberfri efter tre doser penicillin.

Sist vi gjorde säsong här hade vi viss hård medicinering av diverse parasiter, så det var maskmedel och antihistamin för att hålla reaktionen på det starka maskmedlet i schack. Men även då, och trots stora mängder flytande medicin, hade barnen inga problem att få i sig lösningen och sa även då att det var gott!

Mycket annat är intressant här när det gäller sjukvård och medicin. Hemma är det ett visst meck att få tid hos doktorn och få rätt medicin och att det är öppet när man behöver. Här är det drop-in på både allmänna vårdcentralen och privatläkarmottagningen. Visst, man sitter på en skitig plaststol. MEN personalens kompetens och organisationens effektivitet är det hög klass på. Behöver man medicin som doktorn ordinerar, får man även den med sig från Vårdcentralen!

Behöver man annan medicin, eller vet själv vad man behöver, så tar man sig till apoteket. Där är personalen välutbildad och pratar bra engelska och det du behöver finns. Skillnaden ligger i att man faktiskt kan diskutera olika åkommor med personalen direkt på apoteket och få medicin som hemma är receptbelagd direkt. När det gäller många åkommor så behöver man ju egentligen inte besöka läkaren, mer än för att man måste få ett recept, här kan man kapa det ledet. Det är öppet på apoteket till 22 eller 23 på kvällen. Här måste jag ändå ge Thailand - Sverige 1-0.

Mini-sjuklingen

Så här har jag inte sett någon somna sedan Madicken var valp...

Tapper medföljare i skuggan, med näsdukar och vätskeersättning.

Den lilla svimmaren, har haft feber i fem dagar, och haft lite olika symtom och dagsform från dag till dag. Idag har hon dock varit feberfri och hållit full låda. Ett dopp i poolen med pappa på eftermiddagen också. Har hört henne med hög röst sjunga igenom hela sångboken själv inne på sitt rum och hon är en jäkel på UNO! Så imorgon är hon redo för att gå till förskolan igen!

Billigaste massagen

På stranden kan man pressa ner det till 250 Bath, men det här slår allt!

Gissa om vi langade fram Bath. Barnarbetarna hade att göra! Skämt å sido var de riktigt duktiga!

Idag har vi varit hemma hela familjen. Doris första feberfria dag sedan i onsdags. Men Bodil har fortfarande feber. Trots det var de båda på gott humör och startade första företaget! Bra tjejer!
Sen har vi spelat UNO och mumsat kaviarmackor och jordgubbsyoghurt, kändes väldigt mycket som en dag på landet i sommarsverige. Alltså eftersom vi slapp gå ut i 37 grader utan höll oss inne i bara dryga 30 grader...

Bodils Bubble Maker i bilder

Först går Lars igenom utrustingen på land med Bodil.

Och sedan i vattnet.

Det svåraste först. Simma utan mask. Gick bra även helt under vattnet.

Fenor på!

Så här gör du när du tömmer masken, förklarar Lars.

Ok, så här menar du, undrar Bodil.

I med reggen!

Töm BCD:n.

Let's go diving!