Thai-medicin

Barnen hyllar medicinen i Thaliand. Jag förstår dem. Sen måste man ju undra vad baksidan egentligen är. Här är barnmedicinen god, det innebär att det är lätt att ge sina barn medicin. Inga protester. Inga kväljningar, inga kräkningar. Som det kan vara hemma. T o m penicillin som har en svår smak att dölja lyckas man göra god. Om det nu inte finns någon baksida, varför har man då inte god medicin till barn i Sverige? Någon? De här kloka frågeställningarn har jag diskuterat med Bodil idag, som nu även hon nu känner sig pigg och feberfri efter tre doser penicillin.

Sist vi gjorde säsong här hade vi viss hård medicinering av diverse parasiter, så det var maskmedel och antihistamin för att hålla reaktionen på det starka maskmedlet i schack. Men även då, och trots stora mängder flytande medicin, hade barnen inga problem att få i sig lösningen och sa även då att det var gott!

Mycket annat är intressant här när det gäller sjukvård och medicin. Hemma är det ett visst meck att få tid hos doktorn och få rätt medicin och att det är öppet när man behöver. Här är det drop-in på både allmänna vårdcentralen och privatläkarmottagningen. Visst, man sitter på en skitig plaststol. MEN personalens kompetens och organisationens effektivitet är det hög klass på. Behöver man medicin som doktorn ordinerar, får man även den med sig från Vårdcentralen!

Behöver man annan medicin, eller vet själv vad man behöver, så tar man sig till apoteket. Där är personalen välutbildad och pratar bra engelska och det du behöver finns. Skillnaden ligger i att man faktiskt kan diskutera olika åkommor med personalen direkt på apoteket och få medicin som hemma är receptbelagd direkt. När det gäller många åkommor så behöver man ju egentligen inte besöka läkaren, mer än för att man måste få ett recept, här kan man kapa det ledet. Det är öppet på apoteket till 22 eller 23 på kvällen. Här måste jag ändå ge Thailand - Sverige 1-0.

Mini-sjuklingen

Så här har jag inte sett någon somna sedan Madicken var valp...

Tapper medföljare i skuggan, med näsdukar och vätskeersättning.

Den lilla svimmaren, har haft feber i fem dagar, och haft lite olika symtom och dagsform från dag till dag. Idag har hon dock varit feberfri och hållit full låda. Ett dopp i poolen med pappa på eftermiddagen också. Har hört henne med hög röst sjunga igenom hela sångboken själv inne på sitt rum och hon är en jäkel på UNO! Så imorgon är hon redo för att gå till förskolan igen!

Billigaste massagen

På stranden kan man pressa ner det till 250 Bath, men det här slår allt!

Gissa om vi langade fram Bath. Barnarbetarna hade att göra! Skämt å sido var de riktigt duktiga!

Idag har vi varit hemma hela familjen. Doris första feberfria dag sedan i onsdags. Men Bodil har fortfarande feber. Trots det var de båda på gott humör och startade första företaget! Bra tjejer!
Sen har vi spelat UNO och mumsat kaviarmackor och jordgubbsyoghurt, kändes väldigt mycket som en dag på landet i sommarsverige. Alltså eftersom vi slapp gå ut i 37 grader utan höll oss inne i bara dryga 30 grader...

Bodils Bubble Maker i bilder

Först går Lars igenom utrustingen på land med Bodil.

Och sedan i vattnet.

Det svåraste först. Simma utan mask. Gick bra även helt under vattnet.

Fenor på!

Så här gör du när du tömmer masken, förklarar Lars.

Ok, så här menar du, undrar Bodil.

I med reggen!

Töm BCD:n.

Let's go diving!

Bodils dykdebut

Som dykarmamma är det givetvis väldigt speciellt och stort när ens barn ska dyka för första gången. Som Bodil har längtat efter den här dagen! Väl förberedd är ett understatement. Hon kan, sedan länge, alla tecken, tömma masken och har övat på torra land hur man hittar och återtar regulatorn. Nu äntligen var det skarpt läge. Utrustning i hennes storlek, en liten flaska och en egen instruktör! Självklart gick det galant. Efter ett tag hittade hon avvägningen och kom ihåg att tryckutjämna varje gång hon gick ner. Hon var grym helt enkelt!

