Thai-medicin

Barnen hyllar medicinen i Thaliand. Jag förstår dem. Sen måste man ju undra vad baksidan egentligen är. Här är barnmedicinen god, det innebär att det är lätt att ge sina barn medicin. Inga protester. Inga kväljningar, inga kräkningar. Som det kan vara hemma. T o m penicillin som har en svår smak att dölja lyckas man göra god. Om det nu inte finns någon baksida, varför har man då inte god medicin till barn i Sverige? Någon? De här kloka frågeställningarn har jag diskuterat med Bodil idag, som nu även hon nu känner sig pigg och feberfri efter tre doser penicillin.

Sist vi gjorde säsong här hade vi viss hård medicinering av diverse parasiter, så det var maskmedel och antihistamin för att hålla reaktionen på det starka maskmedlet i schack. Men även då, och trots stora mängder flytande medicin, hade barnen inga problem att få i sig lösningen och sa även då att det var gott!

Mycket annat är intressant här när det gäller sjukvård och medicin. Hemma är det ett visst meck att få tid hos doktorn och få rätt medicin och att det är öppet när man behöver. Här är det drop-in på både allmänna vårdcentralen och privatläkarmottagningen. Visst, man sitter på en skitig plaststol. MEN personalens kompetens och organisationens effektivitet är det hög klass på. Behöver man medicin som doktorn ordinerar, får man även den med sig från Vårdcentralen!

Behöver man annan medicin, eller vet själv vad man behöver, så tar man sig till apoteket. Där är personalen välutbildad och pratar bra engelska och det du behöver finns. Skillnaden ligger i att man faktiskt kan diskutera olika åkommor med personalen direkt på apoteket och få medicin som hemma är receptbelagd direkt. När det gäller många åkommor så behöver man ju egentligen inte besöka läkaren, mer än för att man måste få ett recept, här kan man kapa det ledet. Det är öppet på apoteket till 22 eller 23 på kvällen. Här måste jag ändå ge Thailand - Sverige 1-0.