DYKARMAMMA

Lagom tjock i mina bästa dar

2011-04-02T03:34:00.000-07:00

Var det inte så Karlsson på taket sa? Jag tror det, och det är en ganska skön inställning.
Den här helgen hade jag önskat mig en utflykt med övernattning, men pga det ostadiga vädret valde vi ändå att stanna hemma även om vädret idag faktiskt varit fint hela dagen. Vilken lycka. På min födelsedag!

Jag väcktes med frukost på sängen av min underbara familj. Bodil hade bakat en honungschokladkaka, som jag fick till frukost med vispgrädde och kaffe. Vilken fantastisk start! Min presentdröm gick också i uppfyllelse, jag hade önskat mig en asien-katt och nu är han bara MIN!

Sedan packade vi strandväskan. Visst, ni är många som tror att vi lever strandliv här, men nej, nte riktigt, att åka till stranden är även för oss en grej. Eftersom det inte blev längre utflykt åkte vi till min favoritstrand Relaxed Bay, en upper class resort. Jag har fått lyxlunch med gaspacho, grillad oxfilet, brochetta med mosarella och ett glas rosévin (det var första rosén sedan i sommaren i Dalarna tror jag). Mmmm, avslutade lunchen med franskt kaffe och chokladmousse. Matlycka! Barnen valde också oxfilet men med pommes och lite pinnglass på det.

Jag har fått en jättefin pojuppvisning av Bodil. Doris har fixat koja i den gamla båten som vi legat i under dagen.

På vägen hem stannade vi och köpte lite mellis. Fyra grillade korvar, ett spätt med nyfritterade fiskbollar, två spätt med majs och jordnötsbröd med fiskbollar i. En mindre middag med andra ord. Purfärskt och supergott för 70 Bath, dvs ca 16 kr. Lunch på lyxresorten med vin och dessert kostade 1500 Bath, ca 300 kr för hela familjen. Även detta helt ok med tanke på svenska priser och den höga kvaliteten, men med en thailändares ögon en oöverkomlig summa. Vanliga dagar äter vi snarare lunch hela familjen för ca 400 Bath. Fast idag fanns det ju skäl till lyx!

Mysigt med eget bord på restaurangen!

Gaspacho i snapsglas, brochetta, oxfilét, mums!

Jobbig när syrran inte orkar sin glass...

En skön stund i skuggan.

Långt ifrån overall och galonisar.

Njuter av en ledig helg från pluggandet!

Kreativiteten flödar.

En hängmatta är alltid kul.

Detta är att poja, nästa steg är eld på pojorna!

Klappa inte hunden, säger jag förjäves hela tiden.

Nyfritterade fiskbollar är jättegott!

Lite mellis på terassen.

Vacker orm, men delar helst inte viloplats med honom.

Ok, har man inte varit i Asien hajjar man inte detta. But this cat is the shit!

Idag är det ovanligt klart och Phi Phi har sällan varit så tydligt. Oerhört skönt efter en veckas oväder.

Ja, just det, morgonen inleddes med lite orm-action! Det kom en ganska lång grön orm slingrande på stranden bara en meter ifrån där vi slagit läger. Viss uppståndelse uppstår. Ormen har ringlat vidare. Lite senare säger de i båten bredvid att det ligger en orm på deras båt och undrar om den är farlig. Ormen är lite mindre än den som först kom. Bara det vittnar om att det inte var en förvirrad ensam orm. Personalen säger att ormen är giftig men att de inte sett just den sorten där tidigare och ormkillarna tillkallas. Ormen ringlar vidare, men de väljer att bryta upp golvet på båten och se ut som de gör något. Men det var nog bara spel för galleriet. Liksom se lite handlingskraftig ut i fem minuter, så de kunde gå och vila igen. Vi hann i alla fall ta några fina kort.

En underbar födelsedag, och då är ändå kvällen kvar.

Kram

Kunskapstörst

2011-03-08T17:59:00.000-08:00

Båda säsongerna vi har tillbringat i Thailand har barnen en kunskapstörst som inte går att jämfära med hemma. Tydligast är det på stora B, antagligen för att hon är äldre och jag har lättare att mäta hennes kunskaper. Men vad beror det här på och vilka parametrar kan man kopiera och ta med sig hem för att hon ska ha samma motivation hemma. Eller har hon det och jag bara inte märker det?

Egentligen tror jag att det är flera detaljer på olika parametrar som gör det lyckade resultatet. Först det generella miljöombytet. En brytning från alla vanor, relationer, mönster och måsten. En nystart. Allt blir tydligare. Även för en åttaåring.

Liten klass, 8-10 elever, arbetsro, engagerad lärare, tydligt och tight individuell arbetsplan för varje vecka och detta ger det som ibland saknas hemma - verklig effektiv studietid i klassrummet. Det låter ju galet, men jag tror verkligen att det är en av de största bristerna i våra grundskolor i Sverige. Det är för lite effektiv arbetstid. Mycket tid går till att få ro i klassen, till att prata om vad man ska göra, vart man ska gå, vad man ska ha med sig. Här är det åtta elever, alla har sitt planeing, klassrummet är litet, alla vill ha ro, bara att öppna lådan och börja jobba.

Ork. Är en annan viktig faktor. Hemma går B på fritids till klockan fem de flesta dagar. Det är ganska intensivt. Kanske ska det tränas gymnastik på det och klockan är åtta innan vi hinner landa i soffan hemma och prata om dagen. Kanske hinner vi inte ens det, en snabb middag, dusch och så i säng. Några ord på sängkanten och lite snack i bilen på vägen till dit vi nu ska. Här och nu finns oceaner av tid. Vi hämtar klockan två. På fredagar redan klockan tolv. Vi softar på en strand eller vid vår pool. Ofta åker vi även hem för att jag ska jobba lite grann, barnen pysslar. ELLER sätter sig helt frivilligt med lite skolarbete som lockar. Nästan varje kväll kommer stora B och kryper upp i soffan bredvid mig med matteboken eller en bok i engelska. Hon sätter entusiastiskt upp nya mål för sig själv och resonerar runt det hon jobbat med i skolan under dagen. Positiva spiralen är ju att jag vet precis vad hon håller på att lära sig, kan på så sätt vara mer engagerad, hon blir entusiastisk, vi har tid och så blir allt så där häääärligt. Skämt å sido, så känns det fantastiskt att se henne girigt gapa efter mer kunskap varje dag. B går i en jättebra skola hemma, som jobbar efter individuella planer, men även där går för mycket tid åt till att skapa ro i klassen och annat runtomkring.

Jag önskar helst att man kunde vända på hur det är i skolan hemma. Ska det vara så svårt att skapa arbetsro? Det får inte vara stökigt i skolan. Alla tendenser till stök måste tas tag i med kraft utan dröjsmål. I den traditionella skolan ska alla i en årskurs jobba med samma bok, på samma nivå och ha samma läxor. Det dessa två parametrar är de största anledningarna till att vi INTE har B på en traditionell skola hemma. Barn behvöer utmaningar på sin egen nivå, oavsett om de ligger före eller efter snittet. Bara genom att känna sig trygg och utmanad i sitt lärande kan barn känna äkta motivation. Det magiska är att motivationen kommer av sig själv när förutsättningarna är rätt.

Annat typ av lärande än böcker är givetvis stimulerande. Igår besökte B:s klass ett buddisttempel. Jag hade äran att få följa med. Det var en spännande upplevelse och barnen fick ställa alla sina frågor till munken. Tempelbesöket hade förberetts med en halvdags teori om buddismen. Så barnen berättade ivrigt på vägen dit om hur man skulle uppföra sig i templet och varför. Jag lärde mig också massor. Både av munken och barnen.

Munken berätar om sitt liv som munk. Observera den obligatoriska kungabilden i bakgrunden. Kungen i cowboyhatt!

Bodil tyckte att det var spännande, men lite svårt att förstå allt munken sa.

Bodils klass (två sjuka idag) och hennes läare Mats.

Nu har i alla fall telningarna hoppat på tuken och åkt till skolan!

Har du träffat Sasha?

2011-03-05T18:21:00.000-08:00

När vi var i Singapore hittade vi en fantastisk liten barnbokhandel där vi köpte på oss en bunt med engelska enkla barnböcker. Bland annat fick vi lära känna Sasha. Det är en hel serie enkla pedagogiska barnböcker på enkel engelska om en flicka som heter Sasha, som gör utflykter och resor. Våra barn älskar dem och nu vill de ha fler. Därför har jag tagit reda på var man kan köpa dessa och andra pedagogiska barnböcker från Sunbearpublishing och vill bara dela med mig. De kan skeppas vart som helst i världen.

Hajar inte grejen med Avundsjuka

2011-03-01T20:48:00.000-08:00

Jag har sent i livet, för några år sedan, insett en av mina brister. Jag hajar inte grejen med Avundsjuka. Skönt för dig, kanske du tänker! Och ja, det tror jag, i det stora hela. Jag har förmodligen mina underbara föräldrar att tacka för att jag inte har behövt bekanta mig med den känslan i någorn större utsträckning, genom uppfostran och vägledning, och att jag till största delen växte upp som ensambarn. Men det har skapat vissa problem har jag förstått i efterhand, det får vissa konsekvenser. Avundsjuka är en känsla som sätter igång stora krafter och det är, i alla fall i Sverige, en känsla som alltför många har nära till. Varför är det så? Jag har bott långa perioder utomlands och arbetat i många länder, och min iakttagelse är att det inte alls är lika närvarande i övriga världen.

Eftersom jag inte har så stor erfarenhet av känslan, så har jag också svårt att sätta mig in i hur andra känner vid avundsjuka, och förstår inte mekanismerna som den sätter igång. Därför har jag svårt att möta reaktioner därav på ett bra sätt. Det är en brist. Det blir också till en brist i min egen barnuppfostran. Just nu är det mycket avundsjuka mellan barnen och jag kan inte sätta mig in i hur viktigt det är med millimeterrättvisa. Är det något som irriterar mig så är det människors fokus på millimeterrättvisa, det finns inte mycket drivkraft i det.

Jag försöker tänka insättningar på självkänslekontot, som allra bästa Petra har lärt mig. Men shit, måste man göra exakt lika många insättningar på bådas konton? Måste jag ha bokföring på det? Det verkar ju som barnen har exakt koll på mina insättningar och själv försöker jag helt enkelt sätta in så mycket jag kan, när jag kommer åt. För man måste ju göra en del uttag också, (säga ifrån på skarpen), så det gäller att man boostat med insättningar. Det är svårt det där. Tur att jag har en man med syskonerfarenhet!

Hur kommer det sig att vi i Sverige har lagt oss till med frasen "Åhhh, nu blir jag avis!", när någon berättar något kul den har varit med om? Det är så klart inte (alltid) ett uttryck för faktisk avundsjuka, men det säger rätt mycket om vår kultur och hur accepterat det är att vältra sig i avundsjuka. Tänk om man istället sa "Åhhh vad jag blir inspirerad, vad kul!". Det tycker jag förvisso att många gör, men kunde önska att fler började bejaka och lyfta varandra och slita sig loss från avis-kulturen, kanske väljer jag omedvetet vänner efter det? (Intressant tanke, men ett annat ilägg.) För jag är "blessed" som har så många fina vänner och jag fortsätter leva oförstående inför känslan Avudsjuka.

Definition hämtad från Wikipedia: Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.

Tänk så här istället!

"Anti-jantelagen" (hänger inramad på B:s skola)
§1 Du ska tro att du är enastående!
§2 Du är värd långt mer än du tror!
§3 Du kan lära dig allt!
§4 Du är bättre än många andra!
§5 Du vet mycket mer än många andra!
§6 Du har mycket att vara stolt över!
§7 Du duger till allt!
§8 Du skall le och skratta!
§9 Du har någon som bryr sig om dig!
§10 Du har kunskaper att lära ut!

Får du chansen, åk till Bali!

2011-02-28T19:14:00.000-08:00

Rubriken är mitt favoritcitat ur en av mina favoritfilmer. Men ungefär där har mitt intresse för Bali stannat. Och kanske just därför har jag inte haft Bali på agendan. Men nu, inspirerad av Eat Pray Love och Bob Hansson (bra kombo), så har Bali raskat på sig i min lista på Platser-jag-vill-besöka-innan-jag-dör (helst med god marinal, haha). Jag har insett att Bail är stort och har många sidor och det går utmärkt att välja bort Får-du-chansen-åk-till-Bali-Bali och hyra ett hus och uppleva Kultur-stad-mystik-dyk-meditations-Bali. Mmmm, låter som ett härligt bakgrundsprojekt att filosofera runt. Alla som varit på Bail uppmanas här med maila mig sina bästa Bali-upplevelser! Tycker det är svårt att surfa sig till bra genuin info, hittar bara snygga resorts och tillrättalagd kultur on display. Men jag vet att det finns ett annat Bali.

Läser du inte redan Bob Hansson, så prova. What a man, what a mind! Har du inte läst Eat Pray Love, så rekommenderar jag den. Har du läst den och avfärdar den som chicklit, så är det också en intressant reflektion, fråga dig vad som fick dig att göra det? Resan som skildras är gjord och upplevd av författaren, inte uppdiktad. Platserna, människorna finns, upplevelserna är äkta. För mig var det väldigt givande, inspirerande, bekräftande och en viss igenkänning. Däremot ska du inte se filmen och tro att du vet vad boken handlar om, för det som boken egentligen handlar om kommer inte fram i filmen (surprise - not). Den var däremot kul att se i efterhand för att se miljöskildringarna i bilder!

Passande symbolik :-)

Mindfulness i vardagen

2011-02-28T18:40:00.000-08:00

Jag har alltid planer. Nya idéer. Fantastiska projekt. Som jag tänker på. Det har stundtals gjort mig överhettad i hjärnkontoret. Jag har fått med mig många saker från mina longstays på Lanta. Men kanske är mindfulness i vardagen den som påverkat mig i grunden allra mest. Jag har fortfarande planer, nya idéer och ett brinnande engagemang. Men istället för att låta hjärnan snurra på dessa oavbrutet, har jag blivit mycket bättre på att uppskatta det jag har, ser och upplever just nu. På väg hem från min morgon-taxi-runda (lämnat barnen i skolan och P på dykcentret), så kände jag mig så glad för att jag hade övervunnit min rädlsla att köra tuktuk, så jag kunde sitta där och fara fram på den knackiga vägen denna behagliga morgon, jag väjde för en hund, såg en överkörd höna och hejade på nyvunna vänner längs vägen. Jag parkerade tuktuken utanför vår granne Din och vandrade upp för vägen mot vårt hus. Väg och väg, det är grus på berg, ganska brant och med ett par skarpa svängar. Men den här morgonen doftde blommorna härligt, lagom molningt och behaglig temperatur, några tuppar gal i kapp i sina burar hos vår andra granne som föder upp tuppar. Det prasslar av hönor och kycklingar i buskarna. Hibiskusen har ännu inte öppnat sig för dagen, thai-orren hoar i regnskogen, fåglarna kvittrar i kör och fjärilarna, som är gigantiska, flyger mellan de blommande träden och buskarna. Shit vad det är härligt! Och jag känner mig inte på besök, jag känner mig som en del av detta. Vilken lycka!

NU ska jag sätta tänderna i lite projekt och fantastiska idéer!

Strandhäng

2011-02-27T08:55:00.000-08:00

12 lediga dagar på raken börjar lida mot sitt slut och skolan tar vid imorgon. Vi har mest hängt på Funky Fish och Somewhere Else på vår strand, Long Beach. Otroligt sköna, lata dagar, med god mat, bad, strandlek, spel, sagor och glass. Barnen har dessutom konsumerat massage var och varannan dag och vi har njutit av en halvtimmes lugn och ro, skön utsikt och vuxenprat.

Före dagen simlektion i poolen!

Vårt stam-häng just nu, mycket bra häng för stora o små.

Kristallklart vatten och mys med pappa!

Ungen som snart utvecklar gälar...

Kommer ibland upp med lugnande besked.

Många eremitkräftor att ta hand om och bygga bon till!

Min utsikt under dagen idag.

Singapore

2011-02-22T19:11:00.000-08:00

Nu är vi tillbaka till Lanta efter fem nätter i metropolen Singapore. Men den här gången visade sig Singapore från sin mer naturnära sida. Visst blev det lite shopping på Orchid Road, men annars har vi provat på hur det är att leva i Singapore. Bott i Condo på 20e våningen hos familjen Nordenström, Bodil har varit på studiebesök en hel dag i internationella skolan, iförd uniform och allt! Vi har varit på Mustafas galna varuhus i Little India, varit på getmjölksfarm, indiska plantage inkl restaurang, middag på ryttarklubben. Det har varit jättespännande och trevligt att se Singapore från en annan vinkel. Ett besök på Singapore Zoo, som ligger i fantastiskt vackra och naturliga omgivningar med regnskogsträd vid en sjö, blev det också. Slutligen klämde vi in ett besök på Marina Bay Sands, skrytbygget som inbegriper en skypark vilandes på tre skyskrapor, 200 meter ovanför marken. Galet! Ok, sista attraktionen blev IKEAs foodstore, där vi bunkrade med tunnbröd, hällekaka, hjortronsylt, Ahlgrens bilar och salta sillar.

Lägesrapport från tropikerna

2011-02-06T18:14:00.000-08:00

Det låter som värsta eländet, men det är det verkligen inte här, vi har det toppen i tropiken! Man blir dock medveten om sin sårbarhet när det är svårt att få tag i en läkare. I lördags öppnade i alla fall Dr Salarin portarna efter att ha haft stängt i flera dagar. Behovet var så klart uppdämt och när vi kom 20 min efter hon hade öppnat var det smockfullt med folk och 1,5 h väntetid. En del var så sjuka att Dr Salarin bara stack ut huvudet ur luckan och sa "Go to hospital, go to hospital!".

Vi var många som konstaterade att det finns en lucka i marknaden för en svensk allmänläkarmottagning på den här ön, så om det är någon som känner sig manad, så kan jag faktiskt tänka mig att investera i den affärsidén. 90% av Dr Salarins patienter är svenska och behovet är stort. Du skulle kunna jobba 9-14 mån-fre och sedan ha det gött med familjen.

Dr Salarin är i alla fall jättebra när hon väl är på plats! Jag fick effektiva droppar till mina ögon, så det har vänt. Gud så skönt säger jag, har aldrig haft en sån hemsk känsla i ögonen tidigare. Det var troligen en allergisk inflammatrisk åkomma. Jag tror jag har fått det från att åka tuk tuk på de dammiga vägarna. Borde ha motorcykelglasögon! Men det har jag inte sett till här. Har skaffat nya större och mer täckande solglasögon för att skydda ögonen framöver mot både sol, vind och damm.

Bodils hemska utslag spred sig över hela kroppen och hon såg verkligen ut som hon hade mässlingen när vi klev in hos Salarin. Hon sa på en gång att det var typiskt för allergi mot penicillin och satte in en kortisonkur. Nu på måndagsmorgonen tycker jag att Bodil var lite bättre, så det verkar vända även för henne. Ingen sol dock på hela veckan för henne. Det är svårt i Thailand. Men hon hoppade i en långärmad tröja och långkjol och åkte iväg till skolan i morse.

Nu har hela familjen Lorentzi landat ordentligt på Lanta och vi har det jättemysigt ihop! Igår var jag och Henrik ute och dök två vackra dyk på Koh Haa. Funkade för övrigt jättebra med ögonen, hade masken på från båt till båt och den var välpreppad, så jag behövde inte få vatten i ögonen. På kvällen begav vi oss till Bajen (premiär för oss) och tittade på Melodifestivalen! Förutom att barnen inte var ett dugg intresserade utan sprang omkring som galningar (och slutligen bröt Doris ihop) och att det var så hög volym att man inte kunde prata, så var det kul att se. Doris blev tröstlös när hon insåg att hennes mat var utburen när hon sprungit omkring, så då tog vi och gick hem och la oss i en solstol och tittade på stjärnorna istället. Det var mysigt! Sen somnade hon på ett kick när hon kröp ner i sängen med sin nya direktimporterade napp!

Idag är jag helt solo. Barnen i skolan, de blev t o m hämtade, Peter stack tidigt i morse ut på dykbåten. Så jag ska nog ligga på soffan och jobba lite. Bara kaffe först!

Där fick jag!

2011-02-03T17:50:00.000-08:00

Jag får helt enkelt äta upp mitt förra inlägg. Här har det för ovanlighetens skull inte gått att få tag i en doktor på två dagar. Imorgon lördag väntas dr Salarin komma till sin privatklinik. Jag har en ihållande och mycket irriterande ögoninflammation. Jag har fått jättebra stöd på apoteket, men de antibiotikadroppar och den antihistamin jag fått där har inte hjälpt nämnvärt. Snyyyft. Det är lite synd om mig nu.

Dessvärre är det även synd om Bodil som har kraftiga utslag på hela kroppen, troligen en reaktion på penicillinet i kombination med sol. Det kom i tisdags kväll och har långsamt blivit sämre. Först prickar på ryggen, som spred sig till armar, ben, bål, ansikte, händer, nu flyter det ihop som nässelutslag, rött och upphöjt, men kliar som tur är inte. Hon får antihistamin, men skulle också behöva visa upp sig för en doktor. Så jag antar att vi bänkar oss hos dr Salarin imorgon kl 10!

I övrigt har vi det bra. Vi har haft fullt upp med trevliga besök här. Först har Mia, Håkan, Ludde och Theo varit här i åtta dagar, det blev trevligt häng och mycket snack! Jättemysigt! Mia och jag hann med en underbar dykdag. Äntligen fick vi dyka chimneyn på Koh Haa och titta på sjöhästen simma med sköldpadda på Secret Garden.

Nu har Emma, Henrik, Nora, Ellen och Fanny hittat hit och det är superkul! Barnen leker jättefint och igår kom alla till skolan när det arrangerades insamling till förmån för Children of the Forrest. Barnen på skolan hade hittat på massor av aktiviteter, den ena mer påhittig än den andra. Vad sägs om levande enarmad bandit? Tre barn sitter i varsitt bås, på given signal håller de upp en av sina grönsaker och vips ser man om man har fått jackpot eller inte. Haha! Balansera mynt på frukt i vatten var en annan, om myntet låg kvar i 10 sek fick man ta alla mynt på botten. Kasta en stor tejpbobin på en duk full med godi och därefter få allt godiset i ringen, var en populär aktivitet. Bodil stod för undervisning i att knyta thaiarmband och Doris ansvarade för fiskdamm! Själv stod jag i fikaserveringen. Ska bli kul att se hur mycket pengar vi drog in till de statslösa burmesiska barnen som bor på ett barnhem här. Barnhemmet heter Children of the Forrest och vår skola, Lanta Sanuk School, har samlat in pengar och skänkt saker och upplevelser till dem under många år!

Nu ska jag vila ögonen!

Thai-medicin

2011-01-25T08:41:00.000-08:00

Barnen hyllar medicinen i Thaliand. Jag förstår dem. Sen måste man ju undra vad baksidan egentligen är. Här är barnmedicinen god, det innebär att det är lätt att ge sina barn medicin. Inga protester. Inga kväljningar, inga kräkningar. Som det kan vara hemma. T o m penicillin som har en svår smak att dölja lyckas man göra god. Om det nu inte finns någon baksida, varför har man då inte god medicin till barn i Sverige? Någon? De här kloka frågeställningarn har jag diskuterat med Bodil idag, som nu även hon nu känner sig pigg och feberfri efter tre doser penicillin.

Sist vi gjorde säsong här hade vi viss hård medicinering av diverse parasiter, så det var maskmedel och antihistamin för att hålla reaktionen på det starka maskmedlet i schack. Men även då, och trots stora mängder flytande medicin, hade barnen inga problem att få i sig lösningen och sa även då att det var gott!

Mycket annat är intressant här när det gäller sjukvård och medicin. Hemma är det ett visst meck att få tid hos doktorn och få rätt medicin och att det är öppet när man behöver. Här är det drop-in på både allmänna vårdcentralen och privatläkarmottagningen. Visst, man sitter på en skitig plaststol. MEN personalens kompetens och organisationens effektivitet är det hög klass på. Behöver man medicin som doktorn ordinerar, får man även den med sig från Vårdcentralen!

Behöver man annan medicin, eller vet själv vad man behöver, så tar man sig till apoteket. Där är personalen välutbildad och pratar bra engelska och det du behöver finns. Skillnaden ligger i att man faktiskt kan diskutera olika åkommor med personalen direkt på apoteket och få medicin som hemma är receptbelagd direkt. När det gäller många åkommor så behöver man ju egentligen inte besöka läkaren, mer än för att man måste få ett recept, här kan man kapa det ledet. Det är öppet på apoteket till 22 eller 23 på kvällen. Här måste jag ändå ge Thailand - Sverige 1-0.

Mini-sjuklingen

2011-01-24T03:59:00.000-08:00

Så här har jag inte sett någon somna sedan Madicken var valp...

Tapper medföljare i skuggan, med näsdukar och vätskeersättning.

Den lilla svimmaren, har haft feber i fem dagar, och haft lite olika symtom och dagsform från dag till dag. Idag har hon dock varit feberfri och hållit full låda. Ett dopp i poolen med pappa på eftermiddagen också. Har hört henne med hög röst sjunga igenom hela sångboken själv inne på sitt rum och hon är en jäkel på UNO! Så imorgon är hon redo för att gå till förskolan igen!

Billigaste massagen

2011-01-24T03:40:00.000-08:00

På stranden kan man pressa ner det till 250 Bath, men det här slår allt!

Gissa om vi langade fram Bath. Barnarbetarna hade att göra! Skämt å sido var de riktigt duktiga!