Lilla Doris

Ang lilla Doris incident igår, så vill jag först säga att Peter var på skolan en halvtimme efter fallet, och tog hem henne. Men innan dess hade det varit dramatiskt. Hon ramlade och skrapade sitt knä. Inget konstigt fall och ena knät har ett skrubbsår, men när de har tagit in henne för att vila och tvätta såret, blir hon helt groggy, blek och svimmar. Jag var så klart orolig för om hon slagit i huvudet, men de försäkrar att så inte var fallet, och då återstår att hon säkert blev lite chockad och kanske i kombination med värmen och för lite vätska, vilket är lätt hänt här. Väl hemma med Peter var hon fortfarande lite medtagen och då tog Peter tempen som visade sig vara 38,4. Vilket som kom först och om det ena har lett till det andra är svårt att svara på. Men vätskeersättning, yoghurt, alvedon och ostmackor samt bananpankaka med choklad, verkar i alla fall funka!

Manta

Igår var jag äntligen iväg till bästa dykplatserna här, som heter Hin Daeng och Hin Muang - Röda klippan och Lila klippan, namngivna efter färgen på korallerna som växer på respektive undervattensklippa. De är inte bara kända för att vara täckta med vackra mjukkoraller utan även för att de stora djuren ofta ciruklerar i området. Inte minst mantor, eftersom de har en sk cleaning station på Hin Daeng.

Cleaning station är något så fantastiskt att fiskarna har organiserat sig så att de sk putsarfiskarna håller till på vissa ställen, det vet mantorna om och simmar dit regelbundet för att bli putsade. Coolt va?

Men mantorna flyttar sig över tid till olika ställen, men hela den här säsongen har man sett manta i princip varje vecka på Hin Daeng. Med det inte sagt att de visar sig på varje dyk. Själv har jag bara sett manta en gång och det var i Australien på Stora Barriärrevet när vi var på bröllopsresa för nio år sedan. Så det är alltså inte jättevanligt att få se!
Sist jag dök på Hin Daeng var för snart två år sedan och då hamnade jag mitt i ett stim av små maneter som brändes, så det var ganska vidrigt.

Varför åker man inte hit oftare då undrar du kanske? För att det krävs tillräckligt många avancerade dykare för att det ska löna sig att ta båten den långa resan (ca 3,5 timmar i en riktning). Man måste vara Advanced Open Water Diver för att dyka där eftersom det är dels djupt och dels ofta väldigt strömt.

Igår fick vi två toppendyk. Det första på Hin Muang, stora fiskar, många fiskar, lila vajande mjukkoraller och anemoner i alla färger. Vackert så man fick knip i magen! Andra dyket på Hin Daeng börjad med att vi såg en manta på en gång, dock på håll och den seglade iväg. Länge hängde vi kvar och väntade på återkomsten, oftast ser man dem på lite grundare vatten, så vi väntade med att gå ner så djupt, efter lång väntan, dalade vi sakta ner, med ett stort fokus ut i det blå, med hopp om att få se detta stora vackra djur lite bättre. Ganska långt in i dyket, på 17 meter, kommer en manta upp strax bredvid oss, man får liksom hjärtsnörp och nyper sig i armen och tänker, My God, jag är faktiskt med om det här, det är så fantastiskt att simmar bredvid den här bjässen till rocka, den var förhållandevis liten, kanske 3,5-4 meter mellan vingarna, men ändå, så majestätisk, så cool. Vi simmade tillsammans i några minuter, sen, som i ett trollslag ökade den bara takten och var borta. Vi var varma i hjärtat.

Efter den långa båtresan, all sol, alla upplevelser och desstutom hade det varit en dramatisk incident med lilla Doris på förskolan, så däckade jag på soffan och sov med kläderna på hela natten. Men vaknade väldigt utvilad och redo för en hemmadag med Doris som behöver vila upp sig efter ett fall i går och en svimning. Personalen var på väg att ta henne till sjukhuset i Old Town, när en förälder som är läkare kom och hjälpte till. Men idag mår hon bättre. Just nu Pippi på andra datorn!

