Yogans Djup

Yogan är för mig en vägledare sedan en tid tillbaka. En av de mest fascinerande sidorna av yogans effekter  tycker jag är att ju mer jag yogar och ju mer jag fördjupar mig, desto fler dörrar öppnar sig och desto närmare min kärna kommer jag. Det är den mest intressanta utvecklingen man kan uppleva. Tycker jag. Jag vill påstå att varje gång jag praktiserar tar jag ett nytt tydligt steg. Det blir som ett gift. Jag kan inte missa ett tillfälle, för att jag är så nyfiken på vad nästa klass kommer bära med sig och vart det kommer föra mig. Ofta upplever jag att det jag gått och grubblat och funderat på ett tag får sina svar på nästa klass.
Igår var jag på en fördjupande workshop i arm- och handbalanser. Extremt utmanande i nästan tre timmar. Här tänker nog många - "och vad har det med din inre resa att göra?".

Genuin yoga baserar sig på åtta steg:

1. Yama :  Universal morality
2. Niyama :  Personal observances
3. Asanas :  Body postures
4. Pranayama :  Breathing exercises, and control of prana
5. Pratyahara :  Control of the senses
6. Dharana :  Concentration and cultivating inner perceptual awareness
7. Dhyana :  Devotion, Meditation on the Divine
8. Samadhi :  Union with the Divine

Alltså, det som många tänker på när de tänker yoga, är punkt 3, Asanas, dvs yogans olika kroppspositioner. Men det är alltså bara en del av yogans åtta. Kroppspositionerna är också ett verktyg för att nå de övriga delarna i yogan. Förutom fokus på handbalanser igår, arbetade vi med yogans andra steg, Niyama, och under detta finns ett antal kategorier och igår fokuserade vi på Santosa - Contentment:


Modesty and the feeling of being content with what we have. To be at peace within and content with one's lifestyle finding contentment even while experiencing life’s difficulties for life becomes a process of growth through all kinds of circumstances. We should accept that there is a purpose for everything - yoga calls it karma – and we cultivate contentment 'to accept what happens'. It means being happy with what we have rather than being unhappy about what we don't have.


Som en pil från ovan, landade detta budskap hos mig. Mina funderingar har rört sig runt det där fenomenet som diskuteras när en idrottsutövare uppnår sitt slutgiltiga mål, t.ex. att vinna OS. Vilken känsla infinner sig då? När strävan är slut, när målet är nått. Krävs en strävan, en vision, för att driva livet framåt? När blir strävan större än nuet, och skapar man imaginära mål när de verkliga målen tagit slut? Aaagghhh, sååå vansinnigt intressanta frågor. Många rusar bara vidare, in i nya projekt, nya mål, nya drömmar. Det är ju det som drivit. Kanske av gammal vana. Kanske av ovana att stanna upp och reflektera. Kanske behöver man ett slag i huvudet, kloka människor att diskutera med och en vis yogalärare och massor av fantastisk kärlek för att hajja. Santosa. You have reached your goal. Enjoy.