Valhaj

Ingen har väl ändå missat att jag har både dykt och snorklat med valhaj. Men det är så stort och fantastiskt att det är svårt att berätta om. Så jag låter bilderna tala för sig själva. Och ja, det är mitt livs största äventyr hittills. Träffade den 2 gånger under dyket och simmade sedan på ytan med den i 30 minuter.

Lilla D:s 2-årsdag

Vi har det verkligen fantastiskt. Tänk att bara bestämma dagen innan att vi borde ta en utflykt till paradiset och på en timme med speedboat är man där. Koh Rok är

verkligen underbart. Kristall klart vatten, vackra koraller, massor av fiskar att titta på, vit sand, varaner, god mat och härliga vänner.

Vi var 9 vuxna och 13 barn den här gången. Jesus tänkte jag, det blir kaos. Men för en gångs skull var barnen harmoniska som i Körsbärsdalen och lekte på stranden, snorklade och hoppade från båten utan minsta gnäll eller tjafs. Bara det var en magisk upplevelse.

Lilla D fick en fin födelsedag med bad och senare tårtkalas hemma.

Barnen växer

Stora B har blivit betydligt äldre under sin vistelse här på Koh Lanta. Hon har mognat, blivit självständig, lärt sig engelska, blivit helt trygg i vattnet, kan läsa och skriva. Kanske går det lika fort hemma, på andra områden, bara det att man inte har en avgränsad tid att mäta mot. Kanske hjälper miljöombytet till att stimulera alla sinnen. Kanske lär man sig lite snabbare i värmen där allt känns så lätt och tillgängligt. Kanske är jag lite mer uppmärksam här. Vad vet jag. Jag vet bara att jag häpnar varje dag här över att hon plötsligt läser, över att hon utan att tveka hoppar i bråddjupt vatten med 2 metersvågor för att hon så gärna vill snorkla, att hon redan gått fram och börjat beställa på restaurangen på engelska. Det känns roligt och skönt.

Lilla D då, som faktiskt fyller 2 år på söndag. Som inte pratade ett ord mer än mamma och pappa när vi kom hit. Efter några veckor la hon till tuk tuk i ordförrådet och sedan har det rullat på. Många ord har det blivit. När det gäller henne förundras man varje dag över hur mycket som fastnar i den lilla hjärnan och hur bra man faktiskt kan kommunicera och återberätta avancerade händelser som skett för länge sedan. Hennes iakttagelseförmåga är knivskarp och att testa sådant hon sett är hennes favoritsyssla. Det håller en alert och det gör en matt men många skratt och sköna stunder blir det. Här är hon i färd med att leka Följa John, en favorit.

Lilla D hade lite problem hemma att gå upp i vikt, men idag ställde vi henne på postvågen och konstaterade att hon ökat på sin vikt med mer än 20% under sin vistelse här, så fried rice och chicken satay samt riktigt fet mjölk och givetvis, många flaskor välling, har funkat. Och mycket sol och mycket vatten, så klart, det ska ju alla ha.

Back in business

Bloggdöd? Ja, man kan ju tro det. Alla vet väl vid det här laget att vi hade en tuff visumresa. Den som missat det kan läsa långa versionen på P:s blogg. Sedan har jag ju dykt väldigt intensivt och faktiskt klarat av att bli Divemaster, EFR Instructor och DSD Leader. Och efter all denna utbildning så har jag dessutom fått förtroendet att jobba också några dagar. Känns ungefär som att köra pistvisning i Alperna, bara att man måste navigera under ytan här, men annars är det förvånandsvärt lika men man pekar ut hajar och drakfiskar istället för alptoppar och bergsgetter medan man tar sig fram med ett koppel bakom sig, som inte har en aaaaning om var de är. Vilket är bra, för då märks det inte om man inte är helt säker på var man är själv. Haha!

Saker jag inte gjort sedan slutet av oktober...

Haft på mig strumpor och skor (flip flop räknas inte)
Kört bil (inte ens moppe)
Ätit oxfilet (eller någon annan stadig köttbit)
Badat i badkar (men vem saknar det när man har pool)
Frusit (nja, kanske lite efter tredje dyket häromdagen)
Städat (hahaha vad skönt)

Öroninflammation

Nu är det läge att tycka synd om mig! Jag har haft örininflammation i två veckor och kan inte dyka. Jag har två dagar kvar på dykbåten för att avlsuta min Divemaster, så det känns sååå segt och nu börjar valhajarna synas lite då och då, så det gör det hela lite extra frusterande. Men imorgon ska i alla fall P ut och dyka så jag få hoppas att han får bra dyk då.

Annars har jag hunnit med att bli EFR Instructor. Så om ni behöver utbildning och certifiering i hjärt-lungräddning och första hjälpen och automatisk deffilibrator både på barn och vuxna så säg till så fixar vi det! Ni som känner mig, vet ju att jag gillar fysiologi, skador och sjukdomar, så det "goes without saying" att det var en jättekul och intressant kurs!

Sen har vi blivit adopterade. Jo, det är faktiskt så, vi sa till den krämfärgade kattungen att hon inte kunde vara här, men efter ett antal dagar med ihärdigt jamande kunde vi inte missunna henne lite rent vatten som hon lapade glupskt och det ena ledde till det andra och sedan hämtade hon sin mamma och nu hälsar de på oss några dagar i veckan. Sover i vår sopskyffel vid köksingången. Häromdagen kunde vi ta den här underbara bilden.

Klong Nin

Jullovet är över, men vi har tagit en extra vecka ledigt. Har hyrt en tuk tuk och tänkte börja beta av stränderna söder ut. Ingen bild på tuk tuken blev det idag för när vi var i närheten av den var vi såkoncentrerade på att köra. Allihopa - även om det bara var P som körde egentligen, vi andra var bara livrädda och hjälpte till med tips och råd!

Igår blev det en Robinson-dag på Klong Nin, vitare strand än hos oss, väldigt lite folk, ingen charter väldigt mycket softare, vi kunde utan konkurrens slå läger både på en mysig skuggig plats för käk och chill out som ni ser och samt på stranden i korgsolstolar. Helt själva hela dagen på den biten av stranden. Vattnet var lite svalare än "hemma" så det svalkade skönt. Vi har fått mysigt besök hemifrån av barnens storasyster. Idag drog de till Long Beach hela dagen, själv fick jag vara hemma med lilla D som är lite krasslig. Det är förvisso jag också så det passade bra att vara hemma och mysa också.

Lanta Animal Welfare

Junie har inte bara en stor kärlek för mat utan även för djur och hon driver också Lanta Animal Welfare. Det finns många hundar och katter på Lanta som inte har något hem. Junie försöker styra upp en verksamhet som med hjälp av donationer och volontärarbete ska försöka sterilisera hundar och katter på ön. Men som alltid när man försöker hjälpa till i en miljö där det inte finns några gränser växer det oftast till en omöjlig uppgift. Den här bedårande lilla valpen lämnades på trappan och fick således en varumärkesstyrd scarf. Men det finns sååå många söta valpar här och fler blir det, så länge inte hundarna steriliseras.

Om du vill veta mer om Lanta Animal Welfare så hittar du det här: http://www.lantaanimalwelfare.com/

Matlagningskurs

Det här är Junie. Hon är norskan som är uppvuxen i USA och som för några år sedan landade på Koh Lanta och stratade Time for Lime, en liten väl genomtänkt matlagningsskola utformad med genuint matintresse, kärlek och konceptsäkerhet. Missa inte detta om ni kommer till Koh Lanta.

Kvällen startar i baren där vilken drink som helst kan beställas bara den innehåller lime :-) Mojitons ingredienser tas omsorgsfullt om hand i morteln. Ja, nu har alla som undrar vad jag gör på matlagningskurs fattat galoppen.

Tillsammans med ett par från Sidney, ett par från London, ett från Tyskland boende i Malaysia samt en 20 årig kille från Skottland som reser ensam i Asien skulle jag och mamma K tillbringa hela kvällen (och halva natten kändes det som) lagandes en diger meny som skulle avnjutas vid två sittningar. Här står min kära mamma uppställd vid wokpannorna innan det hela drar igång. Vi har inga kort på oss in action, för när allt var igång var det stressigt... Jag vet inte om vi hade extra trevligt men kvällen blev lång och vi var helt vimmelkantiga när vi var klara för sista sittningen. Jag lyckades i alla fall fånga den sista rätten på bild! Upplagd av mig!

Koh Rok

Två små öar mitt i havet, en timmes speedboats-resa från Koh Lanta. Ett sjudande marint liv på ett väldigt fint korallrev som kan få vilken ovan snoklare som helst att bli helt sålda på snorkling. I detta specifika fall inkluderar det både Stora B och min mamma K.

Även de minsta gillade skarpt trippen till Koh Rok.

Tiggande hundar vid bordet är inte så trevligt, vad ska man då tycka om tiggande varaner? Ja, det är faktiskt helt sant. Vi visste att det skulle finnas varaner på ön. Tänkte att det vore ju häftigt om man fick se en, men att det skulle skulle stryka 6-7 förväntansfulla dreglande bestar runt borden när vi åt lunch ingick liksom inte i marknadsföringen. Men det är lustigt hur snabbt man anpassar sig och snart fick vi förmana barnen skarpt att man inte kan gå för nära när de ville slänga kycklingben till dem. Hua.

Sen var det dags att snorkla igen, nu på lite mer öppet hav och här ser ni en cool unge som inte backade för att snorkla i lite sjö. Vi såg många spännande fiskar, sjöborrar och koraller.

Juldagen

Juldagen avnjöts med en lunch i skuggan, en siesta, vad vet jag?

Julafton

Ingen gran, ingen glögg men de allra vackraste julklappspaketen vi någonsin kommer att få uppleva fanns i vårt julklappshörn på morgonen den 24 december.

Tropik-tomten hade hittat till vårt hus och sen var det bara att öppna julklapparna. Efteråt väntade julgrötslunch för mormor och grannarna. Sista smulorna av Stora B:s pepparkaksbak

avnjöts också.