Dagarna flyger

My god, det är redan torsdag! Lanta time, som sagt! Idag har jag och P faktiskt varit på dykbåten samtidigt. Det var kul! P gör praktik och jag hade ett angenämt jobb idag, tog hand om två dykare. Vi gjorde tre fantastiska dyk och hade sån fullträff på det mesta. Det var stömt, vilket ofta också innebär väldigt rikt på fisk. De stora behållningarna idag var sköldpadda för min del. Jag älskar sköldpaddor, det är så himla fina!
Att vi kunde vara på dykbåten samtidigt berodde så klart på att min snälla mamma är här och hjälpte till med barnen.

Koh Rok

Läs mer om vår dag på Koh Rok på Bodils blogg!

Varaner

Är det inte det ena odjuret, så är det det andra! Igår tog vi speedboat till Koh Rok. Två fantastiska paradisöar med kritvit sand, turkost kristallklart vatten och korallrevet på simavstånd. Det som marknadsförs lite mer sparsamt är de jättevaraner som bor på ön. De kommer gärna väldigt nära när man äter kyckling till lunch! Men det är ju intressant, så att man får chans att studera deras delade blå tungor och släpande magar!

Giftormar i vattnet

I Australien vadar de med giftormar pga översvämningarna. Här blir vi exalterade och klappar händerna när vi möter monsterstora giftormar under vattnet. Normala havsormar ser man ofta, de är runt en meter långa och svart- och vitrandiga. Men ormen jag mötte idag under dyket var minst tre gånger så stor och svart- och grårandig, hade aldrig sett något så stort tidigare. Den ingav respekt. Men inte desto mindre blir man ju exalterad och glatt upphetsad över att se något nytt och stort och spännande under vattnet. Jag simmade mot ormen, klappade händerna och pekade så mina dykgäster skulle få sig en riktig titt. Döm av min förvåning när jag vänder mig om och tittar på gästerna, som jag trodde skulle uppskatta fyndet... De ser mycket reserverade ut och håller sig på behörigt avstånd. Vi fick något att snacka om i alla fall! Vi var alla ganska ivriga att få ur regulatorn och ventilera vår upplevelse när vi kom på ytan. Stömt var det också, så under säkerhetsstoppet hade vi hunnit spolas iväg ganska långt, så det tog ett tag innan båten kom och plockade upp oss.

Hur som helst var vi dykguider lite oeniga över vad vi hade sett, det var ytterligare några guider som sett ormen under dyket och andra som sett den tidigare vid samma dykplats. Jag har i alla fall kollat upp monstret och det var en Banded Sea Snake, den andas luft och lever även delvis på land. Ett bett från den här bjässen innehåller 10 gånger mer gift än en skallerorm. Så man ska inte reta upp honom. Men ormar i vattnet biter inte om man låter dem vara. De enda kända dödsfallen lär ha hänt med ett antal fiskare isamband med att ormen fastnat i fiskarnas nät. Kan tydligen ha kvar bitreflexen även efter sin död... Hua!

Köra eller inte köra - Tuk tuk

Idag har jag bara ägnat mig åt logistik känns det som. Älskade P skulle ut på dykbåten och drog kl 07.00. Jag skulle ta barnen till skolan. Utan tuk tuk. Jag vågar ju inte köra tuk tuk. Inte än i alla fall. Jag har begränsad erfarenhet av moped- och motorcykelkörning över huvudtaget och här är trafiken galen, den största risken i Thailand. Det är vänstertrafik, hål i vägarna, folk följer inga som helst regler och olyckorna duggar tätt. Jag är mycket tveksam till att sätta mina barn i tuk tuk och ge mig ut. Samtidigt känner jag mig lite begränsad av att inte kunna köra. Visste inte hur vi skulle komma till skoln i morse och gick i god tid ner mot huvudvägen för att se om någon tuk tuk-taxi var vaken. Vi hade tur. En granne kom körande med bilen, han frågade vart vi skulle och körde oss till skolan. Av en slump träffade jag på honom även när det var dags för hämtning och han körde till skolan, väntade medan jag hämtade barnen och körde oss hem. Gud så skönt! Nu är vi kompisar. Han heter Din och bor i ett litet klassiskt thaihus med sin fru, två hus ifrån oss, och sparar ihop pengar för att de ska kunna skaffa barn. Han pratade faktiskt hyfsad engelska, så det gick bra att prata lite med honom. Jag tycker det är en av de stora behållningarna att bekanta sig med lokalbefolkningen och de allra flesta är väldigt öppna och försöker berätta om sina liv. Många kommer från olika delar av Thailand hit till Koh Lanta i hopp om att kunna ta del av de turistintäkter som finns är. Men Din var från Koh Lanta och här gissar jag att skolorna är i alla fall lite mer medvetna om engelskans betydelse för att få ett bättre jobb, så kanske är det därför han pratade ganska bra engelska.

Men nu var det ju tuk tuk jag funderade på att köra eller inte. Men nej, jag är i alla fall inte redo än. Får knacka på hos Din om P är och dyker och bidra till deras familjekassa istället!

Kuriosa om den thiländska trafiken. Det dör ca 17.000 människor varje år i trafiken i Thailand. Enligt en källa är det i snitt en dödsolycka om dagen på Koh Lanta. Så man bör vara mycket mer orolig för trafiken än attackerande dödsmaneter om man åker hit!

Träning på Lanta

Dyka är bra träning, hela min kropp mår väldigt bra av måttlig dykning. Hela mitt väsen får energi och leder och muskler helas och känner att de lever på samma gång. Men man behöver annan träning.
Sist jag var här blev det bara yoga och powerwalks. Nu har jag hittat till gymmet. Flera skäl till detta tror jag. 1) jag var mer vältränad när jag kom hit nu, då är tröskeln lägre att kliva in i gymmet 2) läget på gymmet har ändrats, nu åker jag förbi varje dag och blir påmind och det ser kul ut från gatan! 3) att ett klippkort kostar 250 kr gjorde ju valet lätt att sätta igång också, det ska erkännas.
Idag gick jag i rask takt på stranden till gymmet, det är ju en bra uppvärmning och tog en halvtimme, fick dock klä av mig i bara trosorna för att vada över en bäck när tidvattnet stigit på vägen dit, men det tycker jag bara är lite krydda i tillvaron.

För den som vill ha annan träning är det främst yoga som gäller. Jag ska snart yoga, men jag har inte bestämt vart jag ska gå någonstans. Det finns en ganska sträng Ashtangalärare, som jag gick hos sist. Jag både gillar och inte gillar henne. Mest gillar. Jag har lärt mig massor av henne och har haft grymt mycket användning av mina kunskaper jag fick, men min fundering ligger i att jag är ute efter den andra sidan av yoga också. Den där man får igång reflektion och goda tankar, där yogans filosofi genomsyrar träningen. Efersom yogans tanke väldigt kortfattat och sammanfattat är att nå ett renare sinne, bl a genom fysisk träning.

Så jag ska testa ett par andra halvgurus som har sina små Ashram här. Tja, eller i alla fall sina salahs.

Imorgon ska jag ta barnen till skolan, men jag vet inte hur. Jag klarar inte att köra vår tuktuk, inte än i alla fall, och älskade P ska dyka och sticker redan 07.00. Så jag får ramla ner på gatan med kidsen och lifta antar jag... tuk tuk-taxi är normalt inte igång så tidigt. Men det får lösa sig, bara man har bath i fickan!

Ciao o god natt!

Coolt datum

11-01-01. Sist vi hade ett liknande coolt datum var 01-01-01. Det är även datumet i våra förlovningsringar. Så vi har alltså 10 årig förlovningsdag idag. Min älskling och jag! Tjoho, vad fort det går, det känns inte så länge sedan som vi bytte ringar en kall vinternatt på Södertuna slott. Men det är klart vi har hunnit med en hel del de här tio åren. Gift oss, skaffat två döttrar, radhus och startat flera företag, hunnit med fantastikst många resor, de flesta dykresor, varav två till Australien och är inne på vår andra longstay i Thailand. Allt har verkligen inte varit en räkmacka, det har varit flera svåra stunder under de här 10 åren, inte i vår relation, men i livet. Det har visat sig att vi i dessa svåra stunder har kompletterat varann bra och med starkt fokus lyckats haka fast i någon dröm att genomföra på andra sidan det jobbiga och strukturerat jobbat oss igenom med vår vision om framtiden. Att vi har haft samma syn på livet och delat många drömmar och vågat uttala våra egna personliga drömmar är nog anledingen till att livet känns så bra tilsammans.

My soulemate, I love you!