Idag har vi varit hemma hela familjen. Doris första feberfria dag sedan i onsdags. Men Bodil har fortfarande feber. Trots det var de båda på gott humör och startade första företaget! Bra tjejer!
Sen har vi spelat UNO och mumsat kaviarmackor och jordgubbsyoghurt, kändes väldigt mycket som en dag på landet i sommarsverige. Alltså eftersom vi slapp gå ut i 37 grader utan höll oss inne i bara dryga 30 grader...

Bodils Bubble Maker i bilder

2011-01-23T03:26:00.000-08:00

Först går Lars igenom utrustingen på land med Bodil.

Och sedan i vattnet.

Det svåraste först. Simma utan mask. Gick bra även helt under vattnet.

Fenor på!

Så här gör du när du tömmer masken, förklarar Lars.

Ok, så här menar du, undrar Bodil.

I med reggen!

Töm BCD:n.

Let's go diving!

Bodils dykdebut

2011-01-23T02:23:00.000-08:00

Som dykarmamma är det givetvis väldigt speciellt och stort när ens barn ska dyka för första gången. Som Bodil har längtat efter den här dagen! Väl förberedd är ett understatement. Hon kan, sedan länge, alla tecken, tömma masken och har övat på torra land hur man hittar och återtar regulatorn. Nu äntligen var det skarpt läge. Utrustning i hennes storlek, en liten flaska och en egen instruktör! Självklart gick det galant. Efter ett tag hittade hon avvägningen och kom ihåg att tryckutjämna varje gång hon gick ner. Hon var grym helt enkelt!

Lilla Doris

2011-01-19T19:54:00.000-08:00

Ang lilla Doris incident igår, så vill jag först säga att Peter var på skolan en halvtimme efter fallet, och tog hem henne. Men innan dess hade det varit dramatiskt. Hon ramlade och skrapade sitt knä. Inget konstigt fall och ena knät har ett skrubbsår, men när de har tagit in henne för att vila och tvätta såret, blir hon helt groggy, blek och svimmar. Jag var så klart orolig för om hon slagit i huvudet, men de försäkrar att så inte var fallet, och då återstår att hon säkert blev lite chockad och kanske i kombination med värmen och för lite vätska, vilket är lätt hänt här. Väl hemma med Peter var hon fortfarande lite medtagen och då tog Peter tempen som visade sig vara 38,4. Vilket som kom först och om det ena har lett till det andra är svårt att svara på. Men vätskeersättning, yoghurt, alvedon och ostmackor samt bananpankaka med choklad, verkar i alla fall funka!

Manta

2011-01-19T18:46:00.000-08:00

Igår var jag äntligen iväg till bästa dykplatserna här, som heter Hin Daeng och Hin Muang - Röda klippan och Lila klippan, namngivna efter färgen på korallerna som växer på respektive undervattensklippa. De är inte bara kända för att vara täckta med vackra mjukkoraller utan även för att de stora djuren ofta ciruklerar i området. Inte minst mantor, eftersom de har en sk cleaning station på Hin Daeng.

Cleaning station är något så fantastiskt att fiskarna har organiserat sig så att de sk putsarfiskarna håller till på vissa ställen, det vet mantorna om och simmar dit regelbundet för att bli putsade. Coolt va?

Men mantorna flyttar sig över tid till olika ställen, men hela den här säsongen har man sett manta i princip varje vecka på Hin Daeng. Med det inte sagt att de visar sig på varje dyk. Själv har jag bara sett manta en gång och det var i Australien på Stora Barriärrevet när vi var på bröllopsresa för nio år sedan. Så det är alltså inte jättevanligt att få se!
Sist jag dök på Hin Daeng var för snart två år sedan och då hamnade jag mitt i ett stim av små maneter som brändes, så det var ganska vidrigt.

Varför åker man inte hit oftare då undrar du kanske? För att det krävs tillräckligt många avancerade dykare för att det ska löna sig att ta båten den långa resan (ca 3,5 timmar i en riktning). Man måste vara Advanced Open Water Diver för att dyka där eftersom det är dels djupt och dels ofta väldigt strömt.

Igår fick vi två toppendyk. Det första på Hin Muang, stora fiskar, många fiskar, lila vajande mjukkoraller och anemoner i alla färger. Vackert så man fick knip i magen! Andra dyket på Hin Daeng börjad med att vi såg en manta på en gång, dock på håll och den seglade iväg. Länge hängde vi kvar och väntade på återkomsten, oftast ser man dem på lite grundare vatten, så vi väntade med att gå ner så djupt, efter lång väntan, dalade vi sakta ner, med ett stort fokus ut i det blå, med hopp om att få se detta stora vackra djur lite bättre. Ganska långt in i dyket, på 17 meter, kommer en manta upp strax bredvid oss, man får liksom hjärtsnörp och nyper sig i armen och tänker, My God, jag är faktiskt med om det här, det är så fantastiskt att simmar bredvid den här bjässen till rocka, den var förhållandevis liten, kanske 3,5-4 meter mellan vingarna, men ändå, så majestätisk, så cool. Vi simmade tillsammans i några minuter, sen, som i ett trollslag ökade den bara takten och var borta. Vi var varma i hjärtat.

Efter den långa båtresan, all sol, alla upplevelser och desstutom hade det varit en dramatisk incident med lilla Doris på förskolan, så däckade jag på soffan och sov med kläderna på hela natten. Men vaknade väldigt utvilad och redo för en hemmadag med Doris som behöver vila upp sig efter ett fall i går och en svimning. Personalen var på väg att ta henne till sjukhuset i Old Town, när en förälder som är läkare kom och hjälpte till. Men idag mår hon bättre. Just nu Pippi på andra datorn!

Dagarna flyger

2011-01-13T06:41:00.001-08:00

My god, det är redan torsdag! Lanta time, som sagt! Idag har jag och P faktiskt varit på dykbåten samtidigt. Det var kul! P gör praktik och jag hade ett angenämt jobb idag, tog hand om två dykare. Vi gjorde tre fantastiska dyk och hade sån fullträff på det mesta. Det var stömt, vilket ofta också innebär väldigt rikt på fisk. De stora behållningarna idag var sköldpadda för min del. Jag älskar sköldpaddor, det är så himla fina!
Att vi kunde vara på dykbåten samtidigt berodde så klart på att min snälla mamma är här och hjälpte till med barnen.

Koh Rok

2011-01-09T19:22:00.000-08:00

Läs mer om vår dag på Koh Rok på Bodils blogg!

Varaner

2011-01-09T19:15:00.000-08:00

Är det inte det ena odjuret, så är det det andra! Igår tog vi speedboat till Koh Rok. Två fantastiska paradisöar med kritvit sand, turkost kristallklart vatten och korallrevet på simavstånd. Det som marknadsförs lite mer sparsamt är de jättevaraner som bor på ön. De kommer gärna väldigt nära när man äter kyckling till lunch! Men det är ju intressant, så att man får chans att studera deras delade blå tungor och släpande magar!

Giftormar i vattnet

2011-01-08T02:55:00.000-08:00

I Australien vadar de med giftormar pga översvämningarna. Här blir vi exalterade och klappar händerna när vi möter monsterstora giftormar under vattnet. Normala havsormar ser man ofta, de är runt en meter långa och svart- och vitrandiga. Men ormen jag mötte idag under dyket var minst tre gånger så stor och svart- och grårandig, hade aldrig sett något så stort tidigare. Den ingav respekt. Men inte desto mindre blir man ju exalterad och glatt upphetsad över att se något nytt och stort och spännande under vattnet. Jag simmade mot ormen, klappade händerna och pekade så mina dykgäster skulle få sig en riktig titt. Döm av min förvåning när jag vänder mig om och tittar på gästerna, som jag trodde skulle uppskatta fyndet... De ser mycket reserverade ut och håller sig på behörigt avstånd. Vi fick något att snacka om i alla fall! Vi var alla ganska ivriga att få ur regulatorn och ventilera vår upplevelse när vi kom på ytan. Stömt var det också, så under säkerhetsstoppet hade vi hunnit spolas iväg ganska långt, så det tog ett tag innan båten kom och plockade upp oss.

Hur som helst var vi dykguider lite oeniga över vad vi hade sett, det var ytterligare några guider som sett ormen under dyket och andra som sett den tidigare vid samma dykplats. Jag har i alla fall kollat upp monstret och det var en Banded Sea Snake, den andas luft och lever även delvis på land. Ett bett från den här bjässen innehåller 10 gånger mer gift än en skallerorm. Så man ska inte reta upp honom. Men ormar i vattnet biter inte om man låter dem vara. De enda kända dödsfallen lär ha hänt med ett antal fiskare isamband med att ormen fastnat i fiskarnas nät. Kan tydliten ha kvar bitreflexen även efter sin död... Hua!

Köra eller inte köra - Tuk tuk

2011-01-06T02:23:00.000-08:00

Idag har jag bara ägnat mig åt logistik känns det som. Älskade P skulle ut på dykbåten och drog kl 07.00. Jag skulle ta barnen till skolan. Utan tuk tuk. Jag vågar ju inte köra tuk tuk. Inte än i alla fall. Jag har begränsad erfarenhet av moped- och motorcykelkörning över huvudtaget och här är trafiken galen, den största risken i Thailand. Det är vänstertrafik, hål i vägarna, folk följer inga som helst regler och olyckorna duggar tätt. Jag är mycket tveksam till att sätta mina barn i tuk tuk och ge mig ut. Samtidigt känner jag mig lite begränsad av att inte kunna köra. Visste inte hur vi skulle komma till skoln i morse och gick i god tid ner mot huvudvägen för att se om någon tuk tuk-taxi var vaken. Vi hade tur. En granne kom körande med bilen, han frågade vart vi skulle och körde oss till skolan. Av en slump träffade jag på honom även när det var dags för hämtning och han körde till skolan, väntade medan jag hämtade barnen och körde oss hem. Gud så skönt! Nu är vi kompisar. Han heter Din och bor i ett litet klassiskt thaihus med sin fru, två hus ifrån oss, och sparar ihop pengar för att de ska kunna skaffa barn. Han pratade faktiskt hyfsad engelska, så det gick bra att prata lite med honom. Jag tycker det är en av de stora behållningarna att bekanta sig med lokalbefolkningen och de allra flesta är väldigt öppna och försöker berätta om sina liv. Många kommer från olika delar av Thailand hit till Koh Lanta i hopp om att kunna ta del av de turistintäkter som finns är. Men Din var från Koh Lanta och här gissar jag att skolorna är i alla fall lite mer medvetna om engelskans betydelse för att få ett bättre jobb, så kanske är det därför han pratade ganska bra engelska.

Men nu var det ju tuk tuk jag funderade på att köra eller inte. Men nej, jag är i alla fall inte redo än. Får knacka på hos Din om P är och dyker och bidra till deras familjekassa istället!

Kuriosa om den thiländska trafiken. Det dör ca 17.000 människor varje år i trafiken i Thailand. Enligt en källa är det i snitt en dödsolycka om dagen på Koh Lanta. Så man bör vara mycket mer orolig för trafiken än attakterande dödsmaneter om man åker hit!

Träning på Lanta

2011-01-05T08:05:00.000-08:00

Dyka är bra träning, hela min kropp mår väldigt bra av måttlig dykning. Hela mitt väsen får energi och leder och muskler helas och känner att de lever på samma gång. Men man behöver annan träning.
Sist jag var här blev det bara yoga och powerwalks. Nu har jag hittat till gymmet. Flera skäl till detta tror jag. 1) jag var mer vältränad när jag kom hit nu, då är tröskeln lägre att kliva in i gymmet 2) läget på gymmet har ändrats, nu åker jag förbi varje dag och blir påmind och det ser kul ut från gatan! 3) att ett klippkort kostar 250 kr gjorde ju valet lätt att sätta igång också, det ska erkännas.
Idag gick jag i rask takt på stranden till gymmet, det är ju en bra uppvärmning och tog en halvtimme, fick dock klä av mig i bara trosorna för att vada över en bäck när tidvattnet stigit på vägen dit, men det tycker jag bara är lite krydda i tillvaron.

För den som vill ha annan träning är det främst yoga som gäller. Jag ska snart yoga, men jag har inte bestämt vart jag ska gå någonstans. Det finns en ganska sträng Ashtangalärare, som jag gick hos sist. Jag både gillar och inte gillar henne. Mest gillar. Jag har lärt mig massor av henne och har haft grymt mycket användning av mina kunskaper jag fick, men min fundering ligger i att jag är ute efter den andra sidan av yoga också. Den där man får igång reflektion och goda tankar, där yogans filosofi genomsyrar träningen. Efersom yogans tanke väldigt kortfattat och sammanfattat är att nå ett renare sinne, bl a genom fysisk träning.

Så jag ska testa ett par andra halvgurus som har sina små Ashram här. Tja, eller i alla fall sina salahs.

Imorgon ska jag ta barnen till skolan, men jag vet inte hur. Jag klarar inte att köra vår tuktuk, inte än i alla fall, och älskade P ska dyka och sticker redan 07.00. Så jag får ramla ner på gatan med kidsen och lifta antar jag... tuk tuk-taxi är normalt inte igång så tidigt. Men det får lösa sig, bara man har bath i fickan!

Ciao o god natt!

Coolt datum

2011-01-01T02:05:00.000-08:00

11-01-01. Sist vi hade ett liknande coolt datum var 01-01-01. Det är även datumet i våra förlovningsringar. Så vi har alltså 10 årig förlovningsdag idag. Min älskling och jag! Tjoho, vad fort det går, det känns inte så länge sedan som vi bytte ringar en kall vinternatt på Södertuna slott. Men det är klart vi har hunnit med en hel del de här tio åren. Gift oss, skaffat två döttrar, radhus och startat flera företag, hunnit med fantastikst många resor, de flesta dykresor, varav två till Australien och är inne på vår andra longstay i Thailand. Allt har verkligen inte varit en räkmacka, det har varit flera svåra stunder under de här 10 åren, inte i vår relation, men i livet. Det har visat sig att vi i dessa svåra stunder har kompletterat varann bra och med starkt fokus lyckats haka fast i någon dröm att genomföra på andra sidan det jobbiga och strukturerat jobbat oss igenom med vår vision om framtiden. Att vi har haft samma syn på livet och delat många drömmar och vågat uttala våra egna personliga drömmar är nog anledingen till att livet känns så bra tilsammans.

My soulemate, I love you!

Positivt tänkande

2010-12-30T07:35:00.000-08:00

Av min kära vän Lennart Jacobsson fick jag idag den här tänkvärda texten, som jag håller med om och gärna sprider. Så håll tillgodo och gör dina egna val.

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: "Hur lyckas du?"

Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet."

"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.

"Det är det", svarade Kalle. "Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv."

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle. "Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva."

"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag

Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: Han är döende. Jag visste att jag måste göra något."

"Vad gjorde du då?", frågade jag.

"Nå,det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. "Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: Tyngdkraften!"

"Genom deras skratt sa jag till dem: Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död."

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

När det känns för j-ligt, tänk så här:

-Jag är tacksam... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

...för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

...för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

...för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

...för att gräsmattan behöver klippas, fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

...för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

...för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

...för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

...för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

...för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

...för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

...för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

...och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.

Sawadee Kaa

2010-12-29T07:06:00.000-08:00

Nu har jag brushat upp de oerhört få fraser jag kan på thai. Så att jag kan beställa det mesta på restaurang, kan räkna grundläggande och drar några artighetesfraser. Men det suger att inte kunna prata mer. Nu bor vi dessutom mer lokalt, sist bodde vi ju i svenskgettot, nu bor vi förvisso i en fin lägenhet, men vi passerar höns och gummiplantage och en massa locals på vår väg in i regnskogen där vi bor och i lägenheten under oss bor hela thaifamiljen som äger huset och framför allt mamman i huset som står ute och tvättar hela dagarna pratar med mig så fort hon kommer åt. På thai. Så klart! Det är ändå lustigt och intressant hur mycket man faktiskt förstår. Hon undrar om jag tycker backen upp till huset är jobbig, hon undrar om vi ska gå ut och äta, om vi ska åka till huvudorten och handla osv. Jag utövar stort kroppsspråk och klämmer till med ett "kaa" med mycket långt a. Jag har verkligen försökt sätta mig in i språket lite mer, men det är så himla annorlunda, man har ingen ände att börja i, det finns ingen likhet med något av de europeiska språk jag behärskar hyfsat och ljuden är svåra. Vad sägs om bakre och främre ng-ljud i samma ord, till råga på allt som ett dubbelt initialljud. Nä, just det.

Men ord jag svänger mig med dagligen är i alla fall:
nam - vatten
kao - ris
gai - kyckling
pad - stekt
goong - räkor
pla - fisk
leh - liten
yai - stor
nueg - en
song - två
sam - tre
si - fyra
koh - ö
Sawadee kaa - hej/hejdå
Sawasdee kaa - välkommen
Sabadi mai - hur mår du?
Sabadi kaa - bra tack!
Kap kuhn kaa - tack

God natt kan jag inte, men god natt på er i alla fall!

Hajar

2010-12-28T06:42:00.001-08:00

Ätligen lite hajar! Idag gjorde jag ytterligare tre dyk, varav ett på ett välkänt hajställe. De vanligaste hajarna här är leopardhaj, men just på det här revet, som ligger på en av Phi Phi öarnas väggar, cirkulerar det svartfenad revhaj. De är helt ofarliga om man håller sig stilla ;-) däremot är de inte plaktonätare, som leopardhajen. De ser också mer hajlika ut och ligger inte heller stilla på botten, utan med dessa hajar är det lite mer action.

Som alltid när man dyker för att se något speciellt, hoppas man ju med alla fingrar och tår att man ska kunna leva upp till förväntningarna som gästerna får, och idag dök jag med två grymt rutinerade dykare, men många fler dyk på nacken än jag själv. Men hajarna gjorde ingen besviken, de bjöd på full show och vi hängde viktlöst i vattnet och beskådade skådespelet.

Tack alla söta hajarna för en fin dag!

Lanta Time

2010-12-27T07:34:00.000-08:00

Vi brukade skoja om att dagarna passerade i Lanta Time sist vi var här. Liksom plötsligt är det eftermiddag och dags att välja middagsställe. På så sätt flyger dagarna iväg. Om man dessutom har förmånen att få spendera en hel del dagar på dykbåt, som idag, så går det i galopp!

Vad har hänt sedan sist? Jo, min fina mamma har trotsat snökaoset och kommit hit för att stanna i tre veckor. Och i övrigt fylls dagarna fortfarande med kära återseenden. Det verkar som den här ön skapar en särskild plats i många människors hjärtan <3.>

Julafton på Lanta

2010-12-24T03:02:00.000-08:00

Det är svårt att få riktig julstämning att infinna sig i värmen, men vi försöker. Började dagen med att baka saffransmuffins och hade en härlig frukost på terrassen och blickade ut över Phi Phi. Sedan upptäckte vi att lilla D hade fått prickar på hela magen, som senare spred sig till ryggen... funderar fortfarande på vad det kan vara. Sandloppor, vattkoppor (som hon förvisso är vaccinerad nyligen mot), svinkoppor från poolen, jaa, det kan vara mycket. Lite Mildison och noll sol o bad på någon dag så får vi se. Så vi läste Bamsetidning i skuggan vid vår pool medan stora B övade dykning i poolen själv. Både dykning från kanten, samt så många scuba tecken och manöver som hon bara kan. Börjar bli dags att få på henne utrustning!

Vi bestämde oss för att ha en supermysig lunch och kröp upp i en klassisk salah på en restaurang nära stranden. Det blev en gigantisk texmex-tallrik mitt på bordet och cocosmilkshake. En lyckad crossover!

När vi kom hem, knackade det strax på dörren och in klev en lite söt thai-tomtenisse, som delade ut några små julklappar till barnen. Dessa har sedan hållit barnen och oss sysselsatta under eftermiddagen. Vi har spelat spel och det har fotograferats med Bs nya kamera.

Nu sänker sig solen som en stor apelsin i Andamanhavet och öarnas siluetter vilar magiskt i horisonten. Syrsorna och geckoödlorna är det enda vi hör just nu, iPodens julmusik har tystnat och vi ska ta och pallra oss ner för backen till alla restauranger och äta julmiddag. Det lär inte bli klassiskt julbord i år. Men det ska nog gå bra!

Dykarlycka

2010-12-23T08:09:00.000-08:00

Idag har jag äntligen kommit i vattnet och dykt! Det blev en rivstart med att ta hand om tre ganska oerfarna dykare på tre dyk. Dessutom gick en av våra kompressorer sönder, så vi blev ett par timmar försenade, så arbetsdagen blev lååång, galet lång. Sånt får man bortse ifrån helt enkelt till förmån för lyckan att få dyka och dessutom var alla lika galet trevliga som dagen var lång. Många kära återseenden blev det, både bland personal och gäster.
Nu ska jag snart krypa ner i en nybäddad säng. Här får vi lägenheten städad inkl nya lakan och handdukar var fjärde dag till det facila priset av 500 kr i månaden. DET är prisvärd lyx!

Kaosresa

2010-12-17T23:23:00.000-08:00

Peter står för dagens bloggande:
www.dykarpappa.blogspot.com

Redo!

2010-12-15T14:37:00.000-08:00

NU är vi färdigpackade med godkänt antal kilo i väskorna som ska checkas! Det var en utmaning. Nu går sista tvättmaskinen. Kyl och frys frostas av och hjärnan har kortslutning. Underbara grannar kommer vakta huset som hökar och låna ut det till vänner och göra snögubbar på tomten. Vi bor bor verkligen i en radhusidyll nära människor jag verkligen uppskattar. På vår gata bryr sig folk om varandra, hjälper varandra och alla är galet trevliga. En gata fylld av värme och kärlek helt enkelt. Jag bara önskar att det gick att leva ett mer relationsstyrt liv här hemma och att det fanns mer tid till umgänge med alla dessa underbara människor. Jag, liksom alla andra, styrs istället efter ett späckat schema av jobb, hämtningar och lämingar, barnens fritidsaktiviteter (sällan våra egna), landställen, helgutflykter planerade månader i förväg, och gud förbjude - VAB och sjuka barn som avlöser varandra. Det finns liksom inga luckor kvar för spontanträffar, en fika efter skolan eller middag en tisdag, särskilt inte eftersom en sån "spontanträff" kräver att två personer, eller ännu mer osannolikt, två hela familjers luckor i schemat skulle infalla samtidigt.

En reflektion så här i sena timmen.

När vi kommer tillbaka vill vi käka middag varje tisdag, och fika minst en gång i veckan, med er alla fantasiska grannar. Det är med delade känslor vi lämnar er och vi kommer att sakna er mycket! Ett särskilt tack för smarriga Gateau-bullar till kvällsfikat som kom från de fina grannarna ikväll efter många trappra försök att få till både middag och fika. Kärlek till er!

Nu - Bingen!

Tungt

2010-12-15T13:42:00.000-08:00

Det är inte helt lätt att få med sig allt. Nu har vi packat om våra väskor tre gånger och gallrat bland kläderna. Trots det har vi fortfarande 6 kg för mycket. Och detta trots välfyllda handbagage som inte är inkluderade... Ja, det är bara att packa om igen och lämna fler saker hemma. Dessvärre är det kläder som ryker eftersom vi inte kan lämna dykutrustning och skolböcker hemma. Cykelhjälmar och flytväst till lilla D lämnas inte heller hemma. Inte heller mina svindyra ergonomiska nyinköpta sandaler!
Jag tänker så här: Billabong-kopior är ju egentligen ganska snyggt!

Lyssna inåt

2010-12-14T14:29:00.000-08:00

Jag har hunnit fundera mycket under den här vansinnigt stressiga kvällen. Jag fungerar bra under hög arbetsbelastning. Kanske presterar jag som allra bäst då och blir som mest engagerad. Men pga av att jag ofta sätter mig i situationer som kräver hög arbetsbelastning utan paus under långa perioder, har jag också ett behov till distans för att kunna ladda batterierna. Det ser jag nu fram emot enormt mycket och känner ett enormt sug efter. För tio år sedan kände jag inte mig själv lika bra, och mådde inte lika bra som nu. Jag säger som på yogan - Jag tackar mig själv för att jag har lyssnat på mig själv!

Ikväll uppkom dessutom en situation som skapade en massa negativ energi. Efter lite funderande tog jag och P ett beslut. Och när beslutet var fattat skapades ett inre lugn på bara några få minuter, från ett inre kaos. Sånt fascinerar mig. Jag älskar att analysera hur mina känslor och mitt välbefinnande påverkas av tankens kraft och försöka fatta rätt beslut med mage och hjärta för att må bra. Det som låter lätt men är så svårt - att surfa på magkänslan.

Nu är yogamattorna packade och jag ser mycket fram emot att rulla ut mattan med utsikt över Andamanhavet och fortsätta min inre resa.

Nu - Bingen!

Packar fortfarande...

2010-12-14T10:32:00.001-08:00

Ja, jag skrev ju i förra inlägget att vi skulle packa det sista i lördags. Not. Packar fortfarande. Men nu lär det ju närma sig slutet. Kom precis på att jag glömt packa solglasögon. Hur kan man glömma det när man ska till solen? Ja, ja. Det mesta finns ju att köpa. Viktig medicin, hjälmar, flytvästar, bilkuddar, musikanläggning, dykutrustning och badkläder är i alla fall packat! Och det var väl det viktiga? Kalles Kaviar, bakpulver och alla skolböcker finns också i resväskorna. Lucia är firad och alla föräldrafikor fikade. Barnen har fått det avslut som är så viktigt och det känns bra och rätt att knyta ihop den här terminen här hemma nu och flytta vårt liv till värmen en liten stund. Vi ser fram emot mer tid tillsammans. Att leva utifrån relationen i centrum. Relationen till familjen och ny vänner som vi ser fram emot att träffa. Till vår stora glädje kommer vi också ha en hel del besök av både släkt och vänner. Åhhhh vad det ska bli underbart!

Packar

2010-12-11T01:36:00.000-08:00

Idag har vi föresatt oss att packa det sista. Dykutrustningen, som var snyggt packad har rivits upp pga den fridykningskurs vi hållit de senaste veckorna, nu har allt torkat och ska ner i väskan igen. Det ligger högar med sommarkläder överallt. Skolböcker, medicin, ficklampor, cykelhjälmar, flyvästar, bilkuddar, kamera. Känns som en fysisk omöjlighet att få till detta. Men det visar sig vad vi får lämna hemma :-)

Overklighetskänsla

2010-12-08T00:35:00.001-08:00

När vi lämnade Koh Lanta i slutet av april 2009 kastade vi långa blickar mot Saladan medan den rostiga bilfärjan sakta gled över sundet till andra sidan. Jag undrarde redan då när jag skulle få återse Lanta igen och på vilket sätt. Då, för drygt ett och ett halvt år sedan, vågade jag inte ens drömma om att vi skulle få återvända på längre tid så snart som två säsonger senare.

Många undrar hur det är möjligt att åka iväg i flera månader. I grunden handlar det för oss om en drivkraft som bottnar i en insikt om att livet bara levs en gång (och ingen vet hur länge) och att ge varandra modet att lyssna inåt, vad man känner i hjärtat. Vad man själv har för behov och vad man vill uppleva tillsammans som familj. Med en gemensam vision om vad som är viktigt för oss har vi jobbat hårt för att skapa de förutsättningar som krävs för att göra det möjligt. En av förutsättningarna är i vårt fall fantastiska och ansvarsfulla medarbetare. Men också att vi har riggat för att kunna jobba på distans.

Sen tror jag att varje gång var och en bejakar sina behov, små som stora, kommer vi lite närmare vår eget inre, och vi blir också bättre på att närma oss andras inre. Vid förra vistelsen på Lanta lärde vi känna många modiga, fantastiska människor som var bra att följa sina hjärtan, det var inspirerande och har fört oss vidare på vår egen resa genom livet.

Om en dryg vecka börjar den här vinterns resa. Vad spännande det ska bli!

So, follow your dreams!

Valhaj

2009-04-21T23:34:00.000-07:00

Ingen har väl ändå missat att jag har både dykt och snorklat med valhaj. Men det är så stort och fantastiskt att det är svårt att berätta om. Så jag låter bilderna tala för sig själva. Och ja, det är mitt livs största äventyr hittills. Träffade den 2 gånger under dyket och simmade sedan på ytan med den i 30 minuter.

Lilla D:s 2-årsdag

2009-04-20T18:21:00.000-07:00

Vi har det verkligen fantastiskt. Tänk att bara bestämma dagen innan att vi borde ta en utflykt till paradiset och på en timme med speedboat är man där. Koh Rok är

verkligen underbart. Kristall klart vatten, vackra koraller, massor av fiskar att titta på, vit sand, varaner, god mat och härliga vänner.

Vi var 9 vuxna och 13 barn den här gången. Jesus tänkte jag, det blir kaos. Men för en gångs skull var barnen harmoniska som i Körsbärsdalen och lekte på stranden, snorklade och hoppade från båten utan minsta gnäll eller tjafs. Bara det var en magisk upplevelse.

Lilla D fick en fin födelsedag med bad och senare tårtkalas hemma.

Barnen växer

2009-04-16T09:50:00.000-07:00

Stora B har blivit betydligt äldre under sin vistelse här på Koh Lanta. Hon har mognat, blivit självständig, lärt sig engelska, blivit helt trygg i vattnet, kan läsa och skriva. Kanske går det lika fort hemma, på andra områden, bara det att man inte har en avgränsad tid att mäta mot. Kanske hjälper miljöombytet till att stimulera alla sinnen. Kanske lär man sig lite snabbare i värmen där allt känns så lätt och tillgängligt. Kanske är jag lite mer uppmärksam här. Vad vet jag. Jag vet bara att jag häpnar varje dag här över att hon plötsligt läser, över att hon utan att tveka hoppar i bråddjupt vatten med 2 metersvågor för att hon så gärna vill snorkla, att hon redan gått fram och börjat beställa på restaurangen på engelska. Det känns roligt och skönt.

Lilla D då, som faktiskt fyller 2 år på söndag. Som inte pratade ett ord mer än mamma och pappa när vi kom hit. Efter några veckor la hon till tuk tuk i ordförrådet och sedan har det rullat på. Många ord har det blivit. När det gäller henne förundras man varje dag över hur mycket som fastnar i den lilla hjärnan och hur bra man faktiskt kan kommunicera och återberätta avancerade händelser som skett för länge sedan. Hennes iakttagelseförmåga är knivskarp och att testa sådant hon sett är hennes favoritsyssla. Det håller en alert och det gör en matt men många skratt och sköna stunder blir det. Här är hon i färd med att leka Följa John, en favorit.

Lilla D hade lite problem hemma att gå upp i vikt, men idag ställde vi henne på postvågen och konstaterade att hon ökat på sin vikt med mer än 20% under sin vistelse här, så fried rice och chicken satay samt riktigt fet mjölk och givetvis, många flaskor välling, har funkat. Och mycket sol och mycket vatten, så klart, det ska ju alla ha.

Back in business

2009-03-15T04:20:00.000-07:00

Bloggdöd? Ja, man kan ju tro det. Alla vet väl vid det här laget att vi hade en tuff visumresa. Den som missat det kan läsa långa versionen på P:s blogg. Sedan har jag ju dykt väldigt intensivt och faktiskt klarat av att bli Divemaster, EFR Instructor och DSD Leader. Och efter all denna utbildning så har jag dessutom fått förtroendet att jobba också några dagar. Känns ungefär som att köra pistvisning i Alperna, bara att man måste navigera under ytan här, men annars är det förvånandsvärt lika men man pekar ut hajar och drakfiskar istället för alptoppar och bergsgetter medan man tar sig fram med ett koppel bakom sig, som inte har en aaaaning om var de är. Vilket är bra, för då märks det inte om man inte är helt säker på var man är själv. Haha!

Saker jag inte gjort sedan slutet av oktober...

2009-03-14T08:33:00.000-07:00

Haft på mig strumpor och skor (flip flop räknas inte)
Kört bil (inte ens moppe)
Ätit oxfilet (eller någon annan stadig köttbit)
Badat i badkar (men vem saknar det när man har pool)
Frusit (nja, kanske lite efter tredje dyket häromdagen)
Städat (hahaha vad skönt)

Öroninflammation

2009-01-25T00:31:00.000-08:00

Nu är det läge att tycka synd om mig! Jag har haft örininflammation i två veckor och kan inte dyka. Jag har två dagar kvar på dykbåten för att avlsuta min Divemaster, så det känns sååå segt och nu börjar valhajarna synas lite då och då, så det gör det hela lite extra frusterande. Men imorgon ska i alla fall P ut och dyka så jag få hoppas att han får bra dyk då.

Annars har jag hunnit med att bli EFR Instructor. Så om ni behöver utbildning och certifiering i hjärt-lungräddning och första hjälpen och automatisk deffilibrator både på barn och vuxna så säg till så fixar vi det! Ni som känner mig, vet ju att jag gillar fysiologi, skador och sjukdomar, så det "goes without saying" att det var en jättekul och intressant kurs!

Sen har vi blivit adopterade. Jo, det är faktiskt så, vi sa till den krämfärgade kattungen att hon inte kunde vara här, men efter ett antal dagar med ihärdigt jamande kunde vi inte missunna henne lite rent vatten som hon lapade glupskt och det ena ledde till det andra och sedan hämtade hon sin mamma och nu hälsar de på oss några dagar i veckan. Sover i vår sopskyffel vid köksingången. Häromdagen kunde vi ta den här underbara bilden.

Klong Nin

2009-01-13T07:07:00.000-08:00

Jullovet är över, men vi har tagit en extra vecka ledigt. Har hyrt en tuk tuk och tänkte börja beta av stränderna söder ut. Ingen bild på tuk tuken blev det idag för när vi var i närheten av den var vi såkoncentrerade på att köra. Allihopa - även om det bara var P som körde egentligen, vi andra var bara livrädda och hjälpte till med tips och råd!

Igår blev det en Robinson-dag på Klong Nin, vitare strand än hos oss, väldigt lite folk, ingen charter väldigt mycket softare, vi kunde utan konkurrens slå läger både på en mysig skuggig plats för käk och chill out som ni ser och samt på stranden i korgsolstolar. Helt själva hela dagen på den biten av stranden. Vattnet var lite svalare än "hemma" så det svalkade skönt. Vi har fått mysigt besök hemifrån av barnens storasyster. Idag drog de till Long Beach hela dagen, själv fick jag vara hemma med lilla D som är lite krasslig. Det är förvisso jag också så det passade bra att vara hemma och mysa också.

Lanta Animal Welfare

2009-01-04T08:39:00.000-08:00

Junie har inte bara en stor kärlek för mat utan även för djur och hon driver också Lanta Animal Welfare. Det finns många hundar och katter på Lanta som inte har något hem. Junie försöker styra upp en verksamhet som med hjälp av donationer och volontärarbete ska försöka sterilisera hundar och katter på ön. Men som alltid när man försöker hjälpa till i en miljö där det inte finns några gränser växer det oftast till en omöjlig uppgift. Den här bedårande lilla valpen lämnades på trappan och fick således en varumärkesstyrd scarf. Men det finns sååå många söta valpar här och fler blir det, så länge inte hundarna steriliseras.

Om du vill veta mer om Lanta Animal Welfare så hittar du det här: http://www.lantaanimalwelfare.com/

Matlagningskurs

2009-01-04T08:09:00.000-08:00

Det här är Junie. Hon är norskan som är uppvuxen i USA och som för några år sedan landade på Koh Lanta och stratade Time for Lime, en liten väl genomtänkt matlagningsskola utformad med genuint matintresse, kärlek och konceptsäkerhet. Missa inte detta om ni kommer till Koh Lanta.

Kvällen startar i baren där vilken drink som helst kan beställas bara den innehåller lime :-) Mojitons ingredienser tas omsorgsfullt om hand i morteln. Ja, nu har alla som undrar vad jag gör på matlagningskurs fattat galoppen.

Tillsammans med ett par från Sidney, ett par från London, ett från Tyskland boende i Malaysia samt en 20 årig kille från Skottland som reser ensam i Asien skulle jag och mamma K tillbringa hela kvällen (och halva natten kändes det som) lagandes en diger meny som skulle avnjutas vid två sittningar. Här står min kära mamma uppställd vid wokpannorna innan det hela drar igång. Vi har inga kort på oss in action, för när allt var igång var det stressigt... Jag vet inte om vi hade extra trevligt men kvällen blev lång och vi var helt vimmelkantiga när vi var klara för sista sittningen. Jag lyckades i alla fall fånga den sista rätten på bild! Upplagd av mig!

Koh Rok

2009-01-04T07:47:00.000-08:00

Två små öar mitt i havet, en timmes speedboats-resa från Koh Lanta. Ett sjudande marint liv på ett väldigt fint korallrev som kan få vilken ovan snoklare som helst att bli helt sålda på snorkling. I detta specifika fall inkluderar det både Stora B och min mamma K.

Även de minsta gillade skarpt trippen till Koh Rok.

Tiggande hundar vid bordet är inte så trevligt, vad ska man då tycka om tiggande varaner? Ja, det är faktiskt helt sant. Vi visste att det skulle finnas varaner på ön. Tänkte att det vore ju häftigt om man fick se en, men att det skulle skulle stryka 6-7 förväntansfulla dreglande bestar runt borden när vi åt lunch ingick liksom inte i marknadsföringen. Men det är lustigt hur snabbt man anpassar sig och snart fick vi förmana barnen skarpt att man inte kan gå för nära när de ville slänga kycklingben till dem. Hua.

Sen var det dags att snorkla igen, nu på lite mer öppet hav och här ser ni en cool unge som inte backade för att snorkla i lite sjö. Vi såg många spännande fiskar, sjöborrar och koraller.

Juldagen

2009-01-04T07:41:00.000-08:00

Juldagen avnjöts med en lunch i skuggan, en siesta, vad vet jag?

Julafton

2009-01-04T07:30:00.001-08:00

Ingen gran, ingen glögg men de allra vackraste julklappspaketen vi någonsin kommer att få uppleva fanns i vårt julklappshörn på morgonen den 24 december.

Tropik-tomten hade hittat till vårt hus och sen var det bara att öppna julklapparna. Efteråt väntade julgrötslunch för mormor och grannarna. Sista smulorna av Stora B:s pepparkaksbak

avnjöts också.

Lucia i tropiken

2008-12-16T07:21:00.000-08:00

Ja, det blev lucia här också, även om bildkvliteten är så där... hoppas filmen är bättre, ni ser mig filma i nedre vänstra hörnet (knivskarp skärpa på mig!).

Men ni ser nog vilket maffigt tåg och den vackra lucian högst upp. Det var faktiskt en magisk upplevelse att se luciatåget med levande ljus komma fram mellan kokospalmerna. Stora B är tärnan längst fram till höger i bild.

Sällan beger man sig till en matta på stranden efter luciatåget och lägger sig ner och dricker öl, men det gjorde vi den här gången. Det rekommenderas, men då ska det ju just vara sand och inte snö på marken. Nej, barnen drack inte öl, de åt glass i stora lass iklädda pepparkaksdräkter och lucianattlinnen!

Lussestress

2008-12-11T16:42:00.000-08:00

Här är det bråda dagar så här i juletid! Haha, nej, inte direkt, men idag är det i alla fall luciafirande som på alla andra skolor i Sverige. Genrep nu på morgonen och ikväll dukas det upp middagsbuffé vid stranden och där ska luciatåget skrida fram i solnedgången. Det ser vi fram emot!

Jag fick ett stresspåslag inför detta då lucianattlinnet som min mamma så snällt skickat från Sverige i önskad storlek ändå var väldigt långt och att ha släp á la bröllopsklänning är inte så praktiskt i sanden... så vi skulle få det upplagt hos skräddaren, som inte hade koll på nollorna, så det skulle bli jättedyrt, så han fick inte jobbet, alltså skulle jag fixa det själv. Men jag var på dykskolan hela kvällen igår och pluggade fysiologi, så när jag hade landat hemma och fått i mig lite mat var kl 23 och då visar det sig att lussenattlinnet är hos grannen. Därav stresspåslaget. Men den snälla grannen kom kl 07.00 med inte bara ett lussenattlinne i rätt längd utan även med en nybakad limpa av det grövre slaget. Så lugnet är återfunnet och nu kan barnen titta på julkalendern via SVT play i lugn och ro!

Om ni vill ha mer julstämning från oss så missa inte stora Bs pepparkakor på hennes blogg www.bodilkohlanta.blogspot.com

Relaxed Bay igen!

2008-12-06T06:59:00.000-08:00

Vi har haft en magisk dag på Relaxed Bay. Började med brunch hos den franska kocken, scrambled eggs, bacon, färskpressade juicer, rostat bröd, pannkakor, färsk frukt och gott kaffe!

Sen valde lilla D att sova i drygt en och en halv timma, lyx! Men jag förstår henne, att knoppa in efter den brunchen i vagnen i skuggan under bambutaket bakom myggnätet, ganska så najs!

Stora B övade sig på att snorkla och letade snäckor på stranden. Så jag kunde läsa flera sidor i min bok! Och vi låg på stranden för andra gången sedan vi kom hit. En relaxed day som slutade med glass och chokladmousse hos franska kocken och sedan fick vi skjuts ända hem till dörren av resortens chaufför! Lyx igen!

Sen har barnen ätit korv och potatismos och somnat som stockar och vi hämtade ljuvliga nudlar med skaldjur - två portioner för 100 bath (25 kr)! Det ska va' gött att leva annars kan de' kvetta!

Redigering

2008-12-02T08:52:00.000-08:00

Alltså, ni får ursäkta, men det här bloggprogrammet lever sitt eget liv, det är i princip omöjligt att styra över var bilderna hamnar. Ni får hålla tillgodo och tänka att jag har högre krav än så här på lay out, men inte förmågan att styra över det här programmet. Har Bill G haft ett finger med i spelet månne? Brukar vara så när programmen tänker mer än en själv...

Dykpraktik

2008-12-02T08:32:00.000-08:00

Nu börjar den goda sidan av min intensiva utbildning. Idag har jag nämligen fått dyka med gäster på dykbåten. Vi var till Ko Ha, härligt, enda stället jag känner mig lite familjär med än så länge. Sen min tid som skidguide lider jag fortfarande av den gången jag åkte fel. Jag har därför en liten skräck för att jag ska navigera fel under vattnet med gäster. Men bara den oron ska väl hålla mig alert nog får vi hoppas. Här presenterar jag bara ett litet urval av alla fina saker vi fick se! Det är fantastiska rev med mycket rikt fiskliv, så nu gäller det att plugga alla fiskar... Det andra dyket idag stratade med en magisk passage genom en tunnel som tog en från 9 till 18 meter. Väldigt härlig känsla! Nu är bilden från grottorna på Koh Haa, som är lite större än tunneln, men känslan av inramning är densamma.

1:a advent

2008-11-30T03:57:00.000-08:00

Oj, oj, vi kom ju på att det är 1:a advent idag. P och lilla D tog en tuk tuk till Saladan för att leta efter lämpliga ljusstakar. Själv stannade jag hemma med stora B som åkt på feber.

Visst blev de fina. Vi firade med julsånger och vätskeersättning!

Paparazzi

2008-11-29T20:52:00.000-08:00

Vi var på promenad igår och underbara P passade på att testa vårt nya objektiv. Det blir liksom lite paparazzi över det hela, tycker jag ser ut som vilken kändis som helst i Hollywood, som vill vara i fred på resorten, eller hur?

Resorten som för övrig är den där min mamma K ska bo om ett par veckor när hon kommer hit. Det ser vi fram emot!

Kompisar

2008-11-28T07:35:00.000-08:00

Vi tycker alla i hela familjen att det är jättekul med nya kompisar. Umgås är det man gör mest här och vi har träffat många nya trevliga människor.

Här är lilla D med egentligen sin enda kompis här. Alla som känner lilla D vet att hon är lite energisk, för att vara mild, så det tar lite tid för nya kompisar att våga vara med henne, men nu så, efter 4 veckor börjar det lätta!

Stora B däremot har hur mycket kompisar som helst, idag var de fem tjejer som åt middag ihop på en reagge-restaurang på Long Beach. Skön stämning, sköna tjejer! Här är dock en bild som är tagen utan för stora B:s klassrum, eller ska man säga klassbungalow, för det är just vad det är!

Idag har jag varit med mina unga coola kompisar på dykskolan hela dagen och gjort två prov, godkänt på båda, samt pluggat fysik, inte min starka sida, men jag ska nog tugga mig igenom det också, krafter upp och krafer ner, molmassor hit och densitet dit. Lite flashback från Högsätra 1986... (då föddes ju jag, säger Mickis...)

Vill också passa på att säga att vi inte märker något av oroligheterna i Bangkok här, mer än att några lyckliga familjer fått förlänga sina vistelser här. Vi hoppas dock att det slutar vara oroligt så att min mamma K kan komma hit utan problem om två veckor! Det ser vi mycket fram emot!

Nedgrottad i dykteori

2008-11-26T05:50:00.000-08:00

Nu har jag börjat min Dive Master-utbildning. Stenhårt schema, mycket plugg, långa dagar, timmar i poolen (jag som hittills inte gjort ett pooldyk under hela min utbildning), prov och slit. Jag sög några veckor på karamellen, förstod att det skulle bli tufft. När jag väl bestämde mig har det gått i en rasande takt, har pluggat i princip all vaken tid. T o m en timme i natt mellan 04.00 och 05.00... Det är inte nådigt. Jag körde övningar i poolen igår till ögonen var sprängröda och jag frös som en hund och min instruktör skickade hem mig att plugga vidare. Idag har jag i alla fall klarat av det första av 8 teoriprov! Imorgon har vi pluggdag och nya prov på fredag. Kul att lära känna lite nytt folk. En helt annan kategori än de som bor i vårt villaområde. Back to my old life... Jag älskar mixen!

Back in business

2008-11-23T20:59:00.001-08:00

Åkte på första magköret i fredags natt. 30 timmar däckad med kräkningar och feber och ont i kroppen. Men nu är jag på benen igen och har klarat av två timmars yoga!
Här kommer en härlig bild från vårt kök, fullt av ungar, precis som det ska vara! De mest lyckade kvällarna är när barnen får tidig middag och sedan får ägna sig åt pyssel eller spel. Då kan vi hämta take away och sitta på terrassen och ha det gott i lugn och ro i timmar när de minsta somnat. Alla är nöjda! Maten är god, ölen är kall och lekleran billig!

Havregrynsgröt

2008-11-20T17:51:00.001-08:00

Förutom visum klarade vi av lite shopping. Även om det inte var mycket till affärer i Krabi, så var det bättre än på Lanta. Bl.a. hittade jag havregryn så stora B har med stort leende ätit gröt både till kvällsmat och frukost. Här är en bild från morgonens frukostbestyr i vårt kök!

Galen trafik

2008-11-20T17:30:00.000-08:00

Igår var vi till Krabi för att förlänga våra visum. Stora B fick stanna hemma hos våra grannar. Många här lever i svenskbubblan till 100% och chartrar privat bil för att resa, men det finns jättebra och billiga transporter om man vill känna lite mer på det riktiga livet här, vilket vi inte är rädda för. Sagt och gjort tog vi en minibuss tillsammans med alla thailändare in till Krabi, vi blev hämtade vid dörren och lämnade där vi önskade, punktligt, så det var toppenservice. Visst. lite trångt var det i minibussen, men vi hade aldrig fått samma upplevelse i en privat bil. Nu fick vi på Lanta se thaikvarteren och personalbostäder och i Krabi fick vi en bra överblick. Resan tog 2,5 timmar dit och 3 timmar hem. För att komma till Lanta måste man åka två bilfärjor och det är det läskigaste på hela resan tycker jag. Det finns noll säkerhet och alla tränger sig, ramperna är smala och hala och utan sidoskydd och när vi åkte hem var det mörkt ute. Hua, men vi överlevde även denna gång, jag måste ta till yogisk djupandning för att inte panika. Dykning, ormar, maneter och annat farligt är inte i paritet med hur farligt det är på vägarna här. Vill man riskminimera ska man hålla sig ifrån trafíken. Av den anledningen har vi också valt att inte hyra moppe eller tuk tuk som många gör här. Många svenskar anammar den thailändska stilen och kör utan hjälm, i bara shorts, med ungarna i klasar på moppen och kör alldeles för fort. Helt galet. Och olyckor händer varje dag. Man vill vara hel och kunna pussa på sina barn!
Nåväl, hur det gick med visumen? Jättebra, det mesta här går väldigt lätt och smidigt, så även denna myndighet. Lite pappersarbete och 4000 bath gav oss 30 extra dagar, så nu måste vi ur landet först den 28 januari. Vi funderar på olika alternativa resor. Just nu väger Singapore tyngst, men det kanske ändrar sig. Vi har en viss längtan efter civilisation, inte så stark, men lite lockande är det.

Äntligen!

2008-11-18T07:15:00.000-08:00

Så var man äntligen under ytan! Idag har jag gjort två härliga långa dyk. Det första på 25,5 meter i 53 minuter. Ett litet missöde bara, vi navigerade lite tokigt och hamnade helt fel... låg på ytan i 20 min innan en trevlig fiskebåt undrade om vi inte ville ha lift - ingen hade saknat oss på dykbåten... så det var tur att vi mådde så bra som vi gjorde där på ytan. Det var 30 grader i vattnet, så det gick ingen vidare nöd på oss, mer än att det kändes lite ensamt att ligga och guppa ute på havet och inte vara saknad. För första gången fick jag använda visselpipan, men det var först två båtar som inte hörde oss. Nyttig övning blev det i alla fall. Efter god mat och en liter vätskersättning var det dags igen och då fick vi ett jättefint dyk på 20 meter i 55 minuter, vi såg ett stim lejonfiskar, gifiga skorpionfiskar, muräna, svartvit bandorm (7 gånger giftigare än kobra, men inte aggressiv), många många boxfish, trumpetfisk och smått & gott som clownfisk, papegojfisk m.m. Klarade mig från den arga triggerfishen som attakerade Peter häromdagen, han gav sig på ett annat gäng fick jag höra väl tillbaka på båten. Vi avslutade dyket med att simma in i en stor grotta som var sammanbunden med ytterligare en grotta så vi tog oss ut på ett annat ställe, det är en mäktig upplevelse att titta ut mot ingångshålet när man är inne i grottan, det blir en fjärde dimension att se ljuset komma in och grottväggarna rama in havet under ytan. Coolt!

Till råga på allt fick jag dyka med Albert från Barcelona så jag har till min stora lycka fått prata spanska hela dagen!

Relaxed Bay

2008-11-15T01:17:00.001-08:00

Wow, idag hittade vi till en strand av vår smak! Hade vi inte haft barn, hade vi valt att bo där, men det är lite för öde för barnen. Det var som att komma till paradiset, väldigt lite folk, vi kunde disponera en egen del av stranden, kokospalmer över allt, inga solstolar, bara några hängmattor här och där och några strandbord som kan kunde ligga på, ett par ombyggda båtar som man kunde ligga och relaxa i. Vi hittade en restaurang och krachade in på deras frukostbuffé i sista sekunden, det var inte helt fel med äggröra, nypressad apelsinjuice, pannkakor med honung och frukt i mängder! Vi ägnade dagen åt att gräva i sanden, bada i havet och bara ta det lugnt, stora B tog en massage medan vi softade i skuggan när lilla D sov lunch.

