Manta

Igår var jag äntligen iväg till bästa dykplatserna här, som heter Hin Daeng och Hin Muang - Röda klippan och Lila klippan, namngivna efter färgen på korallerna som växer på respektive undervattensklippa. De är inte bara kända för att vara täckta med vackra mjukkoraller utan även för att de stora djuren ofta ciruklerar i området. Inte minst mantor, eftersom de har en sk cleaning station på Hin Daeng.

Cleaning station är något så fantastiskt att fiskarna har organiserat sig så att de sk putsarfiskarna håller till på vissa ställen, det vet mantorna om och simmar dit regelbundet för att bli putsade. Coolt va?

Men mantorna flyttar sig över tid till olika ställen, men hela den här säsongen har man sett manta i princip varje vecka på Hin Daeng. Med det inte sagt att de visar sig på varje dyk. Själv har jag bara sett manta en gång och det var i Australien på Stora Barriärrevet när vi var på bröllopsresa för nio år sedan. Så det är alltså inte jättevanligt att få se!
Sist jag dök på Hin Daeng var för snart två år sedan och då hamnade jag mitt i ett stim av små maneter som brändes, så det var ganska vidrigt.

Varför åker man inte hit oftare då undrar du kanske? För att det krävs tillräckligt många avancerade dykare för att det ska löna sig att ta båten den långa resan (ca 3,5 timmar i en riktning). Man måste vara Advanced Open Water Diver för att dyka där eftersom det är dels djupt och dels ofta väldigt strömt.

Igår fick vi två toppendyk. Det första på Hin Muang, stora fiskar, många fiskar, lila vajande mjukkoraller och anemoner i alla färger. Vackert så man fick knip i magen! Andra dyket på Hin Daeng börjad med att vi såg en manta på en gång, dock på håll och den seglade iväg. Länge hängde vi kvar och väntade på återkomsten, oftast ser man dem på lite grundare vatten, så vi väntade med att gå ner så djupt, efter lång väntan, dalade vi sakta ner, med ett stort fokus ut i det blå, med hopp om att få se detta stora vackra djur lite bättre. Ganska långt in i dyket, på 17 meter, kommer en manta upp strax bredvid oss, man får liksom hjärtsnörp och nyper sig i armen och tänker, My God, jag är faktiskt med om det här, det är så fantastiskt att simmar bredvid den här bjässen till rocka, den var förhållandevis liten, kanske 3,5-4 meter mellan vingarna, men ändå, så majestätisk, så cool. Vi simmade tillsammans i några minuter, sen, som i ett trollslag ökade den bara takten och var borta. Vi var varma i hjärtat.

Efter den långa båtresan, all sol, alla upplevelser och desstutom hade det varit en dramatisk incident med lilla Doris på förskolan, så däckade jag på soffan och sov med kläderna på hela natten. Men vaknade väldigt utvilad och redo för en hemmadag med Doris som behöver vila upp sig efter ett fall i går och en svimning. Personalen var på väg att ta henne till sjukhuset i Old Town, när en förälder som är läkare kom och hjälpte till. Men idag mår hon bättre. Just nu Pippi på andra datorn!