Mindfulness i vardagen

Jag har alltid planer. Nya idéer. Fantastiska projekt. Som jag tänker på. Det har stundtals gjort mig överhettad i hjärnkontoret. Jag har fått med mig många saker från mina longstays på Lanta. Men kanske är mindfulness i vardagen den som påverkat mig i grunden allra mest. Jag har fortfarande planer, nya idéer och ett brinnande engagemang. Men istället för att låta hjärnan snurra på dessa oavbrutet, har jag blivit mycket bättre på att uppskatta det jag har, ser och upplever just nu. På väg hem från min morgon-taxi-runda (lämnat barnen i skolan och P på dykcentret), så kände jag mig så glad för att jag hade övervunnit min rädlsla att köra tuktuk, så jag kunde sitta där och fara fram på den knackiga vägen denna behagliga morgon, jag väjde för en hund, såg en överkörd höna och hejade på nyvunna vänner längs vägen. Jag parkerade tuktuken utanför vår granne Din och vandrade upp för vägen mot vårt hus. Väg och väg, det är grus på berg, ganska brant och med ett par skarpa svängar. Men den här morgonen doftde blommorna härligt, lagom molningt och behaglig temperatur, några tuppar gal i kapp i sina burar hos vår andra granne som föder upp tuppar. Det prasslar av hönor och kycklingar i buskarna. Hibiskusen har ännu inte öppnat sig för dagen, thai-orren hoar i regnskogen, fåglarna kvittrar i kör och fjärilarna, som är gigantiska, flyger mellan de blommande träden och buskarna. Shit vad det är härligt! Och jag känner mig inte på besök, jag känner mig som en del av detta. Vilken lycka!

NU ska jag sätta tänderna i lite projekt och fantastiska idéer!