Stora B:s stora dag

2008-11-09T20:10:00.001-08:00

Eftersom stora B har gått i förskoleklass hemma på sin gamla förskola istället för att börja "riktiga" skolan var detta den största och mest spännande skoldagen i hennes liv. Kläderna hade hon lagt fram på kvällen, ryggsäcken var packad och hon ville iväg till skolan alldeles för tidigt. Det var inte utan att det pirrade lite i min mage också. Hand i hand med P och med alldeles för stor ryggsäck stegade hon iväg på den dammiga vägen. Väl framme satt lärarna ute och hade planeringsmöte, så vi höll oss vid entrén men hann även gå över till 7eleven och handla innan det var dags för samling. Varje måndag samlas alla barn och alla föräldrar som vill i shalan för att välkomna nya barn, prata om veckan som kommer och hissa den thailändska flaggan och barnen sjunger den thailändska nationalsången!! Jättefint!

Den här veckan är det en speciell högtid på onsdag, då ska hela skolan ha samarbetsdag och vika båtar, som senare på kvällen ska skickad iväg på havet i en ceremoni, det blir intressant att deltaga i.

Idag stod tema Thailand och musik på förskoleklassens schema. Ska bli jättekul att höra hur det har varit när vi hämtar.

Det var ca 50 barn uppskattningsvis på samlingen, allt från förskola till högstadium, varje klass har en egen bungalow som klassrum. Stora B:s förskoleklass är nästan full, 11 av 12 barn har kommit. Annars är det några klasser som fortfarande är 1-2 och 3-4, när det kommer fler barn blir det rena klasser med 12 i varje. Totalt är det ca 140 barn inskrivna på skolan som har 10 svenska lärare och en svensk rektor som heter Helena.

Less ice - more milk

2008-11-08T01:24:00.001-08:00

Det tog en dag, så var det min tur att se en orm! På vår egen tomt!! En liten svarting, såg typ ut som en huggorm. Men nu har barnen tomtförbud, de får hålla sig på altanen. Bara det att lilla D kastar ner alla leksaker på gräsmattan och i buskarna.... hua för att hämta!

Lilla D har guppat i poolen på eftermiddagen och tryckt i sig världens största bananmilkshake till mellis, inte illa. Tog mig tre servitörer för att de förstå instruktionen - less ice, more milk - men det gick till slut och drinken uppskattades av lilla D. Nu har hon precis petat i sig potatismos och tonfisk med ärtor, det är ungefär den nivån vår matlagning ligger på här hemma. Till övriga i familjen är det thaimat på eller från restaurang som gäller. Men när en supergod rätt kostar 60-80 bath, dvs 13-17 kr ungefär, så vem behöver laga mat? Mat på lokal restaurang är billigt (på turistrestaurangerna på stranden kostar det tre gånger så mycket)! Det som är dyrt här är: hygienartiklar, mjölk, vin, blöjor, all västerländsk importerad mat, så om man inte äter thai blir det dyrt.

Nu har vi lärt oss ett par ord till på thai: gai=kyckling, goong=räkor, kai=ägg, kao=ris, nam=vatten. Så det går framåt. Snart kan vi beställa på thai i alla fall. Så länge de inte svarar... Vi lär oss säkert mer när stora B börjar skolan och läser thai! Det hade underlättat när jag skulle förklara hur lilla D ville ha sin bananshake. Vi tackar i alla fall alltid på thai och det är väldigt uppskattat "kap kuhn kaa"!

Idag blev det en slappardag, det har regnat ett par gånger, vi har sovit middag, barnen har lekt med kompisar, sprungit mellan husen, badat i poolen, livet har varit lätt, vi har hämtat vår favoriträtt "pad thai goong" till lunch, snart ska vi träffa två andra familjer och gå och äta på en ny restaurang som vi inte provat, man måste ju vidga sina vyer!

Apotek och fiskkakor

2008-11-07T18:42:00.000-08:00

Mitt halsont blev bara värre varpå jag övervägde läkarbesök eller apoteksbesök. Jag valde det senare eftersom jag brukar ha halsinfektioner och visste vad jag behövde. Jodå, det var bara att välja o vraka bland olika antibiotikapreparat - inga fördyrande tester, välj dos och spektrum själv. Tur att Fass ligger på nätet... Så nu har jag börjat kurera mig och känner faktiskt redan att det har vänt. På det lokala apoteket verkar man kunna köpa det mesta på bulk, bara att välja hur många kartor man ska ha. Dock har vi ett ganska gediget apotek med oss själva från Sverige - åtminstone till barnen.
Gårdagskvällen tillbringades hos grannarna, jättetrevligt, hämtmat från stamstället, men kul när någon annan köper mat åt en, vi provade flera nya rätter, gott som vanligt och stora B upptäckte att hon gillade fiskkakor, som lyxiga fluffiga fiskpinnar ungefär. Mums!

Ormar och ont i halsen

2008-11-06T22:27:00.000-08:00

Jaha, då vet man att de verkligen finns. Jag slapp se den själv, jag hade i så fall varit ett vrak just nu. Idag ligger jag i halsfluss eller liknande, så P gick för att hämta lunch till oss på vår stammisrestaurang. På toaletten som jag har besökt med stora B flera gånger, ringlar en 2 meter lång, tjock, svart orm! Åhhh vad glad jag är att jag slapp se, jag hade dött! Efter ormdramat kom P med en Pad Thai, vår nya favoriträtt, lite som Thailands nationalrätt, det är en tunn omelett och i den är det nudlar med grönsaker, kött, bläckfisk eller räkor, jordnötskross och så har man över chilivinäger, väldigt gott, det åt P, själv tog jag en curry och kokosnöts kyklinggryta med potatis, "not so hot" men för mig är den very hot... tänkte att det var bra mot bacillerna.
Nu har jag sovit och ska nog pallra mig till ett apotek och se om det finns någon mirakelmedicin mot ont i halsen. Det finns det säkert.

Fantastiska barn

2008-11-06T07:58:00.000-08:00

Här på Koh Lanta kretsar allt runt barnen. Det är i princip bara barnfamiljer här och alla ska stanna länge. Att få guppa med sin 18 månaders bebis i poolen och att se sin 6-åring bara ha roligt med kompisar och att hela tiden få vara med, och samtidigt träffa alla dessa trevliga föräldrar. Utan måsten, utan att laga mat, utan att behöva städa, utan att ha en massa måsten, är egentligen ofattbart. Klockan tre tycker vi att dagen har varit såååå lång, vi hinner med så mycket mer, men ändå inte. Datorn som varit min bästa kompis i många år, får inte samma uppmärksamhet. Jo, jag erkänner, liiiite stressande är det att inte hinna sitta framför datorn timmar i sträck, men jag har ändå coolat ner mig 80 % redan tror jag. Vilken känsla, den går inte att förklara.

Imorgon bitti är det två timmars ashtanga yoga igen - vem har tid med det tre gånger i veckan hemma? Ja, ni hajjar, I won´t rubb it in...

Tre dagar på Lanta

2008-11-03T09:08:00.001-08:00

Nu har vi varit här i tre dagar. Det känns helt fantastiskt. Varmt på dagen, romantiska solnedgångar i den ljumma kvällen. Vi har redan träffat flera jättetrevliga familjer som vi träffar varje dag. Stora B har träffat flera klasskompisar och leker, badar och har kul. Jag har varit på yoga idag och börjat mitt "nya liv". Imorgon ska jag träffa min dykinstruktör och lägga mitt program för den kommande månaden eller två, det ska bli jättespännande. Lilla D har inte riktigt hitta rytmen än, vilket gör att våra kvällar inte är så rofyllda... än...
Maten på rätt restauranger är väldigt billig, billigare än att försöka laga själv. Men det är väldigt skönt att kunna ta hem mat eller göra ngt lätt, vi har en härlig terass med sköna soffor att sitta och slappa i med något gott och en kall Singha. Man behöver ett litet ordförråd på thai, så det är bara att börja lära sig! Thailändarnas engelska är mycket bristfällig och ibland kanske lite selektiv. Sawadee kaa = hej (kaa om du är tjej), Kap kuhn kaa = tack, så det kommer man en liten bit på. Har försökt lära mig hej då, men det fastnar inte riktigt, men lovar att återkomma! Skriv kommentarer, det är roligt om man får höra ifrån er! Kram M

Resan till Koh Lanta

2008-11-01T06:31:00.000-07:00

Herre min je, ska man vara smart o resa billigt får man kanske räkna med strul. Det började redan på Arlanda med att lilla D:s biljett inte fanns hon flygbolaget som var uppgjort, så efter många o långa samtal fick vi en handskriven biljett till henne, vilket skulle vålla problem framåt. Sen blev flyget till Berlin försenat så vi missade planet till München, det betydde att vi både i Berlin och München fick strida för att komma med första nästa plan och få med packingen. Väl i Bangkok hade vi alldeles för lite tid för att hinna med planet till Krabi - Check in closed - mötte oss med röda bokstäver. Shit! Men jag har ju jobbat som reseledare så jag stegade förbi first class-kön med orubbat självförtroende och viftade med våra budgetbiljetter. Då var det 20 min till planet skulle gå. 15 minuter senare får vi efter långt dividerande loss tre bording pass, varpå Peter och Bodil går igenom security och springer till planet. De kan inte förstå sig på lilla D:s biljett och till slut vill de att vi köper en ny. Ok säger jag samtidigt som jag inser att Peter sitter på planet med plånboken... Vi betalar i Krabi - promise! Tiden har nu passerat avgång. Men tillslut säger de ok och sånt rally med barnvagn har jag aldrig deltagit i tidigare och hoppas jag slipper i framtiden. Helt genomsvettig och med hjärtat bokstavligen i halsgropen kom vi till planet och jag eftersvettades hela resan... I Krabi möttes vi INTE av vår förbokade transfer. Men men, till slut kom vi fram, lagom för att se solnedgången i Andaman Sea, och resan var därmed glömd.

Sista kvällen

2008-10-29T14:18:00.000-07:00

Allt är näästan packat. När jag ska packa ner sista vinterskorna upptäcker jag att Doris har en känga i stl 21 och en i stl 22.... praktiskt! Och stackarn på dagis som har fått trycka ner sin lilla fot i en 21:a, som är för liten! Konsult har anlitats för att lösa fallet.
För första gången sedan vi köpte huset har vi en bil i garaget. Det ser jättekonstigt ut!
Annars har lilla D piggat på sig lite efter de senaste dagarnas hosta men stora B är på vippan att bli sjuk, men nu förtränger vi allt sådant och proppar handbagaget fullt med näsdroppar och alvedon.

Kvällens stora skräck var att vi inte höll på att få tag i en taxi till i morgon bitti. Efter några samtal med flera mindre trevliga receptionister fick vi tag i Metro Taxi, som hör och häpna har låga fasta priser till Arlanda och kunde skaka fram en stor bil med barnstol och de har nu hamnat på "glada listan" där alla företag som är serviceminded hamnar, de är få idag!! Så skriv upp Metro Taxi på er lista 08-14 00 00!

Nej, nu ska jag nog dammsuga lite till och putsa på nån hylla.

Våga öppna din dörr!

2008-10-28T14:06:00.001-07:00

För precis ett år sedan hade vi en av våra bästa semestrar någonsin, och det öppnade en dörr. När vi bara tittade på varandra och alla barnen (8 stycken just den semestern) och njöt av värmen, poolen, utsikten, morgonyogan, de härliga middagarna och samtalen så slog det oss att vi måste nog dra för att finna ro. Bilden är från huset vi hyrde för ett år sedan, nu har vi hyrt ett nytt. Ingen fantastisk utsikt som då, ingen privat pool och inte alls så ranchigt isolerat. Men med andra fördelar och den största - på andra sidan jordklotet! Nu drar vi om ett drygt dygn och det vi pratat så mycket om är på väg att bli verklighet. Vi har inte trott på det in i det sista, vi har nästan ägnat en heltid åt alla förberedelser för att göra det möjligt. Vi har mött mycket motstånd och avundsjuka men det finns också fanstastiska människor som har gläds med oss. De psykologiska bieffekterna i omgivningen är så vansinnigt intressanta och kryper så vansinnigt djupt under skinnet på en. Motivationen för att dra ökar, några flyttkartonger står fortfarande halvtomma och några få saker återstår att trycka ner i lådorna.

Jag önskar däremot alla här hemma en fantastisk vinter med mycket vit krispig snö, fina isar och sköna skidspår och var goda mot varann. Säg ja om du kan. Öppna din dörr, så kanske du blir varm i hjärtat.

Namaste

Long time no see

2008-10-26T16:55:00.000-07:00

Ja, jag vet, jag har inte skrivit på flera veckor. Här har det gått i 180 och antingen har det inte hänt något intressant eller så har det varit så kontroversiellt och upprörande att det inte varit lämpligt att skriva om här. Men snart byter vi miljö, snart byter vi jantelag mot buddism och 200 kvm mot 80, och höstrusk mot tropisk hetta. Mycket av det vi ägde är 1) sålt på Blocket 2) lämnat till Röda Korset 3) slängt. Vilken befrielse bara det, feng shui!
Namaste, nu måste jag slagga!

Man tappar inte bort en 10 årig kille på fjället

2008-09-04T12:56:00.001-07:00

Hur KAN man tappa bort en 10 årig kille på fjället? Det är faktiskt helt ofattbart. Sebastian 10 år är på klassresa med 26 klasskompisar och 4 lärare. När de packar ihop för att åka hem kommer någon på att de saknar en unge. Det visar sig dessutom att det gått ett antal timmar redan då, sedan Sebastian försvann. Alltså förutom att lärarna saknar grundläggande rutiner för att överhuvudtaget få vara ansvariga för att lämna klassrummet med barn så säger det en hel del annat. Jag undrar varför ingen kompis saknade Sebastian? Hur kommer det sig att ingen vuxen känner sig huvudansvarig och åtminstone när de går på färjan som tar dem över det iskalla vattnet vill passa på att räkna in barnen. Jag undrar hur engagerad man är som lärare över huvudtaget om man inte går runt och funderar på om alla barn har det bra och hur de fungerar i gruppen. Och har man dessutom en pojke som inte har ett naturligt kompisgäng, vilket han uppenbarligen inte verkar ha haft, så håller man lite extra koll på den killen. Skäms på de fyra vuxna och för det fallerande ansvaret och engagemanget som allt oftare lyser igenom. Men vilken tur att det var en klok och kille som varit ute i naturen förr och som haft en engagerad morfar som lärt honom ett och annat. 1-0 till den äldre genrationen!

Jag som trodde jag var i nån slags hyfsad form...

2008-08-29T13:49:00.000-07:00

Jag är totalt ledbruten. Trodde jag var hyfsat i form, lutat mig tillbaka och trott att passen jag ledde i våras givit mig någon slags basnivå när det gäller fysiken... Men det verkar som sommaren varit alldeles för soft och jag har uppenbarligen jobbat för mycket vid datorn och för lite i gymnastiksalen även förra terminen. Efter en normal kursstartsvecka med tre gymnastikgrupper, en km i bassängen och en powerwalk med styrketräning är jag fullkomligen ledbruten, kan inte hålla emot i benmusklerna när jag sätter mig i soffan ens, varje steg i trappan är sorgligt smärtsamma och jag liksom ramlar ner för trappstegen. Jag ältar om det var de där utfallstegen på powerwalken eller möjligen fällknivarna med mina gymnaster och vägrar inse att jag helt enkelt förfallit under sommaren och bakat alldeles för många rulltårtor med stora B och på min höjd fått mjölksyra när jag vispat chokladmousse... Så idag har vi spelat spel stora B och jag - inte bakat äppelkaka! Och vi har haft lika kul och midre kladdigt! Och imorgon blir det en kilometer i bassängen igen. Jag ska ju simma med valhaj snart så då måste man palla lång tid i vattnet och vem sjutton vill ha träningsvärk då, när man ska upp för stegen på dykbåten? Då ska det liksom gå så där lätt och snyggt och utan påverkan på andningen. Eller hur? Stora B har har också en dröm deklarerade hon idag - att snorkla på ett rev utan land i sikte - det är en skön målsättning för en snart 6 åring (och inte alls påverkad av sina föräldrar? men inte desto sämre för det). We're on our way!

Min dröm - en valhaj

2008-08-28T14:50:00.000-07:00

Man får inte soffa till sig. Det är helt förbjudet, men om man nu ändå väljer att göra det får man fasiken inte klaga. Det finns inget som irriterar mig mer än tanter i min egen ålder som präktigt målmedvetet strävat efter svensson-livet som sedan inte gör annat än att klaga över sin situation. Jag säger inte att det är något fel på svensson-livet utan på att klaga. Livet är inte så himla lätt alltid, det gäller nog alla. Vi hjälper varandra när vi har det tungt. Men någonstans måste man själv sätta upp ett mål och en riktning. Det har jag o underbara P gjort, vi ska fasiken se en valhaj - öga mot öga - det är vårt nya mål. Och i soffan träffar man få vajhajar! Vad vill du?

Min man är besatt

2008-08-22T12:44:00.000-07:00

Min man är besatt. Vi hade besök på landet i somras av en familj som hade lagt över sin favoritmusik på iPod och dockade in den på en anläggning som var bärbar och laddningsbar.
Det behövdes inte mer. P var som besatt. Jakten på den perfekta ljudanläggningen började. Den är ännu inte inhandlad men researchen har tagit många konsulttimmar. Vårt matbord har varit belamrat av CD-skivor i 9 dagar nu. Högar och åter högar. Ingen slipper undan, Helene Sjöholm, Jimmy Hendrix, Per Gessle, Nicke Lilltroll och Televiken. Alla ska med! Han droppar stolt siffror som "Nu har vi fått in 4 GB", han är förskjunken i lurarna och hör inte oss andra i familjen. Fantastiskt fokus! Jag har aldrig hållit i en iPod, men jag börjar faktiskt bli ganska intresserad och inte minst imponerad av att man kan lägga alla dessa högar med CD-skivor på en sån liten manick. Jaha, jag hör det själv jag är värsta tanten! Fy, hur gick det till?

OS osar illa

2008-08-16T14:21:00.000-07:00

Hemma i stan igen. Skönt men allt är kaos. Hela baksidan var täckt av nedfallna plommon i vilka getingarna och fåglarna hade party. Rabatterna är som en djungel och tvättstugan är fylld till taket, bredbandet krånglar och lilla D har pillat bort tangenterna på datorn i ett obevakat ögonblick. Och Ara har kastat bronsmedaljen OCH blivit av med den. Alshammar har försökt trycka i sig i en tre nummer för liten baddräkt och därmed missat finalen, i en sport som sänker världsrekorden i var och varannat lopp och jag tror vi har satt 14 nya svenska rekord på under OS. Världsrekordet i 100 m slås lekande lätt och avstannande. Vi tar två silver i cykel, en gren där många ur eliten inte ens kommit till Peking pga bättre dopingkontroller. Och Veronica Wagner - vår bästa kvinnliga gymnast i modern tid - fick inte åka till OS. Något är väldigt mysko med det här OS:et och dessvärre luktar det väldigt illa.

Längtan efter staden

2008-08-11T13:50:00.000-07:00

När sommaren börjar fattar man inte varför man inte bor på landet året om, det är ju så skööönt! När halva sommaren har gått får jag regelrätt ångest över att det snart är slut. Jag vill ju bo här i torpet, tvätta mig i sjön och grilla varje kväll. Men som tur är kommer dragningen till staden tillbaka efter så där sex veckor och ett sjudande liv på jobbdatorn. Man längtar efter en riktig dusch, efter att ungarna går på dagis och har kvällsrutiner, efter att slippa gå ut i regnet när man ska kissa. Så det ska bli skönt att städa ur husen och packa ner för att återvända till civilisationen och jag längtar faktiskt till kontoret! Och så tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är anställd utan har förmånen att själv bestämma när och var jag ska jobba.

Hur man bakar kaka väääldigt lååångsamt

2008-08-09T09:14:00.000-07:00

Regnet fortsätter ösa ner och tro det eller ej, vi har fortfarande blöt tvätt i sovrummet. Men vad gör det när OS är ingång? Värre är att sysselsätta två barn på ungefär 30 övermöblerade kvadratmetrar som undervåningen mäter. Lilla D är helt galen och klättrar på allt, hon har redan slagit upp ett jack vid ögat den här veckan. Men HUR barnsäkrar man ett torp från 1700-talet? Nej, just det. Då återstår att inte släppa henne med blicken och HUR bra går det. Nej, just det. Och då går det som det går lite då och då och så känner man sig som en usel förälder. Stora B som är en riktig skogsmulle börjar också klättra på väggarna om det går mer än 60 minuter inomhus. Knepet är att hausa ett bakverk som skall bakas, man drar ut på aktiviteten så länge det går, tittar i alla kok- och bakböcker som finns och låter urvalsprocessen ta sin tid, kanske en halv dag, eller en hel kväll. Sen gör man tillsammans en lista på ingredienser som man behöver, helst saknas det någon så en aktivitet blir att åka till affären och inhandla denna. Efter det övar man på att läsa receptet, det tar tid med en snart 6 åring. Sen ställer man fram alla saker och gör kakan, det går ju ofta oförskämt fort, så man behöver hitta på side kicks. Idag gjorde vi det till ett äventyr att ta på regnkläder och gå till de skogshallonbuskar som var mest otillgängliga och plocka lite hallon till chokladtårtan - riktigt mysigt faktiskt. Efter att ha övat mig på att låta Stora B göra allt själv från att knäcka ägg till att bre ut cholkladmousse på bottnarna (jag har svårt för kladd) så fick hon duka och öva sig på att sätta på kaffe (det är inte så dumt att ha barn som vet hur man kokar kaffe!). Ja, sen tog det som ni förstår 5 minuter att fika och så var Stora B uttråkad igen. Så ikväll måste vi läsa vår favoritbok "Sju sorters kakor" igen!

OS utan TV

2008-08-08T06:33:00.000-07:00

Här i obygden har vi så klart inte tillgång till något TV-kabelnät eller likande. Vi förlitar oss helt enkelt på en antenn. Men eftersom vi verkligen är långt ute i skogen betyder det en hel del meck för att få den perfekta bilden och inte minst den perfekta mottagningen, som inte verkar gå att uppnå. För ett par dagar sedan försvann SVT, men vad gjorde det när American Idol och Sommar med Ernst går på 4:an, så vi har inte haft någon panik över det. Men idag kom P på att nu börjar ju faktiskt OS som visas på just SVT och paniken började så smått sprida sig. Iväg till Staden för rådgivning i TV-affären. Ny antenn löd rådet (så klart, en mycket större och dyrare). Ny, stor, dyr, jätteful antenn monteras på timmerfasaden från 1700-talet under absolut fokusering (P är okontaktbar vid såndana viktiga uppdrag). Ingen skillnad. Fortfarande bara TV4. Telefonrådgivning med Experten. Så där, efter lite mer meck och en halvt livsfarlig stöt har vi nu SVT. Men ingen TV4.

Barn Time Out

2008-08-08T01:19:00.000-07:00

Man tittar förundrat på program som Super Nanny och tänker att HUR kan barn bli såna monster. Och så plöstligt har ett av ens egna barn kommit in i 6-årstrotsen och förvandlats till ett litet monster. Stora B spottar och fräser och är obstinat - mycket obstinat. Vi har provat det mesta men insett att vi måste byta strategi. Hur knasigt vi än tyckte det var med Skämsbänken i Super Nanny så har vi kommit fram till att det kanske är det enda som hjälper - en livlina att hålla sig i innan det spårar ur totalt. Hör och häpna, det verkar funka! En stund på ett trappsteg får den galna 6-åringen att lugna sig och bli mild som ett lamm. Trist att det ska behövas men jäklar i havet vad skönt att något funkar.

Ångbastu på torpet

2008-08-07T15:51:00.000-07:00

Som sagt vi tillbringar sommaren utan rinnande vatten, vilket i förlängningen betyder ingen dusch, ingen diskmaskin, ingen tvättmaskin. Det sista är det största problemet med två barn! Så därför begav vi oss iväg för att tvätta idag, 4 mil närmare bestämt till närmsta skidanläggning (åja mountinbikeanläggning är det kanske på sommaren). Tre fullproppade maskiner på kortprogrammet resulterade i en blå IKEA-kasse full med ren men drypande våt tvätt. Regnet öser ner ute, så vi har hela sovrummet fullt med blöt tvätt och fläktelementet på för att det ska hända något, vilket resulterade i att vi har 27 grader och 95% luftfuktighet på övervåningen. Ja. lite av en ångbastu helt enkelt. Men det är nog bra för både det ena och det andra, barnen sover gott som i koma hela natten och kanske får man snyggare hy på kuppen! Hoppas går ju.

Semesterjobb

2008-08-06T13:39:00.000-07:00

Då var bloggen lite påbörjad! Dags för ett litet inglägg och en liten summering av sommaren. Ja, som den galna entreprenör jag är har jag pendlat mellan ungarna, datorn och solen hela semestern. I nämnd ordning tror jag, även om min man nog skulle hävda att datorn kom på första plats. Semestern som förövrigt har tillbringats i sommartorpet utan rinnande vatten men med bredband. Solen har slutat skina och tvätthögen pockar på uppmärksamhet, så i morgon har vi bokat en tvättstuga och en bastu en bit härifrån.

Premiär

2008-08-06T13:01:00.000-07:00

Jaha, nu har man gått och skaffat sig en blogg. Hur kul som helst. Jag tänker skriva om mitt liv som mamma, entreprenör och allt annat som dyker upp. Vi får väl se vad det blir. Nu måste jag bara lista ut hur allt funkar när man ska skapa en sån här sida!