Lägesrapport från tropikerna

Det låter som värsta eländet, men det är det verkligen inte här, vi har det toppen i tropiken! Man blir dock medveten om sin sårbarhet när det är svårt att få tag i en läkare. I lördags öppnade i alla fall Dr Salarin portarna efter att ha haft stängt i flera dagar. Behovet var så klart uppdämt och när vi kom 20 min efter hon hade öppnat var det smockfullt med folk och 1,5 h väntetid. En del var så sjuka att Dr Salarin bara stack ut huvudet ur luckan och sa "Go to hospital, go to hospital!".

Vi var många som konstaterade att det finns en lucka i marknaden för en svensk allmänläkarmottagning på den här ön, så om det är någon som känner sig manad, så kan jag faktiskt tänka mig att investera i den affärsidén. 90% av Dr Salarins patienter är svenska och behovet är stort. Du skulle kunna jobba 9-14 mån-fre och sedan ha det gött med familjen.

Dr Salarin är i alla fall jättebra när hon väl är på plats! Jag fick effektiva droppar till mina ögon, så det har vänt. Gud så skönt säger jag, har aldrig haft en sån hemsk känsla i ögonen tidigare. Det var troligen en allergisk inflammatrisk åkomma. Jag tror jag har fått det från att åka tuk tuk på de dammiga vägarna. Borde ha motorcykelglasögon! Men det har jag inte sett till här. Har skaffat nya större och mer täckande solglasögon för att skydda ögonen framöver mot både sol, vind och damm.

Bodils hemska utslag spred sig över hela kroppen och hon såg verkligen ut som hon hade mässlingen när vi klev in hos Salarin. Hon sa på en gång att det var typiskt för allergi mot penicillin och satte in en kortisonkur. Nu på måndagsmorgonen tycker jag att Bodil var lite bättre, så det verkar vända även för henne. Ingen sol dock på hela veckan för henne. Det är svårt i Thailand. Men hon hoppade i en långärmad tröja och långkjol och åkte iväg till skolan i morse.

Nu har hela familjen Lorentzi landat ordentligt på Lanta och vi har det jättemysigt ihop! Igår var jag och Henrik ute och dök två vackra dyk på Koh Haa. Funkade för övrigt jättebra med ögonen, hade masken på från båt till båt och den var välpreppad, så jag behövde inte få vatten i ögonen. På kvällen begav vi oss till Bajen (premiär för oss) och tittade på Melodifestivalen! Förutom att barnen inte var ett dugg intresserade utan sprang omkring som galningar (och slutligen bröt Doris ihop) och att det var så hög volym att man inte kunde prata, så var det kul att se. Doris blev tröstlös när hon insåg att hennes mat var utburen när hon sprungit omkring, så då tog vi och gick hem och la oss i en solstol och tittade på stjärnorna istället. Det var mysigt! Sen somnade hon på ett kick när hon kröp ner i sängen med sin nya direktimporterade napp!

Idag är jag helt solo. Barnen i skolan, de blev t o m hämtade, Peter stack tidigt i morse ut på dykbåten. Så jag ska nog ligga på soffan och jobba lite. Bara kaffe först!