Icke-kommunikation, alltså att osynliggöra någon, är ju den "lättaste" härskartekniken, och kanske den mest effektiva. Den fegaste också skulle jag vilja säga. För det är ju hur lätt som helst, bara låtsas att en viss person inte finns, att den är luft, helt betydelselös. Känslan som infinner sig hos personen som blir osynliggjord är som en avgrund. Det försätter personen först i osäkerhet, sedan i maktlöshet och i värsta fall känner man sig värdelös. Ofta kan personen som utsätts vara i beroendeställning av den som utsätter en, eller i underläge, då blir känslan än värre. Alltså extremt effektivt. Och lätt. Och fegt.
Jag önskar att alla som utsätts för någon form av härskarteknik vågade gå på magkänslan och svinga piskan så den viner. För man måste säga ifrån. Man måste våga ta risken. Gör man inte det hjälper man till att nedmontera sin egen självkänsla. I bästa fall hjälper man personen med härskarteknik att utvecklas. Om modet saknas, finns bara föraktet kvar. Och förvåningen. För mig är det så oerhört svårt att förstå att någon VILL uppfattas så och framför allt att man VILL behandla en annan människa så. Jag tröstar mig med att de måste må dåligt själva, annars skulle de aldrig välja att agera så. Låt oss stå upp mot dem. Have the guts folks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar