Då var då och sen är sen

Vitt papper. Listan. Man kan ju nästan få beslutsångest när alla vägar ligger öppna. En positiv bubblande beslutsångest. Hämta andan i Singapore (I love the concept of that country), orangutanger på Borneo, yogamystik och vrak på Bali, hammarhajar och havsköldpaddor på Sipadan, Liveabord på Burma banks, segla katamaran mellan öarna här i skärgården, kultur i Chang Mai, shopping och kängurus i Perth, köra runt i 4x drive på coola Christmas Island och snorkla med valhajar. Göra galna saker som att åka bergochdalbana i ett shoppingcenter i Kuala Lumpur. Eller bara mata lite varaner på Koh Rok eller SKVÄK-kajaka bland grottor och kalkstensklippor.

Min hjärna är som en radar. När den behöver fokusera om så gör den det. Per automatik. Projekthjärnan. Den har många gånger fått mig att inse att livet är som en enda stor godispåse. Ibland stoppar man fel godis i munnen, men då är det faktiskt bara att spotta ut och ta en ny. Och inte grubbla på varför den var så himla äcklig, utan bara njuta av de goda som väntar på dig där i påsen.

Människan verkar dock i grunden utrustad med ett behov av att analysera den vedervärdiga karamellen och liksom suga på den så länge det går. "Alltså, har du smakat den där engelska konfekten? Så jäkla äcklig!" "Jamen, jag veeeeet, jag tog en i går och jag fick liksom en kräkattack." "Eller hur!? Jag fattar inte hur man kan sälja såna ens." "Nääää, de som säljer engelsk konfekt måste vara lite mindre vetande." "Jaaa, knäppa helt enkelt." Och så får den äckliga karamellen all plats och vi göder den negativa energin. Och det är här. Det är här man måste vara uppmärksam på sig själv och sparka sig själv på smalbenet. Spotta ut och ta en ny karamell för i helvete, det finns ju oändligt många goda karameller som kan få utrymme. Det är där du ska vara.

Min själ går inte alls med på att göra våld på sig själv. Den är kompromisslös. Min kompass visar mig entydigt med nålen vart jag ska gå för att må bra. Att känna genuin tacksamhet för det man faktiskt har. Så enkelt är det. Därifrån är det lätt att lyfta blicken och se vilka möjligheter som ligger framför en. I stort och smått.

Greatfulness is the gateway to happiness. Very true.
Kan ju låta klyschigt, men det är faktiskt så det är.

Så nu packar vi snart väskorna för att följa kompassen och boosta lite sweets. Och när allt kommer kring så längtar man efter lite civilisation, hög servicegrad, en ny kontinent och bra vin.



Perth, världens mest isolerade storstad. Har varit på listan länge.
Nån som varit där? Todo-tips tack!

Vi boostar på hemmaplan också. Idag är P och Stora B ute och dyker på Koh Haa och imorgon är det min tur att dyka lite vrak och haj. King Cruiser och Shark Point utanför Phi Phi står på programmet.

Förresten har jag inte hunnit berätta att jag äntligen var på Job2Do-konsert för inte så länge sedan. Det var smått surrealistiskt att stå där på thaiboxningsarenan och äntligen se dem live. Så mycket som vi lyssnat på dem genom åren. Life is good!

Så där. Jäklar vilka goda karameller det är i påsen! Här och nu. Då var då och sen är sen. Men livet, det är här och nu.