Öroninflammation

Nu är det läge att tycka synd om mig! Jag har haft örininflammation i två veckor och kan inte dyka. Jag har två dagar kvar på dykbåten för att avlsuta min Divemaster, så det känns sååå segt och nu börjar valhajarna synas lite då och då, så det gör det hela lite extra frusterande. Men imorgon ska i alla fall P ut och dyka så jag få hoppas att han får bra dyk då.

Annars har jag hunnit med att bli EFR Instructor. Så om ni behöver utbildning och certifiering i hjärt-lungräddning och första hjälpen och automatisk deffilibrator både på barn och vuxna så säg till så fixar vi det! Ni som känner mig, vet ju att jag gillar fysiologi, skador och sjukdomar, så det "goes without saying" att det var en jättekul och intressant kurs!

Sen har vi blivit adopterade. Jo, det är faktiskt så, vi sa till den krämfärgade kattungen att hon inte kunde vara här, men efter ett antal dagar med ihärdigt jamande kunde vi inte missunna henne lite rent vatten som hon lapade glupskt och det ena ledde till det andra och sedan hämtade hon sin mamma och nu hälsar de på oss några dagar i veckan. Sover i vår sopskyffel vid köksingången. Häromdagen kunde vi ta den här underbara bilden.

Klong Nin

Jullovet är över, men vi har tagit en extra vecka ledigt. Har hyrt en tuk tuk och tänkte börja beta av stränderna söder ut. Ingen bild på tuk tuken blev det idag för när vi var i närheten av den var vi såkoncentrerade på att köra. Allihopa - även om det bara var P som körde egentligen, vi andra var bara livrädda och hjälpte till med tips och råd!

Igår blev det en Robinson-dag på Klong Nin, vitare strand än hos oss, väldigt lite folk, ingen charter väldigt mycket softare, vi kunde utan konkurrens slå läger både på en mysig skuggig plats för käk och chill out som ni ser och samt på stranden i korgsolstolar. Helt själva hela dagen på den biten av stranden. Vattnet var lite svalare än "hemma" så det svalkade skönt. Vi har fått mysigt besök hemifrån av barnens storasyster. Idag drog de till Long Beach hela dagen, själv fick jag vara hemma med lilla D som är lite krasslig. Det är förvisso jag också så det passade bra att vara hemma och mysa också.

Lanta Animal Welfare

Junie har inte bara en stor kärlek för mat utan även för djur och hon driver också Lanta Animal Welfare. Det finns många hundar och katter på Lanta som inte har något hem. Junie försöker styra upp en verksamhet som med hjälp av donationer och volontärarbete ska försöka sterilisera hundar och katter på ön. Men som alltid när man försöker hjälpa till i en miljö där det inte finns några gränser växer det oftast till en omöjlig uppgift. Den här bedårande lilla valpen lämnades på trappan och fick således en varumärkesstyrd scarf. Men det finns sååå många söta valpar här och fler blir det, så länge inte hundarna steriliseras.

Om du vill veta mer om Lanta Animal Welfare så hittar du det här: http://www.lantaanimalwelfare.com/

Matlagningskurs

Det här är Junie. Hon är norskan som är uppvuxen i USA och som för några år sedan landade på Koh Lanta och stratade Time for Lime, en liten väl genomtänkt matlagningsskola utformad med genuint matintresse, kärlek och konceptsäkerhet. Missa inte detta om ni kommer till Koh Lanta.

Kvällen startar i baren där vilken drink som helst kan beställas bara den innehåller lime :-) Mojitons ingredienser tas omsorgsfullt om hand i morteln. Ja, nu har alla som undrar vad jag gör på matlagningskurs fattat galoppen.

Tillsammans med ett par från Sidney, ett par från London, ett från Tyskland boende i Malaysia samt en 20 årig kille från Skottland som reser ensam i Asien skulle jag och mamma K tillbringa hela kvällen (och halva natten kändes det som) lagandes en diger meny som skulle avnjutas vid två sittningar. Här står min kära mamma uppställd vid wokpannorna innan det hela drar igång. Vi har inga kort på oss in action, för när allt var igång var det stressigt... Jag vet inte om vi hade extra trevligt men kvällen blev lång och vi var helt vimmelkantiga när vi var klara för sista sittningen. Jag lyckades i alla fall fånga den sista rätten på bild! Upplagd av mig!

Koh Rok

Två små öar mitt i havet, en timmes speedboats-resa från Koh Lanta. Ett sjudande marint liv på ett väldigt fint korallrev som kan få vilken ovan snoklare som helst att bli helt sålda på snorkling. I detta specifika fall inkluderar det både Stora B och min mamma K.

Även de minsta gillade skarpt trippen till Koh Rok.

Tiggande hundar vid bordet är inte så trevligt, vad ska man då tycka om tiggande varaner? Ja, det är faktiskt helt sant. Vi visste att det skulle finnas varaner på ön. Tänkte att det vore ju häftigt om man fick se en, men att det skulle skulle stryka 6-7 förväntansfulla dreglande bestar runt borden när vi åt lunch ingick liksom inte i marknadsföringen. Men det är lustigt hur snabbt man anpassar sig och snart fick vi förmana barnen skarpt att man inte kan gå för nära när de ville slänga kycklingben till dem. Hua.

Sen var det dags att snorkla igen, nu på lite mer öppet hav och här ser ni en cool unge som inte backade för att snorkla i lite sjö. Vi såg många spännande fiskar, sjöborrar och koraller.

Juldagen

Juldagen avnjöts med en lunch i skuggan, en siesta, vad vet jag?

Julafton

Ingen gran, ingen glögg men de allra vackraste julklappspaketen vi någonsin kommer att få uppleva fanns i vårt julklappshörn på morgonen den 24 december.

Tropik-tomten hade hittat till vårt hus och sen var det bara att öppna julklapparna. Efteråt väntade julgrötslunch för mormor och grannarna. Sista smulorna av Stora B:s pepparkaksbak

avnjöts också.