Vilar mitt huvud mot den vitmålade väggen. Hör Lilla D jubla över sina första simtag i poolen nedanför. Ur högtalaren strömmar Manolo Garcias poetiska texter och för mig till älskade Spanien. Läser Mons Kallentofts Marbella Club. När jag läser en mening han skrivit blir ögonblicket plötsligt magi. "Alla era berättelser är en del av den väv som finns tvinnad om vår gemensamma själ". I ögonblicket känns allt sammanflätat. Mons Kallentoft, vars språk är lika poetiskt som Manolo Garcias, men som också delade tiden på Koh Lanta med oss förra gången vi var här. Läser och längtar efter mitt Marbella och plötsligt slår det mig, det var ju faktiskt på just Marbella Club, som jag själv tog mina första simtag. Säkert lika lysande nöjd som Lilla D är idag. Och eftermiddagens strålar värmer min nakna hud på samma sätt som den gjort så många gånger. På det sätt som min själ kräver och törstar efter. Lutar mitt huvud och blundar. Gillar ögonblicket.
|
Dags att låta en ny sån här gå mot himlen och se vad framtiden bär med sig. |
Manolo Garcia – Para Que No Se Duerman Mis Sentidos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar