Nu ere fredagsbön!

Jag brinner för att uppmuntra våra barn att följa sina hjärtan och visa dem vägen till deras fulla potential. En liten tårtbit av detta tror jag de får här på Koh Lanta. Genom att dela skolväg med de muslimska barnen i hijab. Genom att se munkarna gå längs gatorna på morgnarna. Genom att varje måndag hissa thailändska flaggan och sjunga thailändska nationalsången och förstå thailändarnas respekt för sin kung. Genom att se grannarna fira det kinesiska nyåret med galet många smällare och traska in i getens år. Genom att delta i det thailändska nyårsfirandets vattenkrig. Genom att lägga manken till att lära sig språk, så att man lättare kan bo, arbeta och umgås med många människor i världen, men inte minst öka förståelsen för andra livsförhållanden. Idag är det fredag. Det betyder för den inhemska befolkningen i första hand muslimsk fredagsbön klockan ett och det är upptakten till fredagsmyset. Att se alla (jo jag vet, bara män och pojkar) klä sig extra fina och ta moppen till moskén skapar en begynnande helgkänsla hos mig. Jag har lärt mig njuta av böneutropen (fast vissa är bättre än andra när de sjunger). Här lär man sig att sänka huvudet i respekt när man hälsar. Att ta av sig skorna och inte visa fotsulorna. Barnen får med sig att normerna är olika för olika människor och vi behöver vara ödmjuka inför varandras seder. I grunden upplever vi samma kärlek. Samma sorg.



Lilla D hissar thailändska flaggan. Hela skolan står vänd mot flaggan och sjunger thailändska nationalsången varje måndag morgon och fredag eftermiddag.

Igår besökte Lilla D ett av templen här på ön med sin klass. De har läst in sig extra på buddhismen den här veckan. Lilla D går i en långtidsklass här, där nästan alla har bott flera år i Thailand, så det var nog ingens första besök i templet. Igår fick de en rundvandring och ett långt samtal med munken som är ansvarig. Om munkarnas liv och vardag. Om vikten av enkelhet och att vara fri från ägande, om generositet och tacksamhet. Om hur goda saker dras till en när man själv finner ro. Och så fick de meditera två gånger och Lilla D förklarade ingående hur man kan stärka sig själv genom meditation: "Man är stilla och andas långsamt, när man andas in tänker man på saker man är bra på och tycker om att göra och sen andas man ut allt man vill bli av med, sånt man oroar sig för, eller är rädd för. Det finns så mycket som är bra. Man kan börja med att meditera fem minuter om dagen, det hjälper mycket. Sedan kommer det bli längre och längre, kanske en timme." Så är det min vän.

Idag är det Stora Bs tur. Eftersom de även de flesta i hennes klass har gjort otaliga besök till det här templet genom åren fick de välja om de ville följa med eller inte. Hennes svar var väldigt tydligt: "Jag förstår inte hur man kan avstå, när man får möjligheten att åka till templet." Nej, det fattar inte jag heller!

Buddhan inne i templet i Old Town. Igår fick jag även veta av Lilla D att det finns en utomhus också, en bit in i skogen. Där munkarna föredarar att meditera. När de sitter tysta i timmar kommer många nyfikna djur dit berättade munken. "Det är nog för att de känner sig trygga med munkarna", analyserade Lilla D.

Trots militärkupp och ett egentligen osäkert läge i det här landet som både beror på politiska och religiösa motsättningar, är Koh Lanta en smältdegel av muslimer, buddhister, sjözigenare, röda och gula och en stor expat community (och en bunt korttidsturister) som i samförstånd och respekt för varandra njuter av och lever på den här ön. Och jag är så oerhört glad och tacksam över att få uppleva det och att mina barn får det i blodet. Att det är möjligt. Att olikheter inte är ett hinder. Att vi är alla lika. Samma kärlek. Samma omsorg och önskan om lycka för våra barn.

Här är vi på Barnens dag! Det kändes som ALLA thailändska barn på hela Koh Lanta var där och ganska många svenska. Karuseller, hoppborg, fotbollsturnering, pysseltält, glass, dricka, stafetter, tävlingar och båtturer. Allt gratis. För alla! Samma kärlek.

Nu ere snart fredagsmys! För oss betyder det förutom fredagsbönsmotorcykelkaravanen, att det är avslutning i sahlan i skolan, idag är det dessutom Lilla Ds klass som håller i den. Vi ska få veta allt om Rymden!

Fredag betyder också numera middag på Lazy Days till den här vyn. Lazy Days är våra vänner Caroline och Jens nya resort och restaurang som verkligen, VERKLIGEN, fyller ett hål som fanns på marknaden på Lanta. Här kan vi njuta av perfekt grillat kött och ett gott glas rödvin. Så det eliminerar en längtan som man annars gick och bar på tills man tog sig till Singapore. Så middag här nästan varje fredag. Ibland festar vi på grillade pilgrimsmusslor och ibland trollar de fram någon magisk efterrätt och fusket är ett faktum.

I övrigt lever vi väldigt mycket vardagsliv med thaimat, läxläsning och kortspel i vårt eget kök! Men fredag är fredag och avslutas som varje fredag, alla år vi bott här, med fireshow hos Pas allas vår indian!

Pas är ett levande varumärke. En thailändsk indian som har blivit med tysk familj. Som har ett stor hjärta och lär alla svenska barn som vill att poija, dvs jonglera med bollar i kedjor. När de passerat examen får de eld på bollarna och visa upp sig med Pas på fredagskvällen.
På luciadagen 2008 invigde han sin bar The Indian Bar. Vi var där då och sedan dess har vi bänkat oss varje fredag efter middagen och dit kommer vänner från världens alla hörn och veckan summeras.

Kom ihåg. Samma kärlek!

Ps. Inte en fredag utan den här sången! Ds.

Two In One – Indian Song - Single